Jag är inte en van foto-bloggare men lovar att jag gör mitt bästa. Här avlöser dagarna varandra och det är redan torsdag denna vecka! Hur gick det till?! Hälsovalet igår har verkligen gett mig kraft idag. Istället för att se på TV tills jag tycker det är dags att sova så stängde jag av den tidigt, kröp ned med en bok i sängen och lampan släcktes redan kl 22. Härligt!
Mitt hälsoval idag (nr. 4) består av att läsa på om superfoods alá Gilligan McKeith. Särskilt de jag har i mitt skafferi: Hirs, linfrön, solrosfrön, quinoa, aloe vera, alger, vetegräs...
Mer sådant i min kost! :-) Är kass på att äta och tänker göra ett par bra veganska drinkar per dag! De ger mig allt jag behöver och kommer boosta igång mig ordentligt inför löpträningen som står för dörren. ♥
Igår hanns det inte vara ute på internet i privat regi. Det var en lång dag med handlendingar av första årets studenter som nu ska ut och göra egna enkätundersökningar (hur häftigt är inte det?!). Mycket inspirerande!!! på kvällen blev det sedan dags för middag med en god vän och sångövning. Vi är några som ska sätta upp en musikföreställning på alla hjärtans dag och igår repade vi någon timma. Därefter stannade jag och den andre solisten samt trumslagare kvar och sjöng och spelade. Det var helt underbart. Jag är blyg när det kommer till att sjunga men med den andre solisten så känner jag mig trygg. Kvällen avslutades emd att jag sjöng 'Gabriellas sång' i St Helena kyrka. En livgivande och personöppnande upplevelse. Har aldrig sjungit på det viset och det är något nytt och levande i mig som frigjorts. det är så svårt att beskriva! Så, kanske blev det två hälsoval igår: 1) jag tog med mig smörgås och apelsin till jobbet för att ha något att äta (för er som inte följt mig så länge så kan det tålas att förklaras att jag är en person som jobbar lite för mycket och ofta äter kasst på dagarna, för att inte säga att jag inte äter över huvud taget), och 2) jag vågade sjunga ut och vann en del av mig själv som jag inte visste fanns.
Det sägs att det tar tre veckor att ändra en vana. Så kanske kan det ta tre veckor att skapa en mer hälsoinpirerad livsstil? Alltför ofta väljer jag andras behov framför mina egna och alltför ofta glömmer jag bort att ta hand om mig själv. Den hälsoutmaning jag och Minendie dragit igång, och som vi hoppas ni vill vara med på, handlar för mig just om det. Att göra ett hälsoval var dag. Hur litet eller stort som helst. Ett val för mig och mitt välmående. Idag blev det ett träningsinriktat val: en timma på motionscykeln istället för att falla ihop i en gråtig hög på soffan pga trötthet och uppbunkrad stress. Ut med stresshormonerna och in med stolthet, cirkulation och mig själv!
Känns mycket bättre nu och jag är både mjukare i kroppen och gladare i humöret. Har tänkt på att jag aldrig ångrat ett träningspass även om de känns motiga. Det kan särskilt kännas motigt när jag nu går in på tredje veckan av alltför långa dagar. Min illusion om att denna vecka skulle bli bättre har gått om intet. Spenderade tiden mellan 08 och 15 med möten och handledning och stressande med dokument före och efter i några timmar. Har en ungefär likadan dag imorgon. Onsdag till fredag ser bättre ut men jag tenderar att bunkra en trötthet från sådana här dagar som gör att även sextimmarsdagar känns som tiotimmarspass. Sådana här perioder tycks allting gå i ett och idag passade jag på att stanna upp och försöka förankra mig i både min kropp och i nuet genom att blicka ut över vårt fina campus (hjälpte en stund i vart fall):
Efter lite klurande fram och tillbaka mellan mig och Minendie så har vi enats om en utmaning som vi vill dela med er bloggvänner. Utmaningen går ut på att var dag i tre veckor (fr.o.m. imorgon) göra ett hälsoval och peppa andra genom att lägga upp en bild på hälsovalet på sin blogg. Hälsa är olika för oss alla och därför kan valet röra sig om allt från mat till träning till relationer och så vidare. Häng på och låt peppen sprida sig mellan oss alla! Det blir 21 motiverande dagar som för oss in i februari och närmre våren!
