gentlegiantafskofvde.blogg.se

Detta är dagen som många minns som terrorattacken mot USA. Hur tänker ni kring det? Har ni någon särskild känsla inför denna dag?

 

Jag själv saknar just den kopplingen eftersom detta är dagen som jag förknippar med stor sorg av annat slag. Jag minns hur jag kom ut från ett seminarium. Min sambo (då bara klasskamrat) undrade om jag sett vad som hänt och jag svarade att 'vänta lite, min mamma har ringt - ska bara kolla vad det är'. Ringde upp mamma och hon berättade att min fars magsjuka de sista månaderna var canser i magen. Detta var på en rast och jag vet att jag återvänd ein till klasrummet men inte mer än så. Minns faktiskt inte ens resten av den terminen vad gäller utbildningen. Så, som ni förstår så försvann brinnande torn, Bush och världsterror bort från min radar. Det är först vid tioårsuppmärksammandet förra året som jag verkligen tog till mig det hela genom filmer, dokumentärer, bilder och intervjuer. Men, jag känner nog fortfarande inte så mycket som andra gör. Kan rent av tänka att det hänt värre saker i världen som inte uppmärksammats lika mycket bara för att det inte är västvärldens befolkning som drabbats. Notera att det då är massmedial uppmärksamhet som jag framförallt kritiserar och inte de enskilda livsödena - de kan man aldrig ta ifrån sin tyngd och sorg.

 

Just idag har jag dock inte tänkt så mycket på det där minnet som för alltid etsat sig fast. Jag har haft fullt upp med att undervisa på morgonen (föreläste om vetenskap för ettorna), promenera på lunch med sambon, göra palp-prov (urghh!) och sedan laga tand innan jag och sambon kunde åka hem och bara ta det lugnt. Nu väntar serier och lite pysslande innan läsdags och läggdags.

 

/GG