Livets berg- o dalbana
Kategori: Allmänt
Kan inte riktigt komma mig för att skriva idag. Tycks ha tappat min röst och tappat mitt hjärta för en stund. Vet inte riktigt varför. Dagen startade fantastiskt med första löprundan på flera år och otrolig inspiration. Den fortsatte med textförfattande för pengasökande och bra feedback från handledare, trevlig fika med kollega, tufft men viktigt möte, fixande av hyrfilm för mys med sambon innan han sticker mot jobb och helg hos föräldrarna, och skräpmat och vin eftersom vi inte orkar laga mat. Är egentligen extremt glad trots något orosmoln på himlen. Ändå denna limbo. Jag antar att det uppstått ett vakuum pga att deadline för mitt arbete har skjutits upp. Men ändå...
Det tillhör, enligt min mening, livet att vi hela tiden tacklar känslor och tankar som kan vara av väldigt olika art och som rent utav kan säga emot varandra. Det gäller att hantera dem alla konstruktivt och röra oss framåt i vår utveckling. Att ha tappat en deadline känns som att ha tappat stöd i ryggen. Ändå har jag ny deadline. Hoppas jag kommer ur detta vakuum snart! Jag älskar mitt liv och vill göra det rättvisa. Inte bara sitta här och se dagen passera förbi utan en känsla, utan någon äkta tanke. Funderar på att ge mig ut på promenad senare och lufta huvud och själ.
Det jobbigaste är att det känns osom jag inte känner något alls samtidigt som jag känner massa. Vad handlar det om? Är det någon slags distans? Eller bara som det är? not only PMS does this to a woman...