Upplevelsen av tiden är just nu högst förvirrande. Dagarna tycks krypa fram samtidigt som det redan är fredag och veckanhar slängt sig förbi. Udda känsla som jag inte tänker hänga upp mig på. Istället gläds jag åt att det är dags för helg om några timmar! Sällan har det kännts så förtjänt. Och sällan har jag levt så starkt på illusionen om att nästa vecka blir bättre! ;)
Känslan i kroppen finns där. Jag minns den från förr. Den är svår att beskriva men går ut på att det finns en stelhet och ömhet i mina muskelfästen. I stort sett överallt i kroppen... Har jag lyft 100 kg i bänkpress? Har jag rott en timma i sträck med god watt-nivå? Har jag dragit en traktor över ett gärde? Alla av dessa är troliga skäl ( ;) ) men inte grunden för känslan idag. Musklerna är stela pga stress. Stressen tycks lagra sig i mina muskelfästen som knutna nävar. Receptet för att lossa hårdheten är bad, massage, cardio och utrensning. Jag inser snabbt att de tre sista jobb-dagarna denna vecka inte är lämpliga för botgöring och avslappning. Till helgen påbörjas därför en nio dagar lång rensnings- och träningsperiod. En riktig ta-hand-om och reparera-period. Oh yes! We're talking about detox and training! Mitt bästa recept för att komma tillbaka till rätt nivå av gott humör och mjukhet. Hormonåterställning och cirkulation är mina ledord! Längtar redan! Först ska jag dock klara dess tre dagar. Min belöning för att jag gör det är en tur till min hälsokostbutik för att skämma bort mig själv med bra grejjer! Bilder och förklaring kommer för er som är nyfikna.
Trots katastrofal matvecka till att börja med så har det ändå rätat ut sig. Veckans träning:
Torsdag: cykel 30 min
Fredag: cykel 30 min
Lördag. promenad 1h i rask takt
Söndag: cykel 90 min
Kändes skönt att träna en längre stund idag efter att ha fått ta det lugnare i veckan. Måste verkligen bättra min kost så jag kan träna ordentligt. Längtar efter pass där jag kan ta ut mig och satsar på att få till det nästa helg. Har ännu en vecka med långa dagar men sedan lättar det och jag kan satsa med på träningen. Det ska bli underbart! ♥
Frågan är inspirerad av morgonens avsnitt av 'Biggest loser'. Deltagarna ska hoppa ut från en hög byggnad (givetvis med alla säkerhetsåtgärder på plats). Det är den svåra vägen ned från byggnaden. Den enkla utvägen är att ta trapporna ned igen. Svårigheten ligger i att trotsa sina rädslor och 'take a leap'. När man gör förändringar i sin livsstil så kan det vara ganska läskigt. Kroppen reagerar på sätt som man inte var beredd på eftersom den är van vid en viss kost och en viss träningsnivå. Ovanpå det har vi de psykiska utmaningarna: vem blir jag om jag blir 'smal'? Känns inte hjärtat lite konstigt nu när jag tar i? Hur ska de på jobbet tänka om jag tar med mig en nutrilett shake istället för "vanlig mat"? Tänk om alla får reda på att jag försöker förändra mig och sedan misslyckas jag? Nu är jag så sugen att jag inte klarar med! Åh, den där desserten verkar så god och alla andra ska ta den men jag borde inte... Det är läskigt att lämna det invanda och skapa nya vanor och ta ett stort steg för sig själv. Det är inte bara den psykiska utmaningen utan även den sociala och den fysiska. Det vi inte tänker på ibland är att våra vanor är förkroppsligade. Våra kroppar är inställda på autopilot gällande våra vanor och under den tid det tar att omprogrammera oss så är det riktigt jobbigt! Så, skulle du ta trapporna (metaforiskt talat) efter att ha tagit dig till toppen (med all den motivation och förberedelse det kräver) istället för att slänga dig ut?
I söndags kändes det som om denna kväll var väldigt långt bort. Men nu är den här! Veckan innehöll mycket jobb men det gick smidigt! Min studenter är fantastiska och får mig verkligen att älska mitt jobb. Idag hade jag även handledning på min artikel och jag trivs som fisken i vatten.
