Dagarna rusar på här. Redan är det torsdag! Jag har jobbat med min forskning och vet ni? Jag tror det här blir riktigt bra till slut! :) I övrigt laddar jag inför att börja löpträna nästa vecka. Det är ungefär tio veckor kvar till vårruset och nu måste jag ut på marken och jobba med det egna kroppsmotståndet. Jag ska dessutom träna de i löparklubben som idag inte kan springa alls men som vill kunna dra av en femma innan semestern. Riktigt inspirerande och roligt! Annat som inspirerar just nu är att det ikväll är dags att sjunga inför publik igen. Förhoppningsvis blir jag inte lika nervös denna gång. Men, man vet aldrig! För mig drar det igång när vi alla placerat oss och jag ska vänta på 'min tur'. Fram till dess är jag fylld av glädje och kärlek, sedan blir det ångest, svettningar och undringar om jag inte är på väg att dö. Väldigt utvecklande! ;)
Jag hoppas ni alla har soliga och fina dagar som väntar er denna sista ferbruaridag!
Solen lyser in i lägenheten och värmer katterna som ligger i ljusets strålar. Snön glider ned från taket och våren känns i luften. En underbar känsla att det är på gång, att vinterns mörker och stillhet går mot sin ände. Det samma gör min lugna träningsperiod och vad som förhoppningsvis är en stressperiod som jag nu lägger bakom mig. Med ledigheten har lusten och energin kommit tillbaka och det är dags för rörelse framåt. Jag går in i sluttampen av skrivandet på min licentitatavhandling och träningssäsongens 'riktiga' upplägg närmar sig. Jag skrev i veckan att ett viktigt möte hölls som kan komma att ge mig riktning för planer framåt. Eftersom jag inte fått svar och eftersom det redan dragit ut ordentligt på tiden så gör jag planer utan att ta mötet i hänsyn. Det får helt enkelt bli som det blir. Mitt liv måste gå vidare oavsett.
Jag har verkligen njutit av att ha haft en lugn träningssäsong denna vinter eftersom jag vet att mitt mål om maraton gör att jag måste ut och springa kommande vintrar oavsett kyla, underlag och skitväder. Det ser jag också fram emot men jag har tagit vara på denna lugnare period. Nu är det bara att köra! Till min trettioförsta födelsedag ska jag ha nått mina viktmål, lagt om min livsstil och förhoppningsvis må bättre än på länge eftersom jag lever bra och har en frisk kropp. Det ser jag fram emot och även om vägen dit blir tung så är den så värd sitt mål.
Vilken härlig morgon! För första gången på väldigt länge kan jag jobba hemifrån och det är så underbart! Jag sitter här i pyjamas med hafsigt uppsatt hår och har inga planer på att förbättra dne nivån innan det blir dags att gå och handla lite. Igår hade jag en vän på besök och vi pratade om både högt och lågt. Vad bra jag mår efter sådana kvällar. Jag vaknar med energi, ro, glädje och någon slags nöjdhet. Maten smakade väldigt bra, dock bidde det inga bilder... Får fixa det nästa gång...
Har inte fått svar från mötet som hölls igår och det är lite frustrerande men jag försöker skjuta bort det genom att tänka att jag kan ta det på måndag. Idag väntar skrivande, handlande, bakning och sedan ska jag åka till en vän och hennes familj för middag och mys. Det blir en riktigt bra start på helgen och jag ska verkligen passa på att njuta i dagarna tre av ro och mys och skrivande. Jag hoppas att även ni har en god start på dagen och att en fin helg väntar er.
Nervositeten har spridit sig i kroppen sedan igår. Idag kommer ett möte hållas som kommer bli utgångspunkt för mina planer för året. Det känns mycket spännande så det är en bra form av nervositet. Det kommer även bli skönt att veta vad jag ska förhålla mig till så att jag kan fatta beslut. Jag har aldrig varit en person som är avslappnad i att inte veta vad jag ska föhålla mig till även om jag ständigt övar på att ta saker mer som de kommer. Det är med andra ord en glädjefylld dag då jag får saker svart på vitt. Jag har även en del mycket trevliga handledningsmöten att se fram emot och ikväll kommer en vän på besök. Jag ska laga cannelloni till middag. En härligt saffransdoftande pastarätt där jag fyller mina cannellonirör (har testat verisonen med att koka lasagneplattor och rulla in fyllningen men seriöst inte värt tiden och svordommarna som det kräver) med torsk, persilja, gräslök, ricotta, räkor, citron och krydfdar med bl.a. muskot. Såsen görs på charlottenlök, vitlök, grädde och saffran. Skjuts in i ugnen på 200 grader i 20 min och voila! Jag stortrivs med mat som gör sig själv medan amn sitter och pratar över ett glas vin. Till efterrätt blir det hasselnöt och chokladsuffléer. Toppendag på g! Bilder kommer...
Av tidigare inlägg idag framgår det att jag hade en sådan där dag/stund då hjärnspökena tar över. Nu har jag sovit middag och allt känns bra igen. Skrattar lite åt mig själv och att det finns ganska enkla knep för att få mig på banan. :)
Det är så svårt att förklara ibland... Svårt att förklara att man har det helt fantastiskt bra men ändå inte riktigt orkar och ändå inte riktigt trivs med sig själv. Vägen tillbaka är lång och den är tuff att ta sig igenom. Jag vet att den är värd den extra ansträngningen men ibland känns den där extra ansträngningen extra hård och oöverkomlig. Då är det tur att ni finns och peppar och ger stöd. Jag ska försöka ge den här veckan en extra skjuts framåt genom trevligt sällskap och att ta det lugnt. Samtidigt är det en stundtals kass vecka och jag grämer mig för att det är en sådan. Jag har kommit ganska långt i min livsstilsförändring men ändå känner jag mig större än någonsin och som om jag aldrig kommer i mål. Jag vet att det inte är sant men ibland har hjärnspökena mer kraft än vanligt. Det är som att de finns på en undermedveten nivå där jag inte kommer åt dem men som de samtidigt kan påverka mina känslor. Det gäller att vara stark sådana här stunder, det gäller att inte ge upp. Det gäller att komma ihåg att jag är värd mer, att jag kan mer, att jag orkar mer... Att jag är bättre än så här. Att jag är mer än förut... Då försvinner hjärnspökena och då får jag lugn. Jag måste inte träna dygnet runt för att jag inte jobbar dygnet runt. Jag måste inte äta grönsaker hela tiden när jag mest av allt önskar en bit ost. Men, jag måste tänka på mitt eget bästa, på vad jag mår bra av och på vad som för mig framåt. På vad som gör att jag mår bra...
Att gå ned i tid har inneburit en hel del omväxlande känslor men nu tycks jag ha landat i en nöjdhet. Jag trivs med att bara jobba fram till lunch. Jag tycks dessutom ha fått in knixen att inte svara på mail så lång stund innan jag kommer på att jag inte ska svara på dem. ;) Nu är det delete-knappen direkt om jag ser att mailen berör de arbetsuppgifter jag släppt.
Just nu tycks kroppen mest behöva vila, vilket inte är så konstigt med tanke på stress och långa dagar de senaste veckorna. Men redan nu känner jag en lust komma tillbaka. En slags längtan framåt. Jag ser fram emot framtiden och känner lite enrgi och glädje komma tillbaka. Dessutom är det så skönt att vara mjuk i kroppen igen, särskilt i axlarna där mycket av min stress sätter sig.
