Fredagkväll och jag är otroligt tacksam över att veckan är över! Magsjuka och massa jobb gör att 'överlevnad' har varit målet. Och det har fixats! :)
Träningen har fått stå tilllbaka denna vecka pga magen och kassa rutiner. Det känns dessutom så där otäckt som om kroppen slaggat igen helt, vilket den troligen har. Känner mig som Harry Potters faster, ni vet hon som blir uppblåst och sgelar iväg över taken. Just så känns det idag och igår och i förrgår. Tack och lov att det är helg och att jag kan sova ordentligt i två nätter och träna och äta bra! har lite jobb att göra men tänker främst ägna mig åt skönlitteratur. Mer specifikt Coltings bok. Boken bygger mycket på hans tankar om att männsikan är gjord för löpning, vikten av funktionell träning och att vi härstammar ifrån och inte skiljer oss jättemycket från stenåldersmänniskan. Jag håller väl inte med om hans ideologier fullt ut men med anekdoter, roliga fakta, och skarpa kommentarer skapar han en rolig och intresseväckande läsning som är väl värd sina timmar.
Nu är det dags att göra kväll här i jättens slott. Jag hoppas ni alla har en trevlig kväll och att en fin helg väntar er! /GG
Jag börjar bli trött på att personer omkring mig inte förstår grundläggande näringslära. Kommentaren som är citerad i rubriken kommer från en kollega. Jag vet att ni förstår bättre men jag måste få kräkas ur mig det här... Vad, om inte kolhydrater, består sallad av? Proteiner? Fett? (svaret är, alla till viss del men oftast mest kolhydrater - som är pyttelite i förhållande till mängden vatten...) Jag slog in några grönsaker och frukter på måfå i sökning efter näringsvärden på livsmedelsverkets sida. Ni kan ta del av hela listan här. Nedan följer dock ett utdrag.
Per hundra gram innehåller följande grönsaker följande mängd kolhydrater (och fibrer), fett och proteiner (samt kalorier):
Grönsallad med tomat o gurka o paprika: 2.7 (1.3), 0.1, 0.9 (18)
Isbergssallat: 2.0 (1.0), 0.1, 0.8 (15)
Spenat: 0.7 (1.3), 0.5, 0.9 (18)
Tomat : 3.7 (1.4), 0.1, 0.9 (23)
Gurka: 2.1 (0.7), 0.1, 0.8 (14)
Sparris (grön eller vit): 2.4 (1.5), 0.2, 3.1 (27)
Här har magsjukan slagit till och gett veckan en ny form och innebörd. Det blir jobb hemifrån som mest består av textskrivande och hantering av träningsabstinens som lätt infinner sig när jag inte borde träna (konstigt nog infinner den sig inte lika markant i vanliga fall ;) ). Jag hoppas på att vara ok till imorgon så att jag kan fullfölja följande träningsschema:
Onsdag: kl 18 cykling 2 mil
Torsdag: kl 07 gymmet
Fredag: kl 13 cykling 2 mil
Lördag: e.m. cykling 2 mil
Söndag: 07 löpning och styrketräning
Detta schema tillsammans med en härlig meny (kommer bilder) kommer göra veckan toppen! :)
Kvällen närmar sig och med den en stund på cykeln. Ska passa på att se på 'aldrig mera fet' samtidigt. Vet inte varför men program i den stilen får mig alltid psyched. ;) Allra helst Anna Skipper som jagar runt på och shame:ar någon. Under tiden frostas frysen av och katterna middagsvilar. Dagen har inneburit effektivitet med jobb och träningsplanering för de sista fem av årets veckor. Ser riktigt lovande, varierat och trevligt ut. Har ett par dagar i veckan med cykling 2 mil, ett par dagar i veckan på gymmet (30 min XT, 30 min styrka, 15 min rodd) och tre dagar till löpning och styrketräning (plankor, utfall m.m.). Jag har även ordnat med inköpslista till de två veckornas matschema. Vad jag ser fram emot det! Sitta ned minst en gång per dag med min man och äta samma mat! Det betyder så mycket för mig! Är med andra ord riktigt peppad! (Vilka berg-&dalbanor jag upplever!) Jag blir även nöjd när jag kollar in träningsdagboken! Denna vecka har jag...
...sprungit 5 km = 36.min & 35 sek inkl upp- och nedvärmning
...cyklat 6 mil (inkl. de två jag snart ska bränna av) = ca 2h 50min
...promenerat 1 mil = 1h, 44 min
...tränat sammanlagt 5h 10 min
...sprungit med i genomsnitt 7-fart (snarare ca 6:20-fart om man räknar bort upp- och nedvärmning)
...gått med i genomsnitt 10:20-fart
... cyklat med i genomsnitt 22km/h
Inte illa alls även om det kan bli bättre :) Vi får se om det ger resultat!