Det som gått mindre bra är, som sagt, maten. Jag glömmer att äta och mår verkligen inte bra av det. Jag blir extremt gråtig och fick migrän dessutom. (Bring on the drama!) Så, dags för nya tag! Har använt senaste numrena av 'I form' och 'Runners world' för att få härlig inspiration. Till helgen blir det så ren mat som möjligt och lugn träning så att kroppen får det den behöver utan överansträngning. Längtar ned till gymmet och vet att dagar som startar där ofta blir riktigt bra dagar överlag. Avslutar arbetsveckan med ett glas rött medan jag ler vid tanken på mina mål och vetskapen om att jag kommer nå dem. Jag kanske inte har samma fart på min utveckling som andra men även en långsam utveckling är en utveckling i riktning mot dit jag vill komma. Make every day count! ♥
Låt mig börja med två konstateranden. Mitt kaloriintag denna vecka (och några dagar bakåt) har sett ut så här:
Följdaktligen har mina förbrända kalorier sett ut så här:
Jag anade att denna vecka skulle vara en utmaning men jag anade inte riktigt hur mycket den skulle gå åt helvete... Jag tänkte att "det blir tufft men det kommer gå bra". Började med måndagen. Tio timmar på jobbet och sedan hem och dö lite grann i soffan med en känning av migrän. Igår... Tio timmar på jobbet och hem med migrän... Onsdag: vaknar med migrän, går ändå till jobbet och kommer hem tio timmar senare. Det finns många ord jag vill uttrycka just nu men inget av dem passar sig på internet utan risk för censurering och avstängning från bloggen. Kortfattat kan vi väl säga att jag är frustrerad. Jag vill så gärna orka allt men fysiskt så funkar det inte. Men, det är väl ok antar jag. Jag får äta ordentligt under kommande fyra dagar och träna om det så bara blir någon halvtimma per dag.
Något glädjande som jag dock kan förmedla är att jag har fantastiska studenter. Jag harstartat upp examensarbetet med de som går tredje året och de har så många fantastiska idéer om vad de ska skriva om. De är så ambitiösa och engagerade och det lyfter hela kursen. Jag är så stolt över dem och gläds med dem. Jag har även startat upp första metodkursen med dem som går första året. De är fullständigt awesome! Vi har börjat med statistik (= matte) och de tar sig an vart steg med mod och engagemang. Jag är så otroligt stolt även över dem och tror de kommer rocka kursen något alldeles fenomenalt! ♥
Jag hoppas att era veckor startar bra och att ni känner er starka!
Det märks att mängden arbete har ökat denna vecka. Har fått in 2h och 40 min träning på sex dagar, vilket är en timma mindre än vanligt. Ska försöka ta igen det idag med ett ordentligt cykelpass. Andra veckan på kompisutmaningen har gått finemang dock. Hitills har träningen denna vecka sett ut enligt följande:
Måndag: cykel 30 min
Tisdag: coreträning 50 min inkl. 20 min cykel
Torsdag: cykel 30 min
Lördag: Gymmet 60 min (30 min XT, 20 min styrka)
Inte så illa ändå... I vanliga fall hade en sådan här arbetsvecka troligen inneburit noll minuter träning. Känns skönt att jag har fått in träningen i mina vardagliga rutiner och att jag alltid vill träna. Under kommande vecka kommer jag behöva massa pepp. Det är en riktigt tung vecka med undervisning fyra dagar i rad, tentor som ska rättas, handledare som ska delas ut till dem som ska skriva sina examensarbeten och artikel som ska skrivas klart. Det gäller att inte tappa bort mig själv och min hälsa när allt går i ett och varvtalet ökar.
100-dagarsutmaningen går ok. Lite svårt att ändra på en del vanor och det gäller att ta saker och ting stegvis så att jag inte blir osnäll mot mig själv.
