Det börjar närma sig ett år sedan jag körde igång min livsstilsförändring och det gör att jag tänker mycket på hur resan har gått. Jag kommer inte nå mitt mål på 76 kilo men vad sjutton! Det är helt ok! Jag har försökt mitt bästa (OK, kanske inte helt i vissa stunder...) och om jag tappar 20 kilo på ett år så är det bättre än inga kilo alls. Med tanke på att det har tagit flera år att lägga på sig de där 30 kilona så är det ju faktiskt helt otroligt att få bort två tredjedelar av dem på ett år! Min resa har inneburit en del lärdomar. Förutom det kalla uppvaknandet att min 30-åriga kropp inte riktigt fungerar som min 25-åriga sådana så komme rjag just nu att tänka på följande:
Börja träna, fixa maten efterhand
Den här lärdomen är jag än idag tveksam till men det är faktiskt så som det fungerade för mig. Från början tänkte jag göra en helomvändning på allt. Mat, träning, sluta röka, arbeta med begränsat, bli mer social... Gissa om jag blev utmattad på mig själv?! Till slut tog jag det ett steg i taget. Jag började röra på mig och förlät mig själv om det blev en pizza (något jag alltid kommer vara svag för tror jag). Efterhand tog träning ur orolighet ur min kropp och jag började bli intresserad av att äta bättre (vad var det annars för mening med att tärna liksom) och mer regelbundet. Detta kanske inte är lösningen för alla. men för mig som inte klarade att ändra på allt på samma gång så var det en start.
Smörj in dig!
Viktförändring nedåt i den storleksklass flera av oss kämpar med innebär att kroppsvolymen minskar. Den minskar dessutom snabbare än huden hinner med stundtals. Genom att hitta en bodylotion eller ett bodybutter som man kan smörja sig med efter var dusch (eller när man vill lukta gott) så hjälper man huden att hålla sig spänstig och dra ihop sig. Det är ju en härlig bonus förutom att man faktiskt känner tat man skämmer bort sig själv lite. Dessutom tror jag på att man samtidigt masserar sig så att man ökar cirkulationen. Jag kan dessutom märka att jag får mer känsla för min egen kropp eftersom jag rör vid mig själv. Det gjorde jag nog sällan förut...
Drick vatten och gröna téer
Detta vet vi ju! Vatten är kroppens utrensare. Gärna med citron och ingefära i. Jag dricker dessutom görna téer som har olika egenskaper. T.ex. kan man få tag i téer som hjälper en att rensa tarmsystem eller lever eller njurar på hälsokostbutiken. Men, det finns även téer som stärker, lugnar och ger energi. HItta en favorit eller varför inte flera och ge dig själv en stund. Välgörand epå många sätt!
Ska du ha förbud?
Här gäller det att känna sig själv. Jag fungerar asdåligt med förbud. Jag blir som en trotsig skitunge och finns det något jag sagt att jag absolut inte ska äta så kan ni ju gissa vad det enda jag tänker på är (har hört/läst att hjärnan inte registrerar ordet inte så jag tror vi inte alltid är sams över vad jag vill). Jag tror på att inte förbjuda sig själv någonting men att tänka på att det kanske räcker med en bit istället för överdådiga mängder. Jag brukar försöka tänka på det andra sättet istället: försök äta mer av detta (ex. gröna böad och nötter). Jag tror på att röra sig i den riktning man vill åt och så länge man gör det (hur stora eller små framsteg man än gör) så är det toppen. Fokusera på att göra bra val och goda förändringar istället för att banna det som går fel och straffa eller få dig själv att skämmas. Så skulle vi ju aldrig behandla våra vänner och min resa har handlat om att faktiskt bli vän med mig själv.
Gör det du tycker om
Oj, vad fånig den titeln lät... Min mening är att om du inte tycker om att tärna en viss form eller äta en viss sak så kommer du troligen inte fortsätta med det. Om du vill finna en livsstil som håller så måste den dels fungera i din vardag och dels så måste den ge dig glädje och få dig att må bra. Ibland kan övergripande mål fungera motiverande och ibland kan den faktiska handlingen vara det och då blir det övergripande målet sekundärt. Ex kunde jag vara motiverad av viktnedgång i början. Jag tog mig till gymmet och trampade på på crosstrainern, rodde som en dåre, hoppade hopprep, boxade sandsäck och lyfte vikter. Det höll i ca fyra månader. Att gå ne di vikt var inte tillräckligt motiverande för att få mig att tycka det var kul med gym. Särskilt inte när mörkret började komma. Där kom löpningen in. Jag älskar att springa. Jag har alltid gjort det. Löpningen får mig att känna mig fri, jag kan tänka om både högt och lågt elle rinte alls unde rmina rundor. Jag var rädd att inte kunna springa igen pga mina skador och gissa om jag är lycklig över att jag kan det idag. Eftersom jag gärna sticker ut och springer så blir det en motivation i sig. Viktnedgången kommer på köpet emdan jag springer snabbare och längre. Detta är en träningsform som jag vill hålla kvar vid, som jag kan bygga upp mål kring och som fungerar i min vardag. det är en hållbar förändring!