Vaknade kvart över sex av sambons bortglömda alarm. Blev en riktigt härlig start på dagen av det då vi låg med armarna om varandra och pratade om högt och lågt. Älskar sådana morgnar. Har sedan handlat och tvättat medan mannen läst viktigheter och surfat roligheter i sin mobil. Vi behövde båda en lugn start som denna. Han ska snart mot jobbet och jag ska ut i skogen med väninnan. Kvalitet! Sedan ska jag nog ta mig en tur på stan och försöka överraska en väninna som behöver muntras upp och skämmas bort lite. Jag hoppas att det lyckas! :)
Hade en riktigt härlig avslutning på dagen igår. Jag hade inbjudan till födelsedagsfirande på en av stans mysiga tapas-restauranger. Kände att jag nog inte riktigt hade tid pga mycket jobb. (Den vanliga harrangen av ursäkter drog igång.) Men, påminde mig själv om att sätta de viktiga och riktiga värdena först. Off I went och hade en superttrevlig kväll med tio tjejer. Känner mig väldigt lycklig idag och har även fått perspektiv på att jag har en fantastisk situation på mitt jobb där jag anförtros med ansvar och har personer som stöttar mig och vill stödja min utveckling. Så just nu gäller det bara att finna ett sätt som de goda värden behålls samtidigt som min arbetssituation blir hållbar.
Jag hamnade framför programmet med samma titel som detta inlägg. I vart avsnitt byter två personer (en supersize och en superskinny) dieter med varandra medan de bor på ett internat. Det som slår mig är att oavsett om personen under- eller överäter så finns det en orsak i deras livshistoria. Ibland är denna orsak existentiellt enorm och ibland handlar det om en utveckling som skett gradvis och som inte tycks ha någon särskild utlösare. Jag tror det är väldigt viktigt att ta reda på varför man hamnat i ett matmönster för att riktigt komma åt vad man ska jobba med för att komma vidare och byta livsstil vad gäller sin kost. Jag tror att vi annars kan kämpa helt otroligt mycket men kommer man inte åt den där nyckeln så kommer det mesta vara förgäves - för vi har inte kommit åt själva orsaken. Det blir ändringar på ytan som står väldigt skört.
Jag har själv letat efter min nyckel eftersom jag inte lyckas göra hållbara förändringar. Jag kan se att mitt tidigare mönster är färgat av min barndoms 'mysätande' (varför jag alltid kommer ha en aversion mot fredagsmys), av att onyttiga produkter var billigare än nyttiga och därför fanns mycket sådant hemma när jag var ung, jag kan se att jag har ätit onyttigt i perioder av stress. Så, varför får jag det inte att hålla idag? Jag vet att en faktor är att jag tröttnat på att laga en viss sorts mat åt mig och en annan sort åt min sambo kombinerat med att han inte kan laga mat åt sig själv. Är det anledningen? Nej, det är troligen en dålig ursäkt för att ge upp. Men, för att komma igång med matschema här hemma så kommer vi äta samma mat i två veckor. Förut kunde vi äta 'något extra gott' när vi sågs på helgerna när vi bara sågs varannan helg. Dessa måltider kunde vara mer eller mindre nyttiga. Idag har vi kommit förbi att vi måste äta för att ha det mysigt. Vi har båda ett socker och fettberoende. Han äter gärna hamburgare och pizza och jag äter gärna ostsmörgåsar. Därmed försöker jag att inte ha sådan mat hemma så att det inte frestar.
Så, vad är roten till mitt problem? Varför kommer jag inte åt mina matrutiner? Jag tror att det är mina höga stressnivåer. Kan ni hålla med om det? Eller ser ni något annat? Jag tänker att dessa stressnivåer är uppkomna både av yttre och inre faktorer. Min stress gör att jag tappar aptit, att jag kan gå en hel dag utan att äta och på kvällen är jag för trött för att orka och ger efter när min sambo föreslår hämtmat. Eftersom jag vet att min stress ger upphov till onyttigt ätande om jag är hemma så har jag ingenting hemma. Därmed så har jag tagit bort en tröstare ur mitt liv men jag har inte ersatt den med något annat. Träningen hjälper lite. Jag vet att jag måste ändra om mitt liv totalt för att kunna må bättre och leva bättre. Att veta det kan stundtals vara överväldigande. Samtidigt känns det så 'lätt'. Jag måste fokusera om och det är så svårt när omgivingen gärna håller kvar en i de mönster som skapats. Att jag inte springer runt och är 'Fröken Duktig' längre innebär att mina kollegor måste ta på sig mer ansvar och faktiskt börja göra mer. Det handlar om att inse att jag är värd att få utvecklas i mitt jobb och göra det jag är bra på och gillar så att jag kommer vidare i min karriär. Det innebär att jag måste släppa taget om det stora ansvar jag känner för att saker måste bli bra. Jag måste sluta göra det jag inte är lika bra på för att vi inte har någon annan som gör det.