Två dagar har gått i ett. Jobb, jobb och jobb med lite utrymme för sömn och matlagning (till mannen). Har haft två dagar i en grop. Ni vet när jag glömmer äta och kör på. Kunde inte träna igår men har garderat mig med hämtmat för att kunna träna idag. Jag önskar att det vore enklare att äta rätt och regelbundet. Jag gör t.o.m. upp matscheman men bryter mot dem för i praktiken fungerar de inte. Som tur är händer detta allt mer sällan och i allt kortare perioder. Gäller att se saker från den ljusa sidan! ;)
I övrigt ger min träning fina resultat. Känns skönt att bli mer 'tight' över hela kroppen. Magen är fortfarande ett 'problemområde' men jag tror det kommer bli bra i slutändan när jag nått mitt viktmål och har tränat core en längre period. Men seriöst mina vänner... Finns det något tråkigare än att träna core? Seriöst?! Givetvis gör jag det och jag förhalar det inte men kära någon vad boring! Jag känner glädje och stolthet över att kunna gör mina övningar utan att dö i dag men jag är faktiskt halvdöd (vilket i sig visar att jag gör programmet rätt). Och det blir inte samma sak som att springa i takt med musik och känna luften under fötterna eller rytmen i hjärtat. Men, jag vet att det är ett måste för att kunna springa bra i framtiden och för att ha en stark och frisk kropp. Så, bara gör't!!!
Jag har flera fina vänner som är stödjande och som älskar mig för den jag är oavsett kroppstorlek. Jag tror inte ens de ser/förstår hur stor jag är. Själv har jag dagar då jag tycker jag är vacker och jag har dagar då jag tycker jag ser ok ut. (Har tagit en del tid och samtal med mig själv för att hamna där) Men, jag har (nu för tiden) inte dagar då jag är elak mot mig själv, då jag nedvärderar mig själv eller då jag tänker fula saker om mig själv gällande mitt yttre. Visst kan jag stå framför spegen och tänka att jag skulle vilja ändra på vissa saker (jag acceptrerar även att det finns saker jag inte kan ändra på som det där fulla blindtarmsärret som skapar ett veck på magen oavsett hur mycket jag väger). Och visst kan jag ha svårt att acceptera att jag låtit mig själv bli så här stor. Jag kan inför en fest tänka att det är tråkigt att jag inte kan se 'fin ut' och jag kan ibland känna för att skippa en fest för att jag inte känner mig bekväm i att dra på mig klänning och klackar den kvällen. Jag försöker dock påminna mig om att det är hjärnspöken, att mina vänner faktiskt inte bryr sig, att de tycker jag är fin även de dagar jag känner mig som ett troll. Det som får mig att känna mig otillräcklig är idealen som finns omkring i samhället. För, vad jämför vi oss med? Vad är vårt mål och vilka är skälen till att vi sätter upp dem?
Dessa tankar har blivit aktuella utifrån ett lunchsamtal med en vän som poängterade att man verkligen märker att jag gått ned i vikt och att jag blivit sååååååå fiiiiiin. Personen ifråga fortsatte sin utläggning en stund till och det är uppenbart att denne projicerar sina egna ideal på mig och nästan försöker skapa en skam kring hur jag sett ut innan. I sådana lägen är det bara drop kick som gäller. Ingen ska få mig att må dåligt över mig själv när det kommer till min kropp.(Det kan jag isådanafall mycket bra på egen hand om jag skulle gå in för det... Thank U very much!) Jag, liksom alla människor, är vacker från insidan oavsett storlek. Vad gäller kommentarer om min vikt och om mitt utseende så är det enbart från er som vet varför jag till att börja med har gått upp i vikt, och som dessutom är insatta i min kamp för att bli av med vikten och varför den kampen är viktig för mig, som jag uppskattar dem ifrån. Att gå ned i vikt handlar för de flesta inte om att se ut som modellerna i Victoria Secret Show. Det handlar om att må bra, att vinna sig själv genom ökade möjligheter som följer med att man är normalviktig. Det handlar om fler år tillsammans med de man älskar. Det handlar om att man fått nog av de destruktiva mönster som gör att man är överviktig (kanske inte övervikten per se).
Jag själv har ingen 'drömkropp' gömd under min övervikt. Mina gener kommer från Norge och Bohuslän. Det är liksom ingen tunn och kurvig kropp som döljs i de genetiska koderna. Det är en tung och seg kropp som är gjord för att arbeta. Jag är ganska raklinjig från axlar till höfter. Jag är äppleformad och får kämpa för att ha en putig rumpa som väger upp en stor och klumpig byst. Men min kropp är fantastisk! Den tar sig igenom prövningar, den läker, den är stark, den är uthållig, den hänger på i de utmaningar jag ger den, den bygger muskler snabbt och när den är vältränad kan den sträcka ut sig och bära med mig över vidderna i en raslig fart med långt steg (därav smeknamnet 'älgen' under gymnasieperioden). Jag vill vara normalviktig för att kunna träna och må bra. Jag äter för att kunna träna och bygga en stark kropp som håller länge. Min viktminskning går i snigelfart och tur är det för det har fått mig att stanna upp, ha tålamod och tänka igenom mina val och mål. Jag är en person som lätt kan svälta bort 20 kilo på sex veckor. Men hur hållbart är det och vad leder det till? (Men, då skulle jag passa i mallen...) Denna gång vill jag ha en hållbar förändring och så snart jag hamnar i en svacka så tänker jag på hur underbart det kommer vara att springa med långa steg uppe i fjällvärlden. Och då minns jag varför jag gör det här. Jag vill ha mer lycka och mer av mig i livet!
Jag väger mig på måndagar och det går stadigt nedåt för mig. Det som har börjat fascinera mig är dock att vikten pendlar nedåt med ibland ett par kilo under veckan. Magiskt nog verkar den dock alltid ligga på sin högsta nivå på måndagar. ;) Idag väger jag ex. 1.5 kilo mindre än igår... Får tänka över vad jag gör som får vikten att spritta lite här och var. Iofs så är det naturligt att vikten rör sig från dag till dag och det är inget jag hänger upp mig på så. Men lite störigt är det minsann att tisdagsvikten alltid är lägre än måndagsvikten. Hur är det för er? Ligger ni stadigt under veckorna?
Nåja, här är det full rulle på jobbet igen. Både kollegor och studenter är tillbaka och kämpar på. Och oj vad svårt det är att gå upp på morgnarna! Har aldrig någonsin haft det problemet förut. Å andra sidan har jag väl inte tillåtit mig att sova under ledigheterna heller. Min kropp älskar att sova just nu och vill inget hellre. Lite motigt men jag försöker vara den till lags så gott det går. Sömn är väldigt viktigt för mitt välmående och jag är glad att jag kan sova ordentligt igen. Men, jag vill ju gärna inte förvandlas till en Törnrosa för det utan snarare finna en balans.
En sak kan dock ytterligare sägas om jobbet. Det är, enligt min åsikt, ett av Sveriges finaste campus. Och det gör sig i alla årstider. Ex. tidiga decembermorgnar:
Lugn och härlig start denna söndag! Jag hoppas ni har en lika skön start. Här är det tvätt-morgon men i övrigt görs inte många knop. Det är en särskild dag idag ändå. Först veckan på kompisutmaningen (totalt fem veckor) är gjord och för mig blev det 30 min cykel tisdag resp. onsdag, en timma cykel i torsdags och gymmet (30 min XT och styrka) igår. Blir även en timma på cykeln senare idag. Känns som en bra start på året och på kompisutmaningen. Det är inte lika mycket träning som innan jul men fördelen är att jag nu bara kan bli bättre! ;)
Jag har även hakat på Pasi Salonens 100-dagarsutmaning. Jag gör det mest med tanken "varför inte". Det betyder att jag avstår från sådant som inte är bra för mig i 100 dagar. Det borde väl gå? Det är fram till den 15 april. Häng gärna på!!! Många av oss tänker ju ändå såhär men då ingår vi i en större gemenskap och kan peppa varandra. Jag behöver verkligen få igång både träning och kost efter två veckor med sovmorgnar, hoppade frukostar och en hel del choklad. Jag har fortsatt att gå ned i vikt så det är inte poängen men jag undrar hur min kropp faktiskt skulle kännas och fungera om jag inte drack cola light, åt choklad eller föll för frestelsen med hämtmat när jobbdagarna är långa och min köksanalfabet till man inte direkt peppar utan erbjuder genvägar för att det "är enklast så". Jag vet att jag levt så innan och jag mådde kanon i kroppen! Då levde jag på raw-food men det fungerade inte i slutändan pga omgivningen. Nu kör jag raw-food ibland, blandat med inspiration från andra tankesätt. Men, till stor del grönt, färskt och gärna ekologiskt och närproducerat. För mig finns det knappast något mer inspirerande än en fräsch grönsaksmarknad. Så, jag antar att jag har tur. Nu ska jag bara ha motivation, lust och ork dessutom. Men, 'Fake it 'til you make it'! Det är bara att köra igång utan ursäkter!
