gentlegiantafskofvde.blogg.se

Sitter här och noterar att jag inte skrivit på ett par dagar. De dagarna gick hur snabbt som helst! Jag har arbetat med mina studenter från morgon till kväll alla dagar denna vecka och det gör mig så lycklig och full av energi. Som ni nog vet nu så kommer den energin inte från mat... Dagarnas resultat:

 

Vikt: 95

Kaloriintag: 797

Matrutin: Inte bra, fortfarande problem med lunch

Träning: Sprungit i trappor hela dagen och har ingen lust på kvällen..

Det bästa med dagen: När några av mina studenter insåg att de kan något som de tycker är svårt.

 

Ibland bjuder dagarna på överraskningar. När jag vaknade igår myste jag till tanken på att jag hade ett morgonmöte och att jag efter det skulle fixa en present till min man (bara för att han är awesome), luncha hemma och skriva på min artikel. När jag kommer till jobbet är mötet inte aktuellt eftersom min mötespartner blivit sjuk. Samme kollega ska igår ocg idag hålla i dataövningar med mina studenter. Så, planen för igår ändrades till att jag hoppade in fför läraren och att jag gör detsamma idag. en helt underbar förändring. Jag får vara mer med mina studenter och hjälpa dem och stödja dem i deras arbeten. Att jobba som lärare är helt fantastiskt. man får så mycket energi av att undervisa och handleda. Dessutom så blir man så varmt stolt när studenterna blir stolta över sig själva och de upptäcker att de kan och att saker är intressanta.

 

det som dock gick mindre bra igår var maten. Eftersom jag tycker mat är astrist så hoppade jag helt enkelt lunchen och fick tvinga i mig lite mat på kvällen när jag kom hem. Efter en hel dags undervisning är jag sällan hungrig, ungefär som efter ett hårt träningspass. Så, hur gick det?

 

Vikt: Glömde väga mig...

Kaloriintag: 767

Matrutin: Kass...

Träning: räknas 7 h föreläsning på benen? och en promenad på kvällen om 30 minuter...

Det bästa med dagen: Inspirationsföreläsning med Pasi Salonen

 

Dagen avslutades med att jag och en väninna gick på inspirationsföreläsning med Pasi Salonen. Jag komemr berätta emr om det i kväll eftersom ajg behöver smälta intrycken från den lite till. Vilken förebild han är!

 

Hoppas ni alla har en fin dag!

Här pågår tvättning och återvinning på hög nivå. Mannen är iväg och tävlar och jag passar på att byta på säng, rensa och ordna. Vad skönt det är! Jag är nog lite väl anal i min personlighet men när det är rent och ordnat hemma tycks hela mitt varande komma i balans. Det kan till och med ibland vara på gränsen att jag har svårt att koncentrera mig när min man skapat små höga överallt, det är ostädat (gissa vem som ansvarar för städningen men alltid skyller på annat) och det ligger tidningar på alla möjliga olika ställen. (Why does he do that???!!!) När det är ordnat spinner jag som katten och har ro att ta itu med både det som kan kännas tungt och det som kan kännas lätt. Tror jag behöver tänka över det där ;)

 

