gentlegiantafskofvde.blogg.se

Igår var en dag i spontanitetens, känslornas och ordnandets tecken. Min sambo ska sälja sin Remington till en man i Växjö och jag passade på att boka in möte med min ena handledare och följde med nedåt. Jag tycker om att ses ansikte mot ansikte, prata över en kopp te och liksom bygga på kittet som finns mellan två kollegor. Handledningen gick super. Vi diskuterade artikeln och vred och vände på saker och ting. Dessvärre menade min handledare att vi inte kommer hinna bli klara i tid. Jag förstår det och jag håller med. Men ändå gick luften ur mig. Jag har kämpat så hårt och det känns som att jag är inne i slutspurten. Att mållinjen flyttas nu är för uttröttande. Efter mötets avslutande fastnade jag en stund i känslor av frustration, besvikelse och trötthet. Tur att man är superkvinna! Jag ringde huvudhandledaren och nu har vi en ny plan. Istället för inlämning den 1 november så sker inlämning efter julledigheten.Det kommer dessutom vara en starkare och bättre avhandling som lämnas in då! :-) Fantastiskt hur saker kan gå från katastrof till att bli bättre än innan genom konstruktivt tänkande och bra stöd från dem runt omkring. Idag har jag än mer energi och motivation än innan och känner mig inte bara på banan utan även som i täten.

 

Efter att vi kom tillbaka till stan stack sambon tills kjutbanan och jag stack ut i skogen i ett par timmar. Dessa lagom friska och kalla höstdagar är perfekta för promenader. Jag älskar berget och den natur det bjuder. Kvällen spenderades sedan med filt och älskling i soffan. Kan det bli bättre?

 

Idag väntar en tur upp till stan för några ärenden och sedan jobb med artikeln. Så, ingenting spännande på gång här. Or is it? ;)