Vissa morgnar känns det motigt att gå upp till gymmet. Jag krånglade mig dock ur sängens mjuka famn, klädde på mig träningskläderna och begav mig till gymmet på jobbet. Ibland gäller det att bara ta sig upp och iväg innan kroppen hinner vakna till för mycket och fatta vad som pågår. ;-)
Nu, två timmar senare, så är jag supernöjd med dagens träning. Jag är nu i mitten av min tredje träningsvecka och kan lägga på lite mer vikt, ta ut mig mer i övningarna och de muskler som i början undrade vad jag höll på med kan nu spännas för extra push i träningen. Helt underbart! Här kommer bilder från jobbets gym:
Gymmet är precis renoverat och här ovan ser ni den 'gamla' utrustningsparken vad gäller kondis: ett par cyklar, rodden och en crosstrainer som sett sina bästa dagar. Crosstrainern ger idag inget motstånde men är toppen för min längd och när jag bara vill värma upp, värma ned eller använda mig själv som motstånd.
Här är nya crosstarinern (tror jag är lite för lång för den) och gång-/löpbandet. Finfina och högteknologiska med inbyggda fläktar! :-D
Det finns även annat smått och gott (som fanns även innan uppdateringen) beroende på humör:
Även avdelningen med vikter har uppdaterats:
Jag tycker att min arbetsgivare är helt fantastisk som satsar på frisk- och hälsovård för sin personal. Vi är flera som använder detta gym och det är en underbar tillgång!
Det är alltså här nere jag tillbringar mina morgnar lyssnandes till Rix morgonprogram eller en av mina egna skivor.
Peppad av min ilska och min 'nu-sjutton'-inställning så satte jag mig på cykeln en timma. Jag tycker mycket om matlagningsprogram och istället för att sitta som en soffpotatis, pilla navel och känna kroppen stelna i min framåtlutade skrivarställning så satte jag mig på cykeln. Just eftersom jag tycker om matlagningsprogram (idag masterchef professionals) går tiden fort samtidigt som jag inspireras, får tips och filurar. Min sambo är på skjutbanan ikväll (därav cykelspontanitet) och jobbar kväll fredag-söndag. Kanske ska jag planera in ett extra cykelpass för var av dessa tre kommande dagar? Det skulle vara en härlig boost mitt i allt skrivande!
Löpbandet på gymmet mäter även puls. Därmed så har jag givetvis fått lite av en hang up på detta. Har i dagarna undrat vad som är god träningspuls för mig (tycks ligga på 140 +- 5). Nu har jag funnit en sida (givetvis finns det sidor för sådant, bara att tant inte riktigt kommit på det innan) där du kan testa vad som är optimal tärningspuls för dig. Tydligen är 140 i den undre delen av vart jag bör ligga...
Första jobbdagen efter semestern och morgonträning har blivit utförd tillsammans med tjejerna. Detta verkar ju lovande inför hösten. Känns bra att starta upp igen och börja terminen med träning. Kroppen känns fortfarande konstig. Jag är ofta illamående och undrar vad det beror på. Hur var det för er i början? Hur reagerade era kroppar? Tror ni att jag behöver vara orolig eller är det bara att köra på? Är det något ni tror jag missat att ta hand om?
Har mått konstigt i några dagar och tog därför en vilodag igår. Det blev utflykt till Café Kvarnen och sedan en massa mys hemma med sambon. Tror det var bra för kroppen att få ta igen sig för imorse kände jag ett sug efter att gå till gymmet och kroppen kändes pigg och smidig och 'lätt' vid träningen. Härligt med sådana pass, vilka avslutas för att det sunda förnuftet, tärningsprogrammet eller resten av dagsschemat säger att tiden är slut - inte för att kroppen inte orkar mer. Mycket bättre än att kämpa sig igenom programmet och riktigt känna varje minut. Tiden går aldrig så långsamt som då. Ni vet, de där sista två minutrarna...
Jag har sällskap av mina väninnor på måndagar, onsdagar och fredagar (när de kan och orkar) och då kör jag crosstrainer, sjukgymnastikövningar och smidighet. När jag är själv kör jag mer styrka och både rodden och löpbandet (utöver crosstrainern). Jag sätter på hög musik och drar igång med kraft när jag är själv. Det blir helt enkelt lite mer 'go'. En och en halv timma då jag släpper loss! De är några av de bästa stunderna i veckan, både träningen med tjejerna och de pass jag gör på egen hand. Och de är olika slags träning och har olika kvaliteter.