Igår gick det ok med mat och jobb. Blev ingen träning och jag måste verkligen sluta skylla på att 'jag har så mycket att göra' och att jag är 'helt slut' efter att ha jobbat under dagen. Jag ser bilder som andra bloggare lägger ut p skogsstigar och vacker natur. Jag vet att jag älskar att vara ute i skogen och verkligen får energi och blir uppbyggd av det. Jag måste bara komma in i rutinen igen. Eftersom vårt friluftsområde förvandlas till en skidåkarzon som är avstängd för fotgängare vintertid så kommer jag ur mina vanor och tappar lust för all träning under vinterperioden. Så, uppenbarligen är skogen viktig för mig och mitt  välbefinnande. Att springa på asfaltvägar i bostadsområden är en mardöm för mig. Det är så fruktansvärt tråkigt att jag hellre är fet. Att gå till gymmet kan bli lustfyllt om jag även har möjlighet att tärna utomhus. men att gå till gymmet före eller efter jobbat i mörker och kyla är också något jag värjer mig för. Nu är väl detta sista vintern jag tappar träningen på detta vis eftersom jag satsar på maraton om ett par år. Därmed kommer jag springa ute i tid och otid oavsett. Men, när man kommer upp i längre distanser så kommer man automatiskt utanför sta'n. Nu är det dags att ordentligt ta tag i mina rutiner så att jag inte blir periodare utan får en bra rutin som håller. (I vart fall tills det blir vinter igen... ;)  ). Men vet ni? Det känns astufft att ta tag i allt på en gång. Jag har ingen känsla av 'nu jävlar' utan mer 'jaha, då är det väl dags då'.  Men, jag vet att om jag bara gör det som är bra för mig i en vecka eller två så kommer rutinen och glädjen och motivationen på köpet. Just nu är det mest ett känslomässigt och beteendemässigt motstånd som behöver övervinnas. För, tankemässigt vet jag att det är bra.

 

Gårdagens resultat:

Vikt: 95.5

Kaloriintag: 1218

Matrutin: Gått ok. Bara fått i mig en frukt - det kan förbättras!

Träning: Ingen träning

Det bästa med dagen: Jag kom på hur jag skulle komma vidare med min artikel så att jag snart har klart den.

 

Dagens planering:

Vikt: 97

Kaloriintag: 1189

Matrutin: Har en planering för dagen som jag kommer hålla mig till. Har laddat vattenflaskan och fått i mig en frukt som mellanmål efter frukost. Bra start!

Det bästa med dagen: Har tvättat igenom allt om en stund och det är underbart med rena lakan att krypa ned i till kvällen.

 

Tydligen har 'Loosing it with Jillian' börjat att gå igen. Eftersom hon kommer åt känslor, relationer och vanor som är del av övervikten tycker jag det är inspirerande och tankeväckande. Det är inte bara  träning och mat som är i fokus. Tänk om det vore så lätt att det bara var att äta mindre och träna mer... Så länge man inte kommer åt de underliggande faktorerna som gör att man skapat ett mönster som leder till övervikt så tror jag inte man får hållbara resultat och att man fortsätter med de nya vanorna. Vad tror ni?

 

Ojojoj vad trött man kan vara. Förr om åren var jag alltid pigg varje morgon. Vid den här tiden brukade jag vara på gymmet och få lite morgonträning innan dagen startade med buller och brak. Nu för tiden ser jag fram emot sovmorgnar och tycker att lycka är den där stunden då jag vaknat men katten fortfarande ligger och snarkar på min arm och min man sover nära. Stunden då solen bryter in över taken på min lilla stad, innan alla vaknar och man möjligen kan höra några sönderfestade ungdomar skratta sig fram till dörrportarna.

 

Jag tänker att det börjar ljusna tidigt nu och känner hur jag börjar bli sugen på tidig morgonträning igen (hurra för att vintern är över!). Let's do it! Enda kruxet är att jag då får försaka morgonmys med grabbarna. Men, det kanske räcker med en morgon i veckan? Eller, att jag myser med dem när träningen är klar. Dock brukar jag vara lite för fylld av energi och glädje efter min träning i förhållande till min mans smak. Hmm... Livets dilemman äro stora likväl som små.

 

Så, hur gick gårdagen?

 

Vikt: 96 kg

Kaloriintag: 1272

Matrutin: Gått ok, har fortfarande svårt att tycka det är roligt eller intressant med mat

Träning: Ingen träning om vi inte räknar gångavståndet till bilen.

Det bästa med dagen: Jag spenderade den med en väninna  och det blev både business and pleasure talk

Vilken blåsig dag! =) Riktigt hårda vindar har kylt ned en dag kantad av tågkrångel, trevligt sällskap och publicering av min första artikel. Det är högt och lågt om vartannat. Lite för mycket stress även denna vecka och jag behöver verkligen ta tag i mina rutiner. Hejja hejja! =)

 

För att stödja upp min rutiner och bli mer medveten om dem så kommer jag börja föra dagbok här i bloggen. Vi får se om det hjälper...

 

Vikt: 96 kg

Kaloriintag: 1295 (ska hålla mig på 1300 enligt plan)

Matrutin: Gått ok. Åt sen lunch runt 16 och har inte ätit sedan dess. Fått i mig frukt, vatten och har ätit frukost.

Träning: promenad 1h i stadsmilljö

Det bästa med idag: Att träffa en vän som jag inte sett på länge.

Jag har haft en helt underbar dag. Ni vet en sådan där dag som man alltid vill ha. Den började med enorm trötthet och en näsa som inte ville sluta rinna blandat med tungt huvud. Men, det har gått bra ändå. Jag har ätit regelbundet, tränat, och ordnat lite här hemma med mitt bibliotek. Till lunch blev det en pizza-bit med mycket grönt på och eftersom jag lagt märke till att den lokala restaurangen har en insamling till välgörande ändamål så passade jag på att tömma vår myntburk på enkronor och skänka dem till några som behövde dem mer än oss. Sitter nu här och är nöjd. Jag anar att jag lever i en egenhändigt skapad illusion av ordning ;-) Men, fake it til you make it! Det kommer att bli ett kämpande i några veckor nu men jag vet att det kommer vara värt det. Jag är värd att kunna vara stolt över mig själv och nå mina mål. Jag har gjort upp en struktur som jag vet kommer bära mig i mål och tänker att jag måste kämpa på att följa den planen. Jag tänker att jag måste ge mig själv lika mycket vikt som allt annat och kunna prioritera mig själv. Här ska ingen egentid strykas ur almanackan pga jobb! Enough is enough! Jag är värd att vara viktigast!

 

Nog med brandtal. Nu ska jag passa på att njuta av en vacker och mild kväll. Jag har några goda böcker att välja mellan och ett par balkongkatter att göra sällskap. Önskar er alla en fin vår-kväll!

... till VårRuset! Det ska bli väldigt roligt att springa det i gott sällskap. Det enda jag önskar nu som extra pepp är soliga dagar och snöfria vägar. Jag vet inte hur det är hos er men här har det snöat rejält och på de skuggiga partierna i staden och skogen ligger snö och is kvar. Nästan så jag undrar hur vädret kommer vara på dagen D. För att ha bästa möjligheterna att klara mitt mål kommer träningen växlas upp något i tre veckor för att sedan växlas ned inför tävlingen. Det skulle inte vara roligt att ha tunga ben när det blir dags. Jag kommer även att försöka bättra kosten under dessa veckor. Jag har svårt för att äta regelbundet när jag stressar och de senaste veckorna har varit usla. Oftast har jag bara ätit en eller två gånger per dag (oftast bara sen lunch runt 14-15). Det fungerar ju inte alls! Nu ska här satsas på fyra regelbundna mål per dag och frukt som komplement till det.

 

Jag försöker minnas hur allt fungerade när jag hade god kosthållning. Det är som ett helt annat liv. Jag var så lycklig och full av energi då. Jag var dessutom i stallet var dag och cyklade en mil sammanlagt för att komma fram och tillbaka dit. Jag tror nyckeln är rutiner, låg stressnivå och mycket rörelse i vardagen. Så, det gäller att hitta det receptet igen. Eftersom det inte finns naturligt får jag helt enkelt se till att åstadkomma det. Shit vad tufft! Det får blir en längre plan på att få det hållbart men jag får satsa så gott det går på att starta förändringen mot det målet nu. Jag får även blir mer vaksam på när jag börjar starta mitt mönster av att inte äta så att jag kan hindra det från att bli så extremt som det blivit nu. Ofta börjar det med att jag hoppar frukosten och sedan 'bara ska' göra det ena och det andra innan jag går hem från kontoret. Min plan är att gå hem i samband med lunch men oftast fastnar jag fram till 14-15 eftersom oväntade samtal avbrutit mig i mitt arbete eller det finns någon punkt kvar på att-göra-listan som  'skulle vara så skönt' att vara av med. Saken är den att var dag är den samma och egentligen jobbar jag aldrig undan även om jag tror det. Så, skärpning och rutinisering! ;)

 

Har ni bra tips på hur jag kan komma ur det här och hålla bra rutiner?