Att få balans i min egen existens är det största jobb jag någonsin kommer göra och vill göra det nu så att jag kan ha en bättre framtid med min man. Jag har haft dagar denna månad då jag inte ens får i mig 1000 kalorier och det måste vara slut på det. Särskilt när de enda 1000 kalorierna jag får i mig på en dag består i en pizza. Jag vet att jag aldrig kommer bli en av de där käcka, matlådetjejerna på jobbet. De som orkar jobba med bra kvalitet, umgås med vänner efteråt och dessutom har trebarnsfamilj som de tar hand om hur fint som helst. (Jupp, de har jag satt uppe på en snyggt polerad piedestal.) Jag blir lycklig av att vara med min man, med mina vänner och ha en kropp i balans samtidigt som jag får göra något jag tycker om. Jag ser möjligheten att åstadkomma detta genom att påbörja förändringar de sista veckorna detta år och göra större förändringar i början på nästa år. Mitt spring-projekt är en del av denna omfokusering. Jag hoppas ni hänger på mig och hejjar på mig. För i den verkliga världen är jag mycket ensam. Jag har få som stödjer mig eller som förstår. Och, det är inte bara att jag har svårt att släppa in. Jag tror de bara har vant sig vid att allt vi pratar om handlar om dem och deras bekymmer. Jag vet att jag har varit med och skapat det och vi kan väl bara sätta upp 'förändrade relationsmönster' på min attgöralista? Det är helt klart dags att denna superkvinna räddar sig själv istället för alla andra för en gångs skull! /GG
Nästan i alla fall. Mina troll väckte mig runt fem med jamande och runtspringande, kraffs på fönsterruta, Tv och soffa, samt med en kräkning. Suck! Min enda sovmorgon och de är stora as! Well, well... Är lite snorig och undrar just nu om det är förkylningsrelaterat eller bara ett resultat av sen träning igår? Hoppas på det senare. Har som mål för dagen att cykla två mil på 53 minuter eller mindre och tänker knäcka det totalt! :)
Sitter här och försöker peppa mig själv till att slänga mig på cykeln om en stund. Har blivit rekommenderad att se filmen 'Burlesque' och det får bli underhållningen medan jag trampar. Jag är rätt duktig på att tvinga mig till träning men ibland blir jag så j**la trött på det! Jag vill känna mig motiverad och energifylld även när jag ska upp på cykeln eller ska släpa mig upp till gymmet (när jag ska ut och springa eller gå så är jag som en duracellkanin och tänker att åtminstone en tiondel av det skulle vara gött). Dök ut här i blogghavet för att fördriva lite tid och för att finna pepp. Skinny jeans har sammanställt tips på bloggar och jag blev nyfiken på den här. Det räckte. Den bloggen påminde mig om att jag är på väg någonstans och att jag måste kämpa för det. Det kommer inte av sig självt och arbetet som jag lägger ned kommer att vara värt det!
Jag har hittills tagit mig lite mer än en tredjedel mot mitt mål om viktnedgång. Visst går det upp och ned med inspirationen och lusten. Det kan till och med hinna svänga under en dag (som idag). Då är det tur att era bloggar finns som påminner. För, ibland oss är det nästan alltid någon som är pepp och som kan säga rätt ord eller inspirera genom bilder. Det är helt fantatsiskt att det är så när mantrat om att "du klarar det här -ett steg i taget" låter som ett ihåligt eko. När man förlorar den större bilden och tycker det mesta är jobbigt här och nu och att man helt enkelt kan må bra just nu i denna stund genom att gotta ned sig längre under filten. Men, det är inte rätt steg om man ser till det större perspektivet. I det större perspektivet är det bara att ta sig an, ta itu och gör't!
Jag älskar att starta mina morgnar ute i naturen, uppe på berget. Att jag trodde att jag aldrig skulle kunna springa igen gör att min springturer känns extra härliga, att jag längtar ut och att jag blir lycklig av mina rundor även om de både är korta och går rehablångsamt. Men, det blir bara bättre och bättre! Härlig fredagsfeeling här med andra ord och jag hoppas ni alla har en fin start på helgen!
Gårdagen bjöd på en fantastisk dag av föreläsningar och mingel tillsammans med mina fantastiska studenter. Fokusdag beteende gick av stapeln och innehöll mycket inspiration och möjligheter till kontakskapande. Jag och treorna startade dagen redan kl 08:15 med en föreläsning som hölls av vår professor. Så, med feministisk etik i ryggen tog vi oss an allt som mässan bjöd på. Runt halv åtta på kvällen var jag hemma med visitkorten putande ur handväskan och rejält nöjd. Enda missen kan ha tänkts vara att jag svassade runt i klackar hela dagen. Men, det fötterna inte dör av, det härdar dem. ;) Idag tar jag en riktig semesterdag och sitter i soffan med myskatterna och läser 'Fitness Magazine'.