Nåväl.. Idag var det dags för vägning. Jag hade inte rört mig någonstanns på vågen. Det tycker jag är ett bra resultat med tanke på att kroppen har acted weird hela veckan. Så, vi har följande resultat:
Startvikt den 15/7 2012: 106 kg (BMI: 33.6)
Vikt vecka 2 (29/7): 104 kg (BMI: 33) = - 2kg och 28 kg kvar.
Mål för kommande vecka är att gå ned minst ett kilo, att ha en kropp som är i balans och att göra löpbandet till en del av den träning jag gör själv.
Nu är det dags för färd till sambons föräldrar. De bor på andra sidan Vänern så det är ett dagsprojekt att hälsa på dem. Är mycket glad över att ha tränat på morgonen när det nu blir långfärd. Det gör att jag kan slappna av mer och inte vara så rastlös.
Morgonträningen är avklarad! Kroppen kändes konstig idag så det blev 'bara' 40 min crosstraining. Jag försöker ta kroppens dåliga dagar som ett gott tecken på att någonting faktiskt händer i den. Att musklerna blir lite chockade och trötta, att magen börjar ändras och håller på att ställa om sig... Smekmånadsfasen med träningen tycks vara över och jag tror det är nu som det ordentliga arbetet börjar.
Morgonens träning känns som en god start på denna mulna sista semesterdag. På måndag börjar jobbet igen och jag känner mig faktiskt riktigt taggad. Det kommer även bli en utmaning att upprätthålla denna träningsrutin som byggts upp när tio timmar per dag spenderas på kontorsarbete. Hösten innebär hårt arbete för att nå mina mål både hälsomässigt, relationellt och akademiskt. Vad spännande det kommer bli!
Men först sista semesterdagen. Den verkar otroligt lovande! Jag har precis badat och det har rakats, inpackats, maskats, skrubbats, masserats och smorts in - ett litet mini hemma spa. Jag känner mig mer uppåt än vanligt och redo att ta mig an dagen som startar med shopping och lunch med en god vännina och sedan fortsätter med resa till Skara till en av mitt livs kärlekar (vackraste väninnan) och middag och trevligt sällskap där. Dagen kan inte bli bättre! ♥
För att komma upp dit gick jag via den s.k. strupen. Vägen går uppför i ca 1.6 km, vilket är bra träning för ben och för lungor & hjärta! Den beryktade strupen...
Utsikten från berget är värd mödan:
Den utsikten håller i sig hela vägen ned:
På vägen hem passeras även en av stadens parker:
Denna promenad är en fantastiskt god start på dagen!
Det har varit en varm natt. Varma nätte rinnebär att vi ligger och vrider oss och sover sämre här hemma. Det är som gjort för att vi ska grina ordentligt på varandra på morgonen om vi inte får sova lite längre och vakna i egen takt. Den förutsättningen fanns inte denna morgon eftersom sambon skulle vara på jobbet innan sju. Istället för att fastna, kvävas och irriteras i den negativa anda som började gry drog jag på mig träningskläder och gav mig ut på morgonpromenad. Vilken underbar morgon och vad härligt att vara ute i lite vind och andas frisk luft!Skövde är så vackert på morgonen! Bilder kommer om någon timma så ni får se.
Jag tycker om att få 'tränat' på morgonen, ofta innebär det att jag kör ytterligare något pass senare på dagen. Men, min undring nu är hur man sköter håret? Det fixar inte att tvättas två gånger per dag. Hur gör ni???
En annan del i min morgoninspiration var dag är att gå in och läsa de bloggar jag följer. Här är några som jag yligen börjat följa:
Det märks att det är "den varmaste sommardagen i år" idag. T.o.m. här i lilla Skövde. Har spenderat dagen på utflykt i omgivningarna. När det blev dags för sambon att stick till skyttet så satte jag mig dock på motionscykeln och var verkligen då som värmen kändes av... Somliga pass känner man sig oövervinnerlig efter, man får en kick och det är roligt trots jobbigheten. Det går bra helt enkelt. Efter denna timma av cykling kändes det dock mer så här:
Dagens träningspass är avklarat. Eftersom jag tillhör högskolans personal har jag tillgång till gym genom jobbet. Kändes fantastiskt bra idag. Körde dock kortare konditionspass och blandade upp det med styrketräning av armar och ben. Jag märker även skillnad på min smidighet nu när jag håller igång mina sjukgymnastikövningar.
