gentlegiantafskofvde.blogg.se

Jag och en vän kom att diskutera denna fråga för några dagar sedan. Hur formar man i ord vem man är och vem är det som har kommit på att man ska kunna säga vem man är? Som om det är något kognitivt och något som kan beskrivas snarare än en abstrakt känsla av förankring i sig själv. För mig handlar 'vem jag är' inte lika mycket om vad jag gör och har, som vad jag tror på och hur jag ser på världen. Ofta uppfattar folk mig utifrån min utbildning, att jag jobbar inom universitetsvärlden och att jag forskar. De placerar mig i en värld som är så långt bort från deras egen och sedan kan jag inte nå dem. Tro mig, att jobba inom akademien, att forska och att undervisa är helt fantastiskt men det är mitt jobb. Det är mitt levebröd och jag är så otroligt tacksam över att få göra något jag trivs med och att det är ett jobb där jag tycks kunna göra bra ifrån mig. Jag skulle troligtvis känna samma sak om jag jobbade på försäkringskassan, behandlingshem eller som personlig assistent. Det som betyder något är det jag står för. Känslan i magen som säger mig vad som är rätt och fel, vart jag vill och hur jag vill vara mot mina nära, kära och de främlingar och de studenter och de kollegor jag möter i vardagen. Det är konstant (i betydelsen att det är jag oavsett miljö - givetvis tror jag att värderingar och uppfattningar varierar över tid). Så vem är jag då? Jo, jag är en person som tror på...

 

... att man måste stå emot det hårda och det kalla i livet och försöka att inte bli bitter, ovänlig eller hämndlysten.

... att det är mänskligt att vara ledsen, gå sönder och göra misstag - det viktiga är att ta sig upp igen, behålla hopp och god tro och att be om ursäkt om man felat.

... att de tuffa erfarenheterna ger oss styrkor och färdigheter bortom våra föreställningar.

... att vi borde lyssna mer på våra magkänslor och låta dem leda oss rätt.

... att vi behöver söka oss bortom våra begränsande förställningar och våga vara öppna och dessutom se genom den andre.

... att vem du är idag är inte den du var igår och kommer inte vara den du är imorgon.

... att alla inte är värda lika mycket av vår omsorg och omtanke - det finns dem som inte uppskattar oss eller vad vi gör för dem och det finns de som utnyttjar vår godhet och det finns de som aldrig ger tillbaka och lämnar oss i oömsesidighet. Istället borde vi ge omsorg och omtanke till dem som är viktiga för oss.

... att vi borde sluta skapa så stort utrymme för dem som orsakar oss smärta, får oss att känna oss mindre värda eller bristfälliga och dem som inte respekterar och rent av ignorerar oss. Istället borde vi skapa utrymmer för dem som stödjer oss och får oss att växa och känna oss dugliga och som oss själva.

... att ibland tror vi att vi hamnat 'snett', 'på fel plats' etc men just där du är... Det är rätt väg!

... att visdom även växer ur smärta, sorg, misstag, besvikelser och förluster.

... att det är modigt att be om ursäkt och starkt att förlåta. De är att vinna sig själv.

... att vänlighet borde vara det centrala och rätta värdet i alla handlingar.

... att det som spelar roll är hur jag reagerar på och hanterar motgångar eller andras uppfattningar av mig eller situationer som berör mig.

... att tron på andra kan få dem att tro på sig själva och växa till oanade höjder.

... att 'att älska' betyder att önska den andres bästa eller lycka  - även om det ibland innebär att du behöver välja en annan väg som leder ifrån den älskade.

... att våra hem är en känsla och inte en plats.

... att även lojala och tålmodiga vänner kan nå en punkt där de blir likgiltiga om vi inte värnar dem.

... att de svar vi söker uppenbarar sig när vi minst anar det.

... att vi har olyckliga eller lyckliga barndomar i efterhand.

... att tillit måste förtjänas.

... att 'vara oss själva' är gott nog. Vi duger. Vi är ok. Ibland gör vi rätt och ibland gör vi fel. Det viktiga är förmågan att erkänna våra misstag och vår vilja att göra gott om vi orsakat skam, skuld eller sorg.

... att det största steget inte är att lära känna oss själva utan att våga se oss för dem vi är och acceptera oss själva.

... att vi sätter allt för stort värde på ord - viss kunskap och förståelse nås i tystnaden i känslorna i mellanrummet.

... att ånger håller kvar oss i det förflutna och att vi oftast snarare behöver blicka framåt och söka förlåtelse och tillit genom att agera på ett sätt att den eller de andra ser att vi förstår att vi gjort fel.

... att värderingar alltid sker i efterhand. Oftast ÄR saker bara. De är varken goda eller onda, fel eller rätt - men de för oss framåt och vi väljer hur vi värderar dem utifrån våra erfarenheter.

... att för mycket oro eller bitterhet förhindrar oss att se det goda och glädjefyllda i vår vardag och våra liv. Missnöje färgar våra omdömen.

... döm aldrig någon på förhand eller utifrån den info du har fått av någon annan.

... människor ÄR inte, de BLIR.

 

Detta är några av de saker som jag tror på och som formar mig till den jag 'är' genom att ligga till grund för hur jag ser på min värld och hur jag handlar i den.

 

Vad tror du om identitet och vilka vi är?