Att ta det lugnt hemma ger möjlighet till eftertanke.När jag startade min livsstilsförändinrg för ca 4 månader sedan så kändes vägen lång och outhärdlig. Så många dåliga vanor att lägga om, så mycket vikt att gå ned, så många mörka morgnar att ta sig till gymmet. Matvanorna är inte helt toppen än och det är den svåraste nöten. Har fått sambon att gå med på att äta enligt 'min diet' i ett par veckor så att jag får en skjuts. De mörka morgnarna inbjuder snarare till att stanna kvar i sängen än gå till gymmet de morgnar som jag inte behöver sticka till kontoret kl 06. Ska försöka ta tag i det och glädjer mig åt att jag kan springa 2-3 morgnar i veckan, gå till gymmet ca 08 på helgmorgnar och att jag faktiskt kan cykla ett par kvällar i veckan. Viktnedgången går långsamt (inte konstigt eftersom jag inte sköter mig fullt ut) men det är OK. På fyra månader har jag gått ned tolv kilo och tre klädstorlekar. Så, även små förändringar i rätt riktning ger resultat! =)
Jag tror att det är viktigt att låta det vara OK. Oavsett hur snabbt vikten eller midjemåtten minskar. Att inte skuldbelägga sig själv och tortera sig själv för att allt inte blir perfekt alla gånger. Det perfekta är ibland orealistiska ideal som kan knäcka oss. Fokusera istället på de förändringar i rätt riktning som tar sig uttryck genom bättre flås, ökad smidighet, en glädje att träna, maten som ger energi och som smakar fantastiskt, kroppen som känns 'ren', musklerna som börjar synas, och energin som ökar. Allt perkar på att utecklingen är på väg åt rätt håll. Jag tror på att hålla fast vid det och att fortsätta göra rätt val så långt som det är möjligt. Jag blir så inspirerad av alla er som finns här ute i den virtuella världen. Ni har fantastiska recept som ser läckra ut! Ni kämpar på med träning och bra kost! (Och visar att det efter ett tag inte heller behöver kämpas fram.) Men mest av allt tycker jag ni har sunda och bra värderingar som många behöver ta del av! Keep up the good work! /GG
Här är det semester denna vecka. Inte för att det riktigt är så att jag kan vara hemma i lugn och ro (tror jag kommer resa bort kommande semestrar) men det är härligt att ta mig tid till att ha det bra! Igår sprangs det 2.5 km och idag promenerades det 5 km. Tycks ha överansträngt någon slags lårmuskel i vänstra benet och känner mig härligt levande! :) Så här borde alla dagar startas:
Kommer ni ihåg mitt besök i brudbutik med anledning av akadmeisk högtid för lite mer än en månad sedan? (Om inte finner ni det här) Hur butiksbiträdet plockade fram en klänning i storlek 48 och drog, och drog, och drog innan hon ville gå med på att jag, som jag sagt när jag klev in, behövde 'något större'? Igår var det dags att finna klänning till mitt bröllop. Jag kände mig ofantligt obekväm när jag, min mor och min syster klev in på den andra brud-butiken i sta'n som är känd för att ha riktigt snygga klänningar som varken skriker bal eller brud. Min syster fick prova ett par klänningar så jag kunde se modellen på (ville till vart pris undvika provrummet). Jag själv provade sedan en riktigt snygg men lite tråkig klänning som jag kanske köper framöver för att ha på jobbet. Den ena av de två klänningarna som syrran fick på var lite OK. Hon övertalade mig att prova den jag med. Jag tyckte den såg halvtårkig ut men gick med på det (man säger inte nej till tre kvinnor som har bestämt sig för samma sak - att till varje pris få på mig den klänningen). Jag in i provhytten och tittar på den 'lilla' klänningen i stlk 48. Jag vet ju att den inte kommer passa och känner mig lite ledsen och misslyckad och hatar tanken på att jag kommer behöva säga att den inte passar (som jag påtalat). Jag drar den över huvudet och innerklänningen fastnar lite över brösten (tappar än mer mod redan då). Jag drar ned den och tittar utamanande på min fiende: dragkedjan. Jag drar upp den en bit och tänker att 'nu fastnar den, nu går det inte mer'. Jag håller ihop överdelen av tyget med ena handen och tänker att jag kan nog dra upp den en liten bit till. Sedan blev det en bit till och sedan var den faktiskt uppe. Där stod jag. I en liten, grå och asful klänning i stlk 48. Helt surrealistiskt! För en månad sedan var jag en stlk 52 i balklänning-klänning. Det var så otroligt skönt att kunna säga att jag inte ville ha klänningen för den var skitful (vilket översattes till 'inte riktigt min stil' när mina ögon mötte de tre kvinnornas tindrande ögon). Jag behövde inte säga min vanliga ramsa över att den var jättefin och jag var så tacksam för all hjälp (tack snälla ni för att ni hjälper besten komma i en klänning) men att den inte gick att få ihop. Storheten i detta har verkligen sköljt över mig idag! Vikten kryper fortfarande snigelsakta ett halvt kilo i taget men jag har en hel del massa andra 'bevis' för att det går framåt.
Idag känns mitt mål görbart. Idag känns det som att jag kan lyckas att bli en stlk 40-42 igen. Dagens känsla måste på något sätt koncentreras och lagras på flaska så att jag kan ta fram den de dagar som det känns tufft. Dagarna då jag känner mig som trollen i 'Sagan om ringen' och 'Harry Potter'. Tar med mig energin in i nästa vecka då jag ska passa på att träna ordentligt. Idag blir det lugn cykling pga migrän-morgon. Men, så här ser träningsplaneringen ut för kommande dagar:
Måndag: 07:00 löpning, möjligen promenad 5 km med sambo
Tisdag: 07:00 löpning
Onsdag: 18:00 cykel 1h
Torsdag: 06:30 gymmet (30 min XT, 30 min styrka, 15 min rodd)
Fredag: 18:00 cykel 1h
Lördag: 07:00 gymmet (enligt ovan)
Söndag: 07:00 löpning
Ska få in 2 st enmilapromenader med väninnan också vilka jag skulle tro infaller torsdag och söndag. Härligt! Härligt! Härligt! Hoppas att Er helg ger er en massa energi inför kommande vecka.
Min första semesterdag brukar vanligen inte betyda ren semester (alltid något som behöver avhandlas). Så gjorde inte heller denna. Men, jag har verkligen passat på att njuta. Hade bokat promenad-date med min väninna kl 08. Vaknade upp med mängder av energi och spring i benen så först fick det bli en kort löprunda alldeles utanför dörren och en sväng runt. Knät håller sig i schack men jag är fortfarande rädd att det ska komma tillbaka. Så, det är lugnt som gäller. Har numer ett fodrat par löpartights i garderoben och de är så härliga. När jag inte kan springa så snabbt så är det gott att de värmer. Som ni ser är de redan lite för stora, så vi får se hur länge de kan hänga med.