Dessa övningar är så 'enkla' att jag ibland inte känner att det är träning och kan tänka mig att jag ser ganska fjantig ut när jag gör dem. Men, de gör så stor skillnad i balans och säkerhet på foten. Vilka är då dessa små övningar?Jag kör tre repetitioner av tjugo tålyft (stå rakt i ryggen, gärna med något att blanasera upp dig mot - jag står exempelvis framför en vägg - och lyft dig från tårna). Mellan dessa repetitioner så gör jag 'gående' utfall (stå med fötterna ihop, ta ett steg med ena benet och svikta ned så att du böjer höft och knä, res dig upp och ta nästa ben). Till dessa utfall tar jag stöd av en stång för att hålla mig rak i ryggen. Har man ingen stång så är det viktigaste att tänka på hållningen. Jag går även hälgång (jobbigare än man kan tro). I gymmet finns ett pingisbord som jag går hälgång runt = framåt, sidgång höger, backa, sidgång vänster. Har man inte utrymme kan man gå framåt och sedan backa ett par tre gånger under 30 sek. Även rodd ingår i mina övningar eftersom rodd både får mig att böja mina leder och räta ut dem samtidigt som min hållning stärks eftersom axlar och rygg tränas. Jag har ett par övningar till men de gör sig nog bäst med bildbeskrivning... Så, dem återkommer jag med. Jag rekommenderar dessa övningar oavsett om man har skada eller inte eftersom de stärker kopplingen mellan benen och hjärnan. Alltså får man både bättre balans och blir säkrare på foten i betydelsen att man reagerar snabbare om underlag ändras eller liknande.
Som sagt tillhör jag högskolans personal och här kommer ett par bilder från morgonen. Det är en grön och vacker plats att jobba på. Just nu är det lite tomt men om några veckor smäller det när studenterna kommer tillbaka och insparken får hela campus att leva. Den första bilden är från halv sex, innan jag försvinner ned i gymmet, och de andra bilden är från halv sju, då jag kommit upp från gymmet.
Träningskänslan var inte riktigt på topp i morse. Dock var jag härligt nöjd nu på eftermiddagen och satt och högmodsmös (spann nästan lika högt som katten).
Något jag har försökt på sistone är att vara mer positiv och faktiskt ge efter för mina infall (det är här rimligheten kommer in). Ex. tänker jag ofta 'nej men om jag skulle.. a) gå på en promenad, b) sätta mig på cykeln en stund, c) höra av mig till..., eller ex d) sticka till gymmet'. Som den soffsittare och överarbetade kvinna jag är så rationaliserar jag ofta bort dessa faktiskt positiva infall. Numer försöker jag dock alltså leva ut dem. Så när andan för alternativ b föll på mitt i all övernöjdhet så reste jag mig upp, bytte om och satte mig på cykeln (har motionscykel hemma). Tio kilometer blev till tjugo som blev till trettio. Det tar ju sin tid nu för tiden (ca 1 h 30 min motför tidigare 1 h 10 min) men jag tycker inte det var illa för en otränad tjockis med terminatorben (syftar på att jag har metall inopererat kring fotleden efter benbrott). Ett härligt tillägg i träningsdagboken! (Nackdelen är bara att det känns som att jag fått blöjeksem och att mina ladyparts har domnat bort - vilket jag tror kan bidra till någon slags negativ upplevelse när de återvänder till livet.)
Att faktiskt säga JA!, istället för att ha en massa anlendingar till ett njae, tycks ha knäckt något mentalt motstånd och gör mina dagar bättre. Det tycks som att desto mer energi jag ger, desto mer får jag!
Dessutom får jag väl passa på till lite tokigheter medan någon slags euforisk uppstartsfas infinner sig. Kan tänka mig att det blir tufft framöver när förändringen blivit vana och när vardagens jobbrutiner gör sig påminda.
Det är en riktigt seg morgon idag! Jag, som inte snoozar i vanliga fall, kunde inte förmå mig att ta mig upp direkt när klockan ringde utan snoozade nog i en halvtimma (det är väl 6 snoozningar?)... Men, nu är jag uppe och peppar igång mig själv för en runda på gymmet innan det är dags för jobb. Det är tufft när man med tanken får försöka jobba emot sina emotioner och förmå sig till handling. Men, jag vet att det är värt det. Det viktiga är att skapa rutinen och om min kropp är trött idag får den ta det lugnare så den hänger med. Vem vet? Kanske piggnar den till ordentligt av att få gå på cross trainern till riktigt bra musik? Jag kanske rent utav ska ta med min 'trivselskiva'... Denna är Mikas 'Life in cartoon motion'. Den får mig alltid på löljigt gott humör! Varför inte få lite hjälp på traven med den här grinkroppen... (Känns som att ha att göra med en trött trotsig treåring.) So, off I go!