Jag är väldigt tacksam för det stöd ni ger mig och sätter stort värde vid det! Det här kommer bli en toppenvår! :)
Jag berättade igår om mitt beslut att jobba halvtid i tre veckor. Känslorna har gått från en mix av lättnad och glädje blandat med lite ångest och borde/skulle/kanske ändå... Nu har dock lättnaden och glädjen tagit överhand och jag ser fram emot tre veckor med tid för mig själv och till mig själv. Jag tror jag varit mer stressad och drivit mig själv hårdare än jag anat. Min kropp tycks ta igen sig och strunta gladeligen i mina planer på träning och socialt liv. :) Jag har sovit massor igår och idag och jag har (hör och häpna!) varit riktigt hungrig idag. Nog för att det fick bli frusen pasta som micrades på beställning eftersom jag är en latröv gällande matlagning när min man jobbar, men ändå! För er som har bra matrutiner eller som upplever hunger på regelbunden basis så kanske detta låter konstigt. För er som haft eller har liknande problem med att äta så kan ni nog förstå att det är som att vinna på lotto för mig. Detta med hungern varierar i perioder. Det blir svårare i perioder av stress då det är som att magen bara knyter sig och det går inte att äta. I dessa perioder så 'tvångsmatar' jag ofta mig själv vilket alltid leder till tvärtomeffekt eftersom jag tillslut matvägrar och inte vill ha något allas. Det intressanta i kråksången är att jag ändå är fet...
Nåväl. Jag tar min hunger och min sömn som goda tecken på att jag har gjort rätt val och att detta komma bli tre bra veckor. Om det nu kunde bli lite vår... Så här ser det ut på jobbet just nu:
Att göra hälsoval varje dag har, som jag skrivit innan, gjort att jag ändrat mina tankar kring mig själv och min hälsa till ett bättre sätt. Jag har kommit på hur lite utrymme jag har för min egen hälsa och att det verklgen är något jag måste göra tid för och prioritera. Det är ju ingen annan som kommer ta hand om mig och tacka mig för att jag jobbar ihjäl mig eller går sönder för att jag alltid gör mitt bästa. Mitt hälsoval igår (nr 19) var att prata med min chef och besluta mig om att jag enbart ska jobba 50% i tre veckor så att jag kan återhämta mig och fokusera på det som är viktigt: min hälsa och min avhandling. Jag ser fram emot dagar med promenader, med träning på gym och med utrymme för sömn. Mitt hälsoval idag (nr 20) var att ha en vilodag. Det började med sovmorgon, fortsatte med pyjamasdag och här har det precis sovits middag. Helt underbart! Om min plan håller blir det tidig sänggång och imorgon väntar gymmet medan tvättmaskinen tar hand om veckans insamlade hög.
Kom förresten på att jag glömde lägga upp bilder på trappan jag sprungit upp och ned i hela veckan. Eller, rättning. Som jag har GÅTT upp och ned i hela veckan. (Ni vet väl att det är en genväg att springa i trappor och att gå tar mycket mer?). Den är delad i två och första bilden är den delen som börjar trappan innan det blir en 'platt' bit förbi fönstret. Sedan fortsätter trappan i en bit till. Så här ser den ut i hela fyra omgångar... :)
Gäller att stå emot frestelsen med hissen som står på rätt plan...
Mina vänner, om tolv timmar står jag på scen och vi håller på att avsluta vår musikföreställning. Det här är så fruktansvärt underbart att veta! Jag ser verkligen fram emot ikväll! Först är det dock undervisning på schemat. Mina studenter går in i sista dagarna på deras rapportskrivande och jag spenderar idag och imorgon med dem i datasalarna. Sådana här dagar fulkomligen älskar jag mitt jobb! Jag fascineras av hur jag genom sju timmar med mina studenter blir fylld av energi, glädje, stolthet och kärlek medan jag under sju timmar på mitt kontor kommer därifrån tämligen utmattad och deppig. Jag tar det som ett tecken på att jag verkligen hittat rätt i mitt val att jobba som lärare och att jag alltid kommer vilja ha det som en del av mitt jobb.
Mitt hälsoval för idag är att ha med mig mat til jobbet. Eftersom det är en lång dag som går i ett så behöver jag bygga upp energi under dagen. Är mäkta stolt över mig själv och sitter och vill gärna visa alla att jag minsann har med mig en vattenflaska dessutom (eftersom jag inte bara är kass på att äta utan även att dricka vatten under dagarna). Hejja mig! Som tur är har jag lite kontroll över mig själv och istället för att, som ett barn, visa 'vad jag har gjort' så skriver jag om det till er istället! ;)
Jag känner att jag inte riktigt följt vår utmaning på så sätt att jag inte lagt upp en bild var dag. det har inte varit meningen utan beror på att jag trillade ned i ett oväntat djupt jobbhål. Idag gick jag dock hem efter lunch pga magsmärtor och det vore väl själva den om jag inte skulle få till ett inlägg och uppdatera mig på era bloggar! :)
Magsmärtorna är troligen min magkatarr som surnat till och tycker jag ska ta det lugnt. Den kärringen kommer alltid och läxar upp mig i slutändan om jag blir för stressad. Så, bara att lyda och gå hem och ta det lugnt efter att jag köpt medicin. Jag tror ju dock inte på mediciner (om det inte är botande utan enbart döljande) och det är dags att varva ned ordentligt och ta hand om mig själv. Så, det blev dagens hälsoval (nr 17). Gårdagens hälsoval (nr 16) blev en favorit i repris: ta trapporna istället för hissen. Studenterna jobbade återigen i datasalarna och jag sprang upp och ned till fjärde våning flera gånger under gårdagen. Jag ska ta en bild på de förbannade trapporna imorgon så ni får se. Det är liksom inte några futtiga trappor... :)
I övrigt så är allt fantastiskt bra med mig. Jag tycker att jag med hjälp av utmaningen har börjat tänka på ett annat vis och att jag insett hur bra jag mår när jag gör val för mig och bara mig. Jag har ju exempelvis gått med i högskolekören. Jag tänker att det kan vara trevligt att någon gång i veckan träffa kollegor och sjunga. Sång är för mig en av de främsta välbefinnandebringarna. Jag kan sjunga när jag är glad, ledsen eller arg. Jag kan vara trött när jag kommer till min grupp (som ska sätta upp en musikförställning imorgon!) och gå därifrån med energi. det är helt underbart! Vi får se om jag fortsätter med kören. Troligen gör jag det för att det är en trevlig aktivitet. Jag tror dock att min röst hittat hem i den typ av sånger som vi sjunger på föreställningen imorgon. Det ska vara jazzigt och en blandning av ljust och mörkt, svagt och starkt. Så, vi får se om jag senare tycker att notsjungande blir trist.
Här ser ni huset jag springer i trappor i (bilden är taget fårn huset där jag har mitt kontor). En gammal regementsbyggnad = inte vanlig våningshöjd heller...
Helgen med mor och syster har varit helt underbar! Vi har haft trevliga kvällar, djupa samtal och bara varit med varandra. det blir ett enormt välbefinnande av det. ni kanske träffar era familjer ofta, men för oss som bor utspritt så blir det inte lika ofta som vi vill. men, det spelar ju ingen roll egentligen för det handlar ju om att ha kvalitet i umgänget när vi väl träffas! :)
Mitt hälsoval i lördags var att välja en riktigt härlig middag. det blev hemmagjord sallad med kyckling (den satt inte så bra i magen eftersom jag inte är van vid att äta kyckling...). Gott som sjutton och nyttigt som gräs! ;) Efter en lång tågresa så var det skönt att välja något lättare och en massa fibrer.
Mitt hälsoval igår (nr 14) var att ta med mamma in till Stockholm (min syster bor utanför sta'n) och ta en timmas promenad genom stan istället för att sitta och rulla tummarna i soffan hemma hos min syster. Det var skönt att få luft och att röra på sig!
Nu går vi in i tredje veckan och att göra hälsoval börjar sätta sig i min vardag. Mitt hälsoval idag är att välja att inte bli uppstressad.Svårare än man tror men skönare än stress! Jag har tagit mig an mail och uppgifter med lugn och försökt att nite spänna mig i kroppen (som oftast är det första som händer). Går bra hittills och jag hoppas på att ta mig igenom dagen på detta vis och dessutom komma ihåg i fortsättningen att jag kan välja (till viss del) hur jag reagerar i olika situationer.
Vad tiden går fort!!! Sitter här en stund och varvar ned innan jag ska bege mig till min mamma i Alingsås. Det står en helgtur upp till min syster för dörren och det ska bli underbart med en ledig helg! Mitt hälsoval igår var faktiskt riktigt hurtigt. Jag hade handledning med studenter i statistik i datorsalarna på fjärde våning i en av våra äldsta byggnader (var våning är högre än normalfallet). Istället för hissen tog jag trapporna hela dagen. Blev en hel del springande upp och ned kan jag säga! :)
Hälsovalet för idag? Att släppa allt. Det kan låta destruktivt men handlar egentligen om att inse mina begränsningar och ge mig lite tid att återhämta mig. Jag skulle just nu kunna stressa med min artikel men tänker att istället tar jag helg och så får jag titta på den på måndag. Helt OK!.
Vi hörs söndag kväll igen och då ska jag kolla in era fantastiska hälsoval! Ni inspirerar mig!
Har haft enormt långa fullt-upp-dagar i början på veckan. Idag har jag lyckats jobba 14 timmar i sträck med knappt en andningspaus. Mina hälsoval måndag och tisdag blev att äta lagad ett lagat mål per dag. Sorgligt nog är det en bedrift för mig och riktigt stora grejjer! Idag blir mitt hälsoval att sova länge i natt. Här planeras bad med härligt skum och bra tidning innan jag kryper ned i pyjamas och läser eller ser på tv i vilande ställning.
Något som gör mig lyckligt är dock att handledningarna av uppsatser har dragit igång. Mina studenter är så otroligt duktiga och skriver om viktiga ämnen! Det handlar om allt ifrån hur man hanterar uppsägningar till hälsa på arbetsplatsen när man går från slutna till öppna kontorslandskap till djur i vården av unga vuxna med psykisk funktionsnedsättning till vikten av att, som lärare, arbeta med gruppklimat i grundskolan för att få eleverna att stödja varandra och må bra tillsammans. Det här blir en spännande vår!
Åh, förresten. Mina mått och mina kilon minskar hela tiden. Vilken motiverande start på vårterminen! Jag har nu gått ned mer än hälften av vad jag planerar och min midja har minskat med tre decimeter! Det är ju inte konstigt att de smaljeans jag köpte efter jul inte sitter så bra längre, typ någonstans. ;) Stort like på det!
Här har snön kommit tillbaka och det är uselt kallt. Så, nu får det bli bad och mys resten av kvällen. Tänker på er och uppskattar att ni stödjer mig och/eller hänger på utmaningen som jag och Minendie har startat. Tänk att nästan hälften av tiden redan har gått!
Idag blir mitt val något jag hoppas på att verkligen ta med mig fram över: jag har bjudit in till middag! =) Jag har en tendens att bortprioritera mina fina vänner till förmån för jobb eller ensam återhämtning (som om det det skulle bygga upp mer..). Idag blir det min egen fisklasagne till middag med vit choklad pannacitta med hallongelé till efterrätt. Min fisklasagne är fantastiskt god och jag tänkte dela med mig av den.
Först och främst behövs ingredienser...
(Jag använder rätt mycket linser men kör efter egen smak och egen vana. Dessa är bara uppblötta över natt.)
Jag föredrar att göra min på både lax och torsk och gärna med lite sting i såsen. Först lagret består av ett täcke babyspenat som jag bara sprider ut på första lagret lasagneplattor. (Under lasagneplattorna har jag fyllt på med sås.) Mitt första lager är en tomatsås med röda linser. Stek lö, chili och vitlök av valfri mängd mjukt i olivolja. Häll på en förpackning passerade tomater och krydda. Jag använder sweet chili, chilikrydda, salt och svartpeppar.
Andra lagret är min fisk som jag har tärnat i bitar och ett lager sås ovanpå det. Här ses andra lagret innan såsen kommer på:
Såsen är en vanlig bechamel (vit-sås) med fiskfond i...