Efter löptur med risk för halka (löv-halka) så blev det promenad. Jag tror inte det finns något trevligare sätt att motionera på än att ha med en god väninna och gå en lång runda. Kanske inte mest effektivt men definitivt mest trevligt. För oss blev det ca 7 km i extremt backig terräng. Men, det knäckte vi ändå på 75 minuter. Bra jobbat för oss. När vi kom upp på berget var lamporna fortfarande tända och dimman låg över topparna. Det är ett sagolikt landskap att vandra i!
En helt fantastisk start på dagen med andra ord! Jag hoppas ni alla har en toppenfin fredag som start på helgen!
Det blev inte bara en galen måndag utan även galen tisdag och galen onsdag. Helt fantastiska men crazy! Jag har föreläst för treorna på socialpsykologiska programmet om dagens samhälle med sina ideal och hur utsatta vi är samt om narcissism ur kulturteoretiskt perspektiv. De är fantastiska och jag älskar verkligen mitt jobb. Före och efter och mellan föreläsningarna har jag haft möten som varit otroligt kreativa och givande. Gårdagen avslutades med ett besök på fastighetsmässan tillsammans med övriga styrelsemedlemmar för bostadsrättsföreningen. Vaknad idag upp med någon slags jobb-baksmälla. :) Blev dock ett par härliga möten även idag innan jag kom hem till inspirerande läsning om träning och kost. Lite överraskande blev det strömavbrott i ca två timmar. Men, det var ändå något mysigt med att sitta och läsa i stearinljusens sken.
Eftersom jag lyckats sköta kost och sömn så belönade jag mig med träning. 45 min på cykeln blev det. Det är så härligt att träna! Tänk vad fantastiskt man kan må!!! Nu ska jag ha semester fr.o.m. imorgon och t.o.m. nästa vecka. Det blir kost och träning och härligt umgänge för hela slanten! Och bloggande. Ska köra tio dagar med kraftgivande livsföring som ger en extramotor inför höstterminens sista, ofta sega, veckor. Att just nu se på 'Aldrig mera fet' (går på trean) ger än mer motivation! Jag försöker alltid påminna mig om att jag bara har ett liv när det börjar gå snabbt i vardagen. Och det är värt att levas fullt ut!
Förresten... På lördag kommer mor och syster hit för att hjälpa mig leta klänning. Dagen D börjar närma sig! :)
Helt tokig måndag. Jag har fått massor gjort och ändå ingenting känns det som. men, maten har fungerat bra ändå (för en gångs skull). Yippie! Här har vi lunchen:
Jag är hooked på det här just nu. Mest för att jag har veckor med tight schema. Det är spenat, röda linser som bara legat i blöt, makrill i tomat och ett ägg. Jag har även kommit ihåg att fota ett mellis:
Det här är en god smoothie/sorbet på fysta jordgubbar, soyamjölk, hampapulver och valnötter. Massa gott!
Träningen får vila just nu. Jag har hamnat i ett stressläge där musklerna och kroppen i övrigt är helt slutkörda. (Lyckas dessutom spänna axlar och skulderblad så att jag får träningsvärk) Dessutom störs sömnen. Så, den får vänta tills jag är i balans. Bra mat kommer på första plats (tillsammans med vatten), sömn på andra plats och träningen på en tredje i min prioritering. Funkar inte de första så får det tredje vänta. Känns skittråkigt eftersom jag vill sticka ut och springa eller pressa på gymmet. just nu blir det istället yoga för att sträcka ut och mjukgöra och varma bad för avslappning. Med massage på det så är det toppen! Funkar sömnen så ska jag belöna mig med löprunda eller gym på torsdag morgon. Annars har jag bara ett par enmilapromenader inbokade.
Jag är en morgon människa. Eller, det låter så trivialt att säga det för givetvis har jag morgnar då det inte finns en enda cell i mig som vill lämna sängens varma famn. Men, man kan oftare finna mig vaken tidigt på dagen än sent på kvällen. Hur som.. Det är svart ute och jag kan se gatlyktorna lysa genom fönstret. Det är nog det enda kruxet: hade det varit ljusare hade jag dragit ut! Jag hade snörat på mig skorna och antingen tagit en långpromenad eller så hade det fått bli en löprunda. Men, även mörka morgnar har sin charm. Jag och katterna brukar hamna i köket med tända ljus, te, och som idag: en värld full av bloggar. Jag vill rekommendera Skinny Jeans inlägg om andras åsikter. Jag tycker det är mycket tänkvärt! Jag lämnar det dock där så får ni skapa er en egen uppfattning.
Hela Skinny Jeans resa är väldigt inspirerande och hon visar (som många av er!) att viktnedgång kräver att man tar i och svettas. Hennes blogg visar att man kan äta "vanlig" mat och få fina resultat. Det är faktiskt den mest intressanta kommentaren jag får... "Vadå, kan du äta vanlig mat?" Jag svarar ja och önskar att bilderna av viktnedgång och att skapa en sund livsstil inte var så skeva och ihopblandade med konstiga dieter. Å andra sidan förstår jag att det finns de som faktiskt behöver bryta alla vanliga kostvanor och gå på ex. en soppdiet för att rensa ut och rensa banan (vanemässigt) för nya rutiner och skapa ny mening kring mat. Den andra vanligaste kommentaren är "bantar du?". Jag vet seriöst aldrig vad jag ska svara på den frågan. För, ja det gör jag väl men nej det gör jag inte. Jag tänker inte att jag behöver bli smal (vilket ofta är meningen som andra lägger in i 'bantning'), jag tänker att jag behöver komma iform. Det är inte bilden av en smal tjej som får mig att trampa på cykeln en timma eller glo in i en vägg när jag trampar rumpan snygg på crosstrainern. Det är möjligheten att orka, att få muskler och kunna leva ett friskt och sunt liv. När jag cyklar eller går på crosstrainern så tänker jag på hur härligt det kommer vara den där dagen nästa år då jag springer en hel mil. Jag tänker på hur fantastiskt det är att vara ute och springa och vara i sådan form att jag kan släppa loss mig själv. Med det menar jag den stunden då jag länger på steget, kroppen hänger på och det går vansinnigt snabbt. Det är det som får mig att orka ta mig till gymmet. Min poäng (jag tror jag har en sådan) ligger någonstanns i trakten av att folk har så otroligt många föreställningar och värderingar (som samhället matar på) att de missar att se personen och fråga denne om hur han eller hon tänker.
Jag tror att Wikipedia dessutom lyckas vara ett exempel på en annan poäng jag har. Här definieras bantning som en tillfällig och systematiskt förändrad diet som ska leda till viktminskning. Det är absolut ingenting jag gör (det där med tillfällig) eller vill göra. Men, jag är inte heller i läget att jag måste göra det. Jag förstår som sagt att vi alla är olika och behöver olika. Jag har arbetat fram en matlivsstil som fungerar för mig. Som är bra för mig och som innehåller allt det jag tycker om. Detta är inte en tillfällig förändring. Det är en förändring för livet! Jag kan inte kalla min matlivsstil något och har inget behov av att göra det heller. Jag tar istället girigt för mig av de recept som inspirerar oavsett om de är LCHF, GI, medelhavsmat eller raw food. På Wikipedia kan man läsa om exempel på bantningsmetoder. Det är här som jag tror min andra poäng kommer in. För, de räknar upp GI, LCHF och andra dieter. Jag tror de flesta som följer dessa dieter inte ser dem som tillfälliga heller. Utan att det är matlivsstilar. Min poäng är att många runt omkring oss förknippar dessa matlivsstilar med just bantning och då missar de hela poängen. De ser inte att vi har ett helt livskoncept som vi funnit oss hemma i och som fungerar för oss. Många av oss gör det inte heller "för att bli smala" utan för att leva friskt och fullt ut. Sedan är det ju väldigt trevligt att en effekt av vårt goda, fantastiska, härliga liv är att vi går ned i vikt.
Jag startade min förändring med känslan av att jag behövde göra något. Jag mådde inte bra och levde inte det liv jag ville leva. Min viktuppgång gjorde att jag inte orkade lika mycket, att jag kände mig misslyckad och att jag inte trivdes i mig själv. Att sätta upp ett mål om att gå ned 30 kilo handlade om att ta tag i den negativa utvecklingen, att ta hand om mig själv och att hamna på en sund viktnivå. Jag vet att jag inte kommer vara 'smal' när jag är klar. Det är inte vad jag eftersträvar. Vi har alla olika mål! För mig symboliserar de där 30 kilona ett val: att jag väljer mig själv och min hälsa. De är ett uttryck för min förändring och något som jag kan ta på. Nu i efterhand inser jag att jag snarare borde ha haft förlorade cm runt midjan och andra kroppsdelar som mått i stället - men det är lätt att vara efterklok. Jag fastnade ett tag i en upphängning på kilon och fick arbeta med att ta mig loss från det. Jag erkänner att jag sveptes iväg med media, omgivning och hamnade i ett kasst läge en stund. Men, det var för att jag satt upp vikten som ett mått för hur jag lyckades. Jag glömde liksom bort att det egentligen inte spelade roll. Jag har ett datum för när jag ska ha gått ned dessa kilo. Kanske fixar jag det till dess, kanske inte. Huvudsaken är att jag är på rätt väg. Jag har valt mig och mitt liv, och det känns helt fantastiskt!
Gårdagens kväll syntes rolös. När jag lade mig på kvällen kände jag hjärtat dra igång och kallsvettningarna hålla mina fötter fångna. Det kan bli så här i stressiga perioder. Men, just nu så är det inte så stressigt. Ändå fanns den reaktionen här denna kväll - en säker påminnelse om att ta det lugnt, att sätta mig själv först och att jag bara har ett liv och att det livet är värt att levas. Jag kan gå ned i vikt, få fler år - men till vilken nytta om jag inte ändrar förutsättningarna för min egen lycka? Och, tro mig, jag är lycklig på många sätt! Det finns gamla mönster (känslomässiga och rutinmässiga) som jag arbetar med. Att ändra livsstil och skapa goda vanor är större än maten/vikten som ofta är ett uttryck för resten av vårt liv.
Dagen startade därmed lite 'off'. Den var i otakt med sig själv redan från början. Men, allteftersom dagen blev till förmiddag och senare till luncfh så hann den ikapp sig själv. Ibland måste vi bara låta livet hamna i takt. Har tränat och badat på eftermiddagen och nu finns ett lugn inom mig. Budskapet för idag är att vi måste låta oss känna, inte rädas otakten utan ge den tid, andas genom processen och komma ut ännu starkare på andra sidan.