Vad gör man när katterna är terrorister kl 5 på morgonen och gör det omöjligt att somna om? Jo, man försöker somna om i alla fall i ca 40 minuter och inser sedan lönlösheten i det och går då upp, svidar om till träningskläder och drar till gymmet. Morgonträningen ska komma på plats igen och det var ett suveränt tillfälle att inse att jag faktiskt kan gå till gymmet runt sex-tiden utan att dö även om det tar emot lite. Samtidigt är det som om jag inte riktigt vaknat på alla plan och att det därför finns mindre motstånd. Bara att sätta på autopiloten och göra det jag ska.
Det blev crosstrainer 30 minuter med påminnelser till mig själv: "tänk på att sträcka på dig, tänk på att få upp bröstkorgen!" och därefter styrka för armar och ben. Lite kortare än vanligt men för att vara första passet på någon månad så var det helt ok. Handlar ju mest om att komma dit och köra så att jag öppnar för den möjligheten. Och, även om det inte känns jättepepp när jag inser att jag är på väg till gymmet innan gatlyktorna tänds så känns det helt fantastiskt efteråt och det ger energi till hela dagen. För att inte tala om hur fantastiskt den där morgondrinken smakar efter duschen!
Vissa dagar är nästan för bra för att vara sanna. Började dagen med att arbeta på artikeln och skickade iväg den så där måttligt nöjd till mina handledare. Stressade sedan (ok, en mindre bra del av dagen) till en träff som iofs var väldigt trevlig. Har gjort ett gästspel i Trollhättan och vi stämde av hur det gått och hur helgerna varit för oss. Kommepå hur fint jag haft det och blir varmt glad. Sedan bar det av till en övning inför en kommande musikföreställning. Det är första gången på 15 år som jag övar inför framträdande och idag var det första repet. Gissa om jag var dödligt nervös. Har redan varnat den som håller i det hela att det är mycket möjligt att jag inte får ur mig ett pip när det väl gäller. Första pipet verkar sitta långt inne och något jag får öva på ordentligt. Jag är dessutom först ut i nuläget. Gah! Övningen gick i vart fall riktigt bra och vi är ett härligt gäng som gör det här tillsammans. Får väl hålla någon i handen...
Hemma igen så möts jag av min underbara man och medan jag kollar min mail så kompletteringshandlar han det jag glömt tidigare på dagen. ♥! Väntar mig ett mail från mina handledare som går ut på att artikeln absolut inte kommer bli klar förrän jag är gammal och troligen död. Men, så är icke fallet! Förutom några små tillägg och ställningstaganden så är den klar för att skickas till tidskrift. Är otroligt glad och kommer ha den klar imorgon. Jag behöver verkligen att det lossar lite efter allt slit och nu verkar det börja pay off!
Gällande utmaningen blir det ingen träning idag då jag jobbar klart artikeln. Men, fred-sönd så blir det cykel, styrka och gym i härlig blandning för att fixa utmaningen vecka ett av fem. Hejja mig, hejja dig, hejja oss! /GG
Det är ett tag sedan vi sprang i spåren uppe på berget nu. Vi har båda haft knäproblem och behövt lägga energi på annat under de snöiga och hala veckorna som varit. Min träning har mest bestått i träning hemma på cykel och styrka på matta. Nu är det dags att ladda igång igen och att ta oss mot vårt mål att springa VårRuset den 14 maj. Den bästa motivationen är att ha någon med sig. Någon som peppar, någon som bryr sig, någon som är insatt och någon som undrar hur det går. Alltså: en väninna! Och, vi har en utmaning! Vår utmaning i fem veckor: att träna i minst 20 minuter i minst fyra dagar per vecka. Tror vi kommer slå det med råge men det är bra att ha ett minimum de veckor och dagar som det känns extra tungt.
Avrapportering kommer ske per MMS till varandra och givetvis kommer även ni få ta del av mina träningsframgångar ;) Detta är mitt bästa tips för att skapa bra rutiner: gör en plan tillsammans med någon. Någon som genuint bryr sig och som förstår och är insatt. Jag och min väninna kommer inte träna tillsammans men med hjälp av tekniken kommer vi finnas med varandra ändå. Kanske kan vi under februari ha en gemensam bloggutmaning? Om vi kommer på något bra... Eftersom februari är den kortaste månaden så skulle vi kunna köra en månads-streak = träning varje dag i en månad och dessutom komma undan med tre dagar ;) Kom gärna med förslag!