Jag ber om ursäkt för ett par veckors tystnad. Först berodde den på att jag blev stressad och försökte att inte använda datorn (internet) hemma. Jag vet inte hur det är för er men jag har extremt lätt för att 'råka' smita in på jobbmailen etc. Sedan berodde det på att jag blev rätt deppig förra veckan. Jag jobbar deltid för att jag behöver ett break och det hände något som gjorde mig påmind om varför jag behöver detta break. Jag börjar inse att jag alltid kommer att sticka ut bland både vissa vänner och arbetskamrater. Jag menar inte att jag ska behöva bli som dem eller sluta känna och tänka. Men, jag behöver att de respekterar att jag är sådan, precis som jag respekterar att de är på andra vis. Jag försöker alltid bekräfta dem och och få dem att förstå hur jag tänker utan att de för en sekund behöver hålla med mig. Jag försöker att alltid förstå deras perspektiv och bekräfta dem i deras tänkade och att jag förstår varför de vill göra på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt. Det som jag tröttnade på nu senast rörde att jag inte blev bekräftad och att beslut som fattades dessutom fattats innan kollegor informerats och påverkar arbetsgrupp och studenter. Inte att det är en dålig utveckling eller ogrundat beslut men det leder till stress.

 

Ett tag tänkte jag att jag måste sluta vara så känslig, att jag måste sluta bry mig. Men, jag fungerar inte så och har kommit att acceptera mig själv trots att jag önskar att jag inte blev så berörd hela tiden. Jag har vänner som tror på det här med högsensitiv personlighet. Jag är inte tillräckligt påläst om det för att ha en åsikt men jag har funderat en del kring det. Jag är en introvert/inåtvänd person och är man sådan så tar man lättare till sig känslor i sin omgivning och man är s.k. överkänslig. Jag har aldrig tänkt på mig som så särskilt känslig och jag tror mina arbetskamrater mest tänkt på mig som hård och kantig. Jag har väl tidigare haft en tanke om att jag är mer huvud än hjärta när det kommer till beslut och hantering av händelser. Men, på senare år har jag förstått att jag är allra mest hjärta hela tiden. Min upplevda kantighet kommer ifrån att jag finner vissa värden  som viktiga (ex. rättvisa, stöd, uppmuntran...), det är i vart fall vad jag tror. Jag fick en kommentar om att jag är egocentrerad från en person betyder mycket för mig och ni kan nog gissa att jag det tog mig ett par dagar att grubbla igenom det...  Det var nog i de grubblerierna som jag kom att tänka på det här med högsensitivitet. Jag tror den kan upplevas som egocentrerad om folk inte orkar sätta sig i ens upplevelser och försöker att förstå en.

 

Jag vet inte om överkänslighet är rätt ord för att fånga mina upplevelser och min förståelse av mig själv och min omvärld samt min utgångspunkt för dessa förståelser. Jag tror att man sticker ut i detta samhälle om man är känslig, om man tänker på andra, om man sätter andra först och om man vill bli bekräftad på en känslomässig nivå. Så mycket i vårt samhälle handlar om att vi ska vara tänka, vara rationella, gärna krossa andra i jakt på egna ambitioner, att vi ska vara kostnadseffektiva med känslor, tankar, tid och pengar och att vi alltid ska sätta oss själva först. Bullshit säger jag och hävdar att det är en mer känslomässigt förankrad tillvaro med varandra som kan få oss att må bra som människor. Men, jag sticker ut. Både i arbetsliv och bland vänner. Jag har bara ett par vänner som riktigt förstår mig. De upplever det samma. Med dem känner jag en samvaro som jag inte känt med några andra eftersom vi förstår varandra. Det är en ibland ordlös förståelse som stärker och stödjer. Jag önskar att fler åtminstone kunde stanna upp och förstå de människor som finns omkring dem.  För hur mycket vi kanske tror det så är vi inte åtskiljda varandra.