gentlegiantafskofvde.blogg.se

Tolv timmar efter att jag gick utanför dörren imorse så var jag hemma igen. Dagen förde mig till Växjö ToR för handledning. Det var riktigt bra, trevligt och givande på alla vis! Dessvärre betyder det tre timmar enkel resväg, eller i SJs tidsmått så blir det fyra...Jag tycker faktiskt väldigt mycke tom att resa fastän det gör mig trött. När jag sitte rpå tåg kan jag vekrligen slappna av. Det är som att jag är i ett ingenstanns. Jag är inte kvar och jag är inte framme. Jag kan inte påverka tiden det tar eller vara konstant tillgänglig. Det är tid bara för mig själv. Jag spenderade tiden med att läsa och att filura. Jag kom att tänka på mitt välbefinnand eprojekt som startade för nästan ett år sedan. Jag är inte en av dem som ni kommer hitta på Aftonbladets löpsedel eller som kommer vara frontfigur för slogans som "så rasar du i vikt". Stundtals tycker jag det är skittråkigt att det inte gått bättre/fortare (eller vad man nu ska kalla det) men jag har lärt mig att ha tålamod. För tio år sedan hade jag säkert knäckt mina trettio kilo på tio veckor (orka!). Jag säge rinte att det hade varit sunt men jag säger att det troligen hade varit möjligt. Idag så tycks de förutsättningarna inte riktigt finnas. Jag har sällan heldagar utan något inbokat, jag har inte längre outsinlig energi och ärligt talat så har jag saknat motivationen de senaste månaderna. Inte på så sätt att jag inte har velat gå ne di vikt, komma i form och må bättre. Men, jag har haft en annan resa att göra. Alla våra resor ser olika ut och jag inser nu att denna första del av min livsstilsförändring har varit av ett psykiskt slag snarare än ett fysiskt slag. Jag har behövt förlåta, acceptera och ändra mina prioriteringar.

 

Förlåtelsen har handlat både om mig själv och om min omgivning. (Det senare var nog en egenkonstruerad historia för att jag var så arg, men ändå...) Jag behövde börja med att förlåta mig själv för att jag hamnade där jag var för ett år sedan: fet, utmattad, hormonrubbningar = finnar, trött och viljelös. Jag behövde förlåta mgi själv för att jag hamnat där baserat på mina egna handlingar. Det var jättesvårt. Bara ni vet om (tror jag) att jag fick ställa mig framför en spegel (naken) och titta på mig själv. Verkligen titta! Jag såg mig själv i ögonen och sa du ser ut som en fet gris och jag fattar inte hur du kunde göra så här mot dig själv att jag var ok och att jag förlät mig själv för jag hde inte vetat bättre. Jag upprepade det tills jag bröt ihop. Där, naken, inför mig själv. Jag upprepade varje gång jag kände mig själv vackla. Därefter behövde jag förlåta min omgivning. Det innebar inte att jag gick runt till alla och avkrävde dem ett förlåt utan det var ett samtal jag hade med mig själv. Dessvärre vet jag ju (och visste redan då) att de inte hade gjort något fel. Men jag kände mig så besviken. Besviken över att ingen sagt något, att ingen frågat hur jag mådde eller hur det var med mig och att de fokuserat på allt möjligt annat när det fanns något väldigt uppenbart framför dem (aka min fetma). Det var första steget. ur det steget kom acceptans.

 

Jag accepterade min större storlek. Jag inser nu att jag nog förnekade exakt hur stor jag blivit. Jag accepterade att detta var mitt utgångsläge för min förändring. Jag accepterade att jag prioriterat fel. Jag accepterade att jag hade saker att jobba med som låg till grund för att jag hamnat där jag var. Acceptansen underlättades även av att jag fattade beslutet att göra en livsstilsförändring. Det var som om jag då kunde ta till mig min övervikt och se den som en startpunkt.

 

Att göra min livsstilsförändring innebar dock att jag behöve prioritera om. Jag behövde jobba med nya värderingar i fokus. Det kan låta lätt men för en person som alltid har låtit allt gå före sina egna behov så är det svårt. Man känner sig egoistisk och rent utav lat om man sätter sina egna behov först och om man tar en dag ledigt (jag gjorde aldrig det tidigare). Det jag insåg var dock att detta skulle vara nyckeln. Dock vreds den inte om ordentligt förrän jag gick ned till deltidsarbete i mitten av februari. Jag jobbar fortfarande bara deltid och kommer göra det i tre veckor till. Genom att ge mig tid till återhämtning och att lyssna på mig själv vad gäller mina behov så får jag så mycket mer energi och glädje. Jag kommer att behöva arbeta med denna omprioritering för alltid ett tag till. Det är lätt att vara vis i efterhand. Med det jag vet nu så hade jag fokuserat på den mentala biten totalt från dag ett. För, det är först nu som jag är riktigt redo för att även jobba på den fysiska biten. Jag har ett mål om 20 veckor- 20 kilo. Och vet ni, det kan hända att det inte alls funkar. Men jag är redo att göra ett försök. Med er vid min sida tror jag att jag kan lyckas!  ♥

 

Dagens resultat:

Vikt: 93 (-3 kg sedan