Vaknade i morse med en bekant känsla. Den överraskade mig eftersom jag inte haft besök på länge: migränen. Efter att ha fått en halvsidig ansiktsförlamning för några år sedan blir dessutom högersidan av ansiktet påverkat av min migrän. Tur att min älskade man hjälper mig när det blir så här. Jag undrar dock vad som förorsakat den? Jag måste ha sovit hårt och drömt något förfärligt stressande. Ändå har jag haft en ovanligt 'god' natt. Kontinuerlig sömn utan toabesök och väckningar (tillskillnad från de senaste nätterna med man, hund och två katter som sängsällskap). Ja, ja... Nu mår jag bättre och är tacksam att jag lever ett så pass mycket lugnare och rofyllt liv nu för tiden att den aldrig blommar ut i sin fulla gräsliga praktfullhet. Förr om åren blev jag liggande en dag och kände den i ett par dagar efteråt. Jag tar inga särskilda mediciner nu för tiden. Min läkare och jag konstaterade att jag behövde stressa mindre och att jag behövde bryta mina aktiviteter direkt jag kände av den. Medicinerna kanske slog ut värken men de slog även ut hela mig i flera dagar. Inte värt det! Receptfri migränmedicin innehåller dessutom ämnen som jag är allergisk emot. Ex. innehåller Eeze dikflofenak. Anywho...
Jag har i vart fall en bra dag ändå med lunch tillsammans med mannen och taxen. Just nu har valpen jagat katter och tuggat tuggpinne in i sin egen sömn och eftersom mannen är på vårdcentralen så är det väldigt lugnt här. Mannens sticksår har gjort att han är blå över hela underarmen och att han har väldigt mycket värk. Förhoppningsvis kommer han hem med smärtstillande.
Så hur har det gått med mina val idag? Ja, det har gått så där...
Motionsval: Inget motionsval idag. Kanske kan bli en promenad senare om jag fortsätter må bra och kroppen kommer igen.
Matval: Med tanke på att jag kan äta en hel gris doppad i smarrig sås idag så är jag nöjd med att mina matval består i att följa min matsedel. Valet är att välja bort.
Välbefinnandeval: Mitt välbefinnandeval är att låta kroppen OCH knoppen vila idag. Har ett par uppgifter kvar och väljer att göra dem i helgen när mitt huvud återhämtat sig
Något som jag gläds mycket över sedan igår är att jag på två veckor har gått ned sex kilo. Det är fantastiskt! De flesta av de kilona har jag gått ned sedan jag startade mitt projekt. Jag sa ju att vikten kommer på köpet när jag gör val för mitt välmående och min hälsa! ;) Jag är nämligen sämst i hela världen på att göra saker bara för att de ska göras. Om jag däremot har ett övergripande mål så går det bra. Det vill säga, ett övergripande mål som motiverar mig. Sätter jag upp förbud så kan ni räkna med att finna mig görandes precis det jag lovade att aldrig göra mer. Sätter jag upp slaviska träningsscheman så kan ni räkna med att hitta mig i soffan slösurfandes framför tvn.
Så, vad jag behövde just nu var att släppa taget. Att tycka om mig själv och tycka att jag är ok även om jag inte når upp till mina ideal hela tiden. För just nu kan jag inte det. Min sjukgymnast har gett mig klartecken att träna igen men min tåled tycks vara inflammerad. Och, så länge den är det så gör det sjukt ont att träna oavsett vad det är. Inflammationen beror på att min skada i fotleden har orsakat att jag vridit om foten. Istället för att få vikten fördelad över hela foten, som man får när foten pekar fram, så har foten vinklats om så att det finns en rak linje från hälen till stortån. Därmed så är prio ett att genom stretch, massage och träning med hjälp av min egna kropp komma till rätta med mina leder. Det är ju inte precis vad vi kan kalla högintensiv träning... Jag är tacksam över att jag nog kan börja promenera tuffare igen och ska ta mig ut med hunden i helgen.
Men, för att fokusera på det positiva: sex kilo ned!!!! :-) När jag gör bra val så går jag ned. Det är en fantastisk bekräftelse på att jag vet hur jag ska göra och att jag inte ska krångla till det så förbannat! Jag är omgiven av bra mat, goda och välgörande téer, och en fantastisk natur. När jag använder mig av de resurserna utan krångel, pekpinnar och måsten så faller de sig naturliga och blir en del av min vardag på ett positivt vis. Det ger mig hopp om att klara mina mål om att en dag vara av med min övervikt och ha fått tillbaka min hälsa, kondition, rörlighet, smidighet, styrka, stabilitet och uthållighet.
De senare sju delarna är viktigare än den första. Min önskan är dock att komma i form inför sommaren. Inte för att det är sommar utan för att det är åtta månader och det borde inte vara ogörligt att komma i form på den tiden. Min historia om viktnedgång är ingen 'framgångshistoria' som kommer synas på löpsedlar. Den är ingenting som andra kommer rekommendera andra att ta del av för inspiration. Den kommer inte förorsaka häftiga inandningar hos folk som förundras. Jag kommer troligen aldrig få frågan om hur jag gjorde. Men, min resa går framåt. Det som började en resa mot god form blev en resa som förvandlade mitt innehåll. Jag har funnit mig själv och kommit till ro med mig själv. Jag har hamnat på rätt väg genom livet. Jag har fortfarande som mål att gå ned de där kilona och vet att jag kommer att göra det.
De här sex kilona är ett resultat av att jag troligen spolat ur en massa skit ur min kropp genom att äta bra, dricka vatten och dricka mina téer. Så, det lär nog inte bli samma jättekliv framåt igen. Men, det känns ändå som att jag vågar tro på att minska något kilo varje vecka. Om jag gör det så borde jag vara i mål i mitten av april. Därmed så borde 'till sommaren' vara fungerande för målvikt. Vet ni? det skulle vara så otroligt skönt att bli klar med avhandling, undervisning och viktprojekt och gå på semester utan någonting som hänger över mig. Det skulle vara första gången på länge (för att inte säga någonsin) som det skulle vara så. Det är min största morot till att kämpa på. Jag skulle älska att vara ledig 'på riktigt' under min semester! Och det är ett skäl så gott som något. Det och att kunna ha mindre/färre kläder på mig och inte dö av värmeslag. ;)
Hur tänker ni kring mål och måluppfyllnad?