Lyssna på din kropp men kom ihåg att den kan vara en lying son of a b**ch!
Jag tror på att lyssna in sin kropp. Den berättar om det vi äter är bra för oss, om vi behöver något och om träningen är bra för oss. Den berättar om den behöver vila men även om vi kan ta ut oss lite extra. Kroppen är fantastisk på det viset och jag tror på att vara mer i kroppen och lyssna på den. Problemet är dock att kroppen är en latjävel! Den kommer vilja hålla kvar vid de vanor vi byggt upp och vill gärna ta den enklaste vägen ut. Så, som ni förstår kan den vara vår värsta fiende när det gäller att ändra livsstil. Det gäller då att låta vår vilja vinna över kroppen. Men, samtidigt är det viktigt att vi inte pushar för hårt så att vi skadar oss själva. Det sägs att det tar ca 3 veckor att ändra vanor och det är främst pga kroppens motstånd. För min del så stämde det rätt bra. den första veckan var en period då kroppen inte riktigt fattade vad jag höll på med vad gäller träningen. Den hade fullt upp med att ha alla slags former av abstinens. ;) Sedan började den fatta och då blev det riktigt tungt ett tag. Men, då gäller det att bita ihop och tänka att det bara är tre veckor, sedan går det lättare. (Lååååånga tre veckor kan tilläggas.)
Bli inspirerad
Hitta dina förebilder. Någon som står för de värderingar du har. Som förkroppsligar ditt mål. Som gått eller går igenom den resa du nu är på. Att gå ned i vikt kan vara ensamt. Det är en massa 'men ska du inte ta en bit...', 'men, en bit skadar väl inte', 'har du inte gått ned tillräckligt nu', 'vaddå, kan vi inte festa tillsammans mer' etc... Det är dessutom svårt för någon som inte lidit av övervikt att förstå vilken kamp det kan vara, hur man känner inför sig själv, och hur rent ut sagt j**la tufft det är att vilja avstå från sådant som finns runt en varje dag. Mat finns ju faktiskt överallt och triggar. Där kommer förebilden in. Någon som du kan se upp till. Någon som du kan tänka på. Någon som kan ge dig råd. Någon som kan ge dig stöd och som du tror på när hen säger att du klarar det, att det blir bättre och att det är värt kampen.
Omge dig med personer som ärligt vill vara stöd och som ger dig kärlek och glädje
Att ändra sin livsstil är dessvärre ett projekt som påverkar våra relationer. Det funkar inte att försöka ändra sin livsstil om andra håller en tillbaka. Här finns missunsamhet, avundsjuka och rädslor som kan driva våra "vänner" att mer eller mindre medvetet hålla oss tillbaka. För, tänk om vi lyckas. Vad innebär det då för dem? Det är här som äkta vänner kan skiljas från dem som troligen inte vill vårt bästa. En riktig vän förstår att vårt projekt med vikt och livsstil är något som kommer få oss att må bra. De stödjer oss, peppar oss och finns där i både skratt, gråt och ilskeutbrott. De är inte hotade av att vi förändras utan tycker vi är grymma som satsar på oss själva och vår framtid. När man genomgår en större förändring är denna typ av stöd så viktigt. De runt omkring oss måste skapa utrymme för våra nya jag och våra nya sätt att leva. Annars så kommer det aldrig bli hållbart. Snärtsamt nog kan vi därmed behöva rensa lite bland våra relationer. Eller, åtminstone inte låta dem vara lika viktga för oss (under en period eller för alltid) om de inte är stödjande. Vi är värda vår chans, våra liv och vår hälsa! Våra riktiga vänner hjälper oss att flyga och nå våra mål.
Det var de sakerna jag kom att tänka på just nu. Vad tror ni? Kan det vara bra tips?
Tack för att ni finns och peppar och stödjer! ♥