Tredje lagret lägger jag ovanpå lasagneplattorna och det består av basilika, skivad zucchini och skivadtomat. Detta täcks sedan med lite sås, mozzarella och lite riven västerbottenost (för att få till god smak = krydda och inte ett tjockt täcke):
Ibland tänker jag så att det knakar, ibland känner jag så att det gör ont och ibland blir jag trött av att alltid sätta mig själv åt sidan. Eftersom jag har sjukdag idag så har det gett mig en hel del tid att tänka och en hel del tid att slå ihjäl. Därmed så har jag klurat lite. Jag har funderat på hur viktiga andra är för mig när det gäller min livsstilsförändring. Min mamma är klok och stödjer mig så gott hon kan. Men, i övrigt finns det inte så många jag kan prata med. Alla förstår inte, många tycker att 'jag inte är så stor' och fler tycker att 'jag är fin som jag är'. Jag tänker att jag har fina vänner och att de inte dömer folk efter deras vikt eller ens ser deras vikt. Jag är sådan själv. Men, det man önskar är att ha någon eller några som sätter sig in i vad man berättar, som lyssnar på ens tankar och ger en stöd i sina egna önskemål. Jag vet att jag är vacker, underbar, fantastisk och en fin person. Men jag är så trött på att bära runt på denna övervikt, på att kläder inte sitter så bra som jag önskar så att jag istället 'gömmer' min kropp i lösa kläder (som om det hjälper över huvud taget), jag är så trött på att varje dag vara påmind om att jag inte har tagt hand om mig själv på väldigt länge, jag är så trött på att vara påmind om att mycket av min extra vikt beror på stress och press som ingen hjälper mig att hantera även om de alla är inne på att jag borde ta det mer lugnt. Jag är så trött på att inte ha någon matlust men att tvinga mig att äta, jag är så trött på att inte känna mig pigg och stark. Jag är så trött på att allt är mycket jobbigare när man är tung. Allt det kan jag acceptera. Men, jag känner en saknad. Jag saknar någon som finns med mig i mitt jobbiga projekt. För, låt oss inte lura oss själva. Att ändra livsstil och gå ned 30 kilo är ingen rolig och lätt match. Vissa dagar känns det som att man inte kommer någonstans och som att vägen man har kvar är så oändligt lång. Vissa dagar är kommentarerna om hur fin man är väldigt sårande eftersom man själv inte upplever sig så och önskar att det vore ok att säga att 'jag förstår att du känner dig tjock', man önskar att man inte behövde vara ensam i sina tankar. Att någon såg in i allt det där och kunde ge stöd och pepp. Tur att ni bloggvänner finns på min väg. Utan er hade jag inte kommit så här långt och utan er skulle jag inte komma så mycket längre. Jag är en person som för resten av mitt liv kommer behöva tänka på vad jag äter och träna mycket mer än genomsnittspersonen för att behålla en sund vikt och ibland blir den känslan överväldigande... Då hjälper inte de fina kommentarerna och att folk nästan som på automatik säger något 'tröstande' eller 'peppande' när man söker stöd hos dem. Precis som att prat om att gå ned i vikt har färdigformulerade svar som bara ska levereras. Som om det vore tabu trots att det är det mest förekommande ämnet i tidningar, på tv och reklam överallt. Kanske är det därför som allt blir lite förvirrat? För att viktnedgång är dubbelt laddat?
Här ska det snart krypas ned med bok och imorgon väntar tvätt, träning och mys. Det ska bli underbart!
Vaknade i morse och mådde riktigt kasst. Drog jag på mig superkvinnodräkten och flög till jobbet ändå med håret perfekt från start till landning och genom 6 h handledning? Svaret är nej! Jag har till och med överraskat mig själv. Dagens hälsoval är att inte pressa livet ur mig utan att ta en sjukdag. Detta kanske inte är så uppseendeväckande för er som har en mer sund inställning till era jobb. För mig är det ett stort undantag och förhoppningsvis starten på ett hållbart arbetsliv. Så, istället för självutplånande energigivande så blir det uppbyggande vila och '30 rock' (har upptäckt den serien ca 7 säsonger efter alla andra)...