Min man har, som tur är, lite mer spontanitet i sig än vad jag har. Jag kan tendera att längta och drömma mig bort och aldrig komma iväg medan han slår slag i sak på ett helt annat vis. Idag bokade vi (han) en resa till vår favoritplats: Edinburgh. Så, i slutet av juli får vi en knapp vecka tillsammans borta från jobb, datorer och telefoner. How awesome is that?! Väldigt! Så, nu blir den 24 juli officiellt dagen då jag ska vara i mål med viktprojekt och att spinga en mil. Har en läggning att skapa irrationella orsaker som jag sedan hänger mig upp på och detta är ett ypperligt tillfälle. Check och check på de målsättningarna.
Är superseg idag! Vad är det här? Latmaskar är till för att besegras och piskas till disciplin! ;) Skämt å sido så har jag någon slags feber i kroppen som saktat ned både tankekraft och rörelsehastighet (och även förmåga?). Lite skumt är det allt. Men, får ta en vilodag och låta kroppen ta hand om vad det nu är den behöver ta hand om. Har mailat min handledare om att jag behöver skjuta upp inlämningsdag för vår artikel. Ni vet ett sådant där mail som sitter extremt långt inne i fröken duktig. Försöker övertala mig själv om att det inte är svagt utan helt ok. Att jag bara kan göra mitt bästa och det är gott nog. Hur bra tror ni det går med acceptansen? Precis! Inte bra alls! Så, det får klia lite i kroppen medan jag försöker komma på hur dagen ska spenderas.
Det är lockande vackert ute och barmarken tycks ropa på mig. Jag längtar efter att springa igen och ser fram emot att göra det när det blir dags. Femkilometersrundan kommer inom kort vara min b**ch! Ska nog börja min aktivering med att läsa i någon av mina löparböcker. ♥
Det är härligt att ta del av allas årskrönikor och jag längtar efter att göra min egen i juli. Förhoppningvis med lika bra resultat. Kommer på att jag är rätt dålig på att ta bilder och ska försöka bli bättre på det. Dessvärre är jag ju inte helt bekväm med att visa mig själv på bild med tanke på det jobb jag har. Kanske kan jag göra några lösenordskyddade inlägg som bara är för er som är mina bloggvänner? Eller lösa det på annat sätt...
Så... Första dagen på året. Medan det rapporteras om folk som vädrar sina nyårslöften på stadens gångbanor och gym så har vi en riktigt härlig och lugn dag här idag. Förutom kattmataravbrott i sömnen runt nio så har vi sovit till elva och sedan tagit det lugnt. Det är underbart med lediga dagar tillsammans och jag passar på att njuta denna sista tillsammansdag på någon månad. Vädret lockar dock ut till promenader och löpturer och imorgon blir det de vanliga rutinerna igen. Har kommit ifrån gymmet lite (är mycket mer en utomhusperson) och ska sparka mig i rumpan så att jag kommer dit åtminstone ett par dagar i veckan så att jag kan bygga styrka. Cyklar, går och springer och har mitt core-program som jag gör uppblandat med rehabövningarna som stärker mina ben. Men, det är inte samma sak som styrketräning och jag behöver det inför kommande säsong.
Att det är första dagen på nytt år går mig obemärkt förbi (om vi bortser från smällarna igår) på alla sätt utom ett: det är väldigt påtagligt nu att saker ska åstadkommas snart. Inte för att jag gått och trott att det är fruktansvärt långt kvar men det har ändå varit att 'nästa år' och 'i maj'. Det första resonemanget är nu struket och det senare känns som om det kommit närmre. Underlig känsla. Men det är awesome! Om fem månader och två veckor ska jag springa mitt första lopp på 5 km tillsammans med min väninna och fyra månader efter det så ska jag spring mitt första mil-lopp. Hur häftigt är inte det? Har lagt in träningsprogram i kalendern och är riktigt taggad! Har längtat efter att komma igång och nu är det dags. Jag ser verkligen fram emot vad som väntar!