... och den där tanken om att "jag kanske skulle..." Ibland behöver det inte vara en mastodontrunda utan bara att komma ut och andas frisk luft och få lite sol på sig som ger välbefinnande. Nästan smygmotion... OCH! Ett bra tillägg i träningskalendern.
Det är tidig måndag morgon och jag morgnar mig innan jag ska till gymmet. Att träna tidig morgon är inget nytt för mig. Det har alltid fungerat bäst. Däremot är det nytt för mig att träna med andra. Kl 06:00 ska jag möta upp två av mina finaste väninnor. Tillsammans ska vi få svetten att flöda. Jag inser nu att träning är något privat för mig och att det fungerar tillsammans med dem för att vi har tillit till varandra och jag känner mig trygg med dem. Annars hade det inte varit lätt att ställa mig på crosstrainern och låta allt flöta omkring.
Att träna tillsammans med dem ger mig inspiration, glädje och kärlek. Det gör träningen till något jag ser fram emot. Det är också så otroligt skönt att inte vara ensam utan att ha någon som peppar mig och som ser hur jag kämpar. Det är nog den största förändringen som jag tror kan göra att jag når mina mål: att någon finns med i processen och ger stöd. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det ingen som gett mig stöd innan eller som har frågat jag hur mår med tanke på all den vikt som jag lagt på mig. Det har väl inte heller de gjort innan men när jag öppnat mig för dem har de lyssnat in mig och funnits där för mig. De här tjejerna vågar finnas nära mig, som i nära min själ - eller vad man nu ska kalla det - , och ge mig stöd när jag har det svårt. Jag hoppas att jag kan ge tillbaka det som de ger mig!
Nu gäller det bara att hitta rätt musik för dagens kärleksfulla pass!
Lite så kan det vara för mig. Jag är en f.d. springare som skadade mig för elva år sedan och som efter år av skador gav upp min favoritträning för ca fem år sedan till förmån för gym och motionscykel uppblandat med promenader. Mitt mål är dock att komma igång med löpning igen och jag har som mål att springa 2.5 km under en kvart innan vintern tar Skövde i sin famn. Detta kommer vara en del av det jag bloggar om och ger tips om.
Idagsläget blir det gymet tre gånger/vecka: måndag, onsdag och fredag med en till två väninnor. Jag har även en motionscykel hemma som används tre gånger i veckan. Till detta tar jag gärna ett motionspass till per dag i form av promenader. Skövde är en fantastisk stad för promenader och utevistelse med sina naturskyddsområden, vandringsslingor i och utanför stan och dessutom två motionsområden: Billingen och militärområdet. Jag tar alltid minst ett motionspass per dag. Dock är de av olika form och har olika kravnivå på min kropp. Jag kan även blanda hejvilt beroende på humör och tycker allt att huvudsaken är att jag gör något.
När jag går till gymmet har jag ett standard program som går ut på 15 minuter crosstrainer utan motstånd, 15 minuter sjukgymnastikövningar (innefattar rodd, utfall och hälgång tillsammansmed tålyft), 15 minuter crosstrainer med motstånd och 15 minuter styrka. Känner att jag får börja på denna nivå. Ibland är dock humöret på topp och då tar jag gärna ett extra långt pass på crosstrainern i andra omgången. Jag cyklar ju även hemma och då cyklar jag varierande mellan 10, 20 och 30 km. Mina promenader blir mellan 2.5, 5, 7.5 och 10 km beorende på dagsform & -schema och övrig träning. Då och då ger jag och min sambo oss även ut på dagsvandringar om ca 3 mil. Vi har ex. tillgång till pilgrimsleder (http://www.pilgrimskaraborg.se/empty_62.html) och vandringsleder nära stan (http://www.skaraborgsleder.se/vandring/se_vandring__start.html) och även Billingeleden (http://www.skovde.se/Fritid--natur/Natur/Billingeleden/). Detta är en av anledningarna till att Skövde är en stor del av denna blogg.