Det är svårare, tuffare och kräver mer av oss än att trycka på, kämpa på och bita ihop. Låt oss vara starka!
Detta är en vecka med massor att jobba med. Efter flera dagar instängd på kontor började denna dag tidigt och tillät mig att ta en längre promenad på förmiddagen. Det var så härligt att ta vara på dagsljuset!
Denna väg är så trevlig oavsett tid på året. Denna bild ska få hjälpa mig med motivationen i vinter när jag beger mig inomhus för träning. Här ska jag springa i sommar. Detta är mittensträckan på mil-turen och den är som gjord för fartökning!!! Som jag längtar! Nu har jag landat hemma och ska jobba innan jag får slappa till helt. Så här mysigt hade jag det i förrgår:
Mitt citronvatten förgyller min lässtund. Gott, c-vitaminer och utrensande! :) Och samtidigt får jag inspiration och tips som hjälper mig vidare i min träning.
Morgonen startar jag med en grapefrukt eller citron vatten (på vintern kokar jag gärna upp vatten med ingefära i och pressar i en citron). Utrensande och stödjer våra inre organ. Och, så gott!
Här har vi mitt första huvudmål. 2 dl lättyogurt med smak av vanilj som toppas med hemmagjord müsli (hirsflingor, havrekärnor, sesamfrön, solrosfrön, psylliumfrön, pumpakärnor och 10 mandlar). Låt oss titta närmre på pillren:
De gröna, runda pillren är gjorda av spirulina. Jag tror på att alger är välgörande och här får jag i mig en dagsdos. Den stora, runda och rosa till höger är multivitamin för kvinnor. Tar bara en (ordinering är två) eftersom jag får i mig bra med vitaminer från min kost. Den vita, runda är magnesium. Jag tar extra av det just nu när jag är inne i en träningsperiod eftersom magnesium stödjer återhämtning och funktion.De beiga längst upp till vänster är rosenrot. Ska tydligen pigga upp så why not? (Better safe than sorry ;) ) De stora bruna pillren är omega kapslar gjorda på lin. De röda, avlånga pillren är chili-piller som ska hjälpa till att få lite fart på omsättningen. De tar jag mest för att mamma sagt att de är bra, och för att mamma har rätt mer ofta än jag vill erkänna.
Jag tar även B-vitaminbrus efter hård träning och varannan kväll tar jag en järntablett och varannan kväll tar jag en kalktablett som även har D-vitamin i sig.
Som jag skrev tidigare så är detta en fullt-upp-vecka. Då är makrill i tomatsås bra att ha. Här på bädd av babyspenat och rödalinser som fått stå i kallt vatten under natten. Var enormt sugen på ägg, så det fick det bli ett...
Mitt lilla projekt med att ta med er in i min värld föll pladask för att jag är ovan vid att ta bilder. Så, kör hårt imorgon och ni får ett bildinlägg på kvällen.
Annars går träningen och maten super här hemma! Right on schedule! Jag är dessvärre en person som blir hooked på vissa saker i perioder. Just nu är det 1) keso-päron-cashewnötter, och 2) spenat-röda linser-makrill i tomatsås-ägg-finn crisp. Kunde iofs varit värre... Tror dock att jag måste ta tag i matlagning. Det är fruktansvärt bekvämt att leva på ovanstående + proteindrinkar, yoghurt&müsli, och mellanmål med nötter och frukt. Min spis som komer gro igen!
Imorgon är det busy day som gäller. Det är en del möten, en gruppintervju, några möten till och sedan träning. Den sortens dagar känns alltid härligt produktiva när man är igenom dem, men när de är i antågande så kan de göra mig lite utmattad i förväg. ;)
Vad för trevligt ska jag hitta på i veckan som kommer som får blodet att flöda och fettet att darra av skräck? Pga knät så är det lite lågintensivt som gäller men så här tänker jag (ska kolla med träningsbuddyn oxå):
Måndag: 06.00 gymmet (30 min XT, 30 min styrka och rehab), möjligen promenad 5 km kl 16.00 med sambon
Tisdag: 07.00 löpning 20 min, 17.00 cykel 30 min
Onsdag: 17.00 cykel 60 min
Torsdag: 07.00 löpning 20 min, på e.m. promenad 1 mil
Fredag: 06.00 gymmet, 17.00 cykel 30 min
Lördag: 07.00 löpning 20 min, 17.00 cykel 30 min
Söndag: 06.30 gymmet, promenad 1 mil
Jag startar var morgon med ett yoga program som ska sträcka ut mig och stärka mig som löpare. Mitt mål är att knät ska vara bättre efter denna vecka genom varierad träning och att jag inte kör på för fullt utan ligger på underprestation. Genom två pass får jag dessutom igång både hjärta och lungor under dagen. Vad ska ni träna?
Är i läget då jag landat i soffan efter en busy morgon. Har tvättat, handlat, och pressat juice hemma som jag startat dagen med. Och nu har jag ätit frukost. Tanken var att jag skulle ha sprungit innan allt det där. Men, knät kändes ansträngt i morse så det blir yoga, cykel och hantlar senare. Först blir det dock 'Biggest loser' (beroendeframkallande trots försök till motstånd från min sida) och 'Outside Träning'.
Tänkte förresten att ni ska få hänga på mig en vecka. Jag är ganska kass på att lägga upp bilder och tänkte ni ska få en lite större inblick i min vardag under denna livsstilsförändring. Min mat ser ganska 'samma' ut varje dag så det kör jag nog bara en större genomgång med imorgon och sedan blir det bara någon bild då och då.
Här nedan följer bilder från mitt kök. Detta är vad jag äter och tycker om. Nu missade jag dessvärre kylskåpet. Där inne döljer sig minikeso, lättyoghurt med vaniljsmak, soyamjölk, babyspenat i påse, en sallad som jag plockade ihop på ICA och ska ha till middag, samt ägg. I frysen finns lax, jordgubbar, hallon och blåbär. Tror även jag ska låta bananerna flytta in där då jag läst på flera bloggar att fryst banan ger en mer fluffig proteindrink. Vill bjuda er på en inblick i jättens värld...
Det blev gröna milen idag. Det var kallt och det kändes att jag inte kommit ut på långa rundor på ett tag pga knät. Det var dock helt fantastiskt skönt och en mil går snabbt med trevligt sällskap. ♥
På hemvägen blev jag avsläppt vid ICA. Därmed är det laddat här hemma inför en vecka med bra kost. De hade extrapriser på bl.a. kiwi, mango, avokado och grapefrukter. Precis vad jag brukar handla! :) Härligt med grädde på moset. Vet även att veckan kommer bli lite stressig så det handlades tonfisk på burk (de hade fått in små burkar á 95g!) och makrill i tomatsås. Perfekt att bara ta fram och öppna till salladen och voila: Lunch!
Resten av denna dag kommer spenderas med bad, film, nya numret av 'Runners world', tända ljus, kattmys och eftersom jag lovat sambon att han ska få pannkakor till middag så kommer en stund av dagen att oundvikligen spenderas åt pannkaks-stekning.
När fredagsmyssången gjorde intågande i gemene mans hushåll så tänkte jag att "ha! tror ni att vi är så lättlurade?!". Så här i efterhand så inser jag ju att poängställningen dessvärre är 0-1 mellan den medvetne medborgaren och konsumismen.
Jag undrar ibland hur jag känner inför det där. På facebook droppar det in uppdateringar om att man ska hem till fredagsmys och på jobbet så säger man redan på torsdagen att "det ska bli skönt med fredagsmys" dagen efter. På ett sätt tycker jag att det är ett trevligt koncept. Jag gillar tanken på att få komma hem på fredagen, veta att jobbveckan är över och att lördagsmorgonen stundar. Jag menar, många av oss har bara två dagar i veckan då våra väckarklockor inte ringer innan solen gått upp dagen efter.
Jag ser dock en baksida. Övervikten har redan ökat i Sverige och den där truddelutten och mediabilden som susar genom TV-rutan uppmuntrar till ätande. Att mysande innebär ätande. Är inte det en del av problematiken? Att "nu ska vi ha trevligt -let's eat something" eller "nu ska vi umgås - let's eat something". Och, om vi inte äter (eller för den delen dricker alkohol, vilket hör den svenska kulturen till) så blir vi pressade, skymfade och känner socialt tvång att "ta en liten bit". Men, har man problem med mat så är den där lilla biten en dörröppning till en näve, en skål, en hel massa kanske. Eller så ger den där lilla biten en massa dåligt samvete för att man ätit något onyttigt eller "jag borde sagt ifrån eller stått emot".
Jag är helt klart ambivalent. Jag kämpade länge med att skapa nya mönster gällande att jag kan mysa utan att äta. Och då menar jag inte äta alls och alltså inte att substituera en viss sorts ätande med annat ätande. Det var skitsvårt. Det var ett mönster rotat i min barndom där vi ofta mysåt för att vi faktiskt inte hade råd med en massa biobesök, utflykter, eller annat. Det var min familjs sätt att umgås. Jag kan se att det fortfarande är så till viss del. Jag älskar att umgås med min mamma. Och där har onyttig mysmat bytts mot frukt och frön. Men, det är fortfarande mysätande. Det tar inte lång stund innan något plockas fram. Det här med mysätande är något jag inte vill föra över på mina barn om jag någonsin får några. Mest för att jag vet vilket helvete det är att jobba fram nya mönster, känslor inför och laddningar av mat. Men, jag vet inte om det ens är möjligt när TV kör den där reklamen och skapar mening i barnens liv utan att jag som ev. förälder kan stoppa det.
Har en sådna där vecka, ni vet, där man står på slutet och undrar hur man tog sig dit. Inför veckan ser allt hopplöst ut och man ser hur vägen genom veckan kantas av möten man helst slipper, åtaganden som måste genomföras, och måsten som man behöver pressa sig igenom. (Tack och lov för undervisning!) Min att-göra-lista tycktes växa in i oändligheten fram till imorse. Hur mycket jag än gjorde så tog den aldrig slut och fylldes dessutom på. Men, med några alltför tidiga morgnar så är jag nu igenom! Jag vet inte hur jag gjorde, men jag vet att jag lyckades med det omöjliga och att jag nu kan jobba hemifrån till på måndag. Känner mig dessutom extra awesome för att jag på ca tio minuter lyckades kicka igång Skype och kunde ha handledning över nätet. (Ja, jag är tillräckligt stenålders för att förundras över teknikens framsteg.)
Nu väntartre dagar med metodkapitel till min avhandling. Det kommer vara jag och katterna och värmehöjande insatser. Jag hoppas ni alla får en fin helg!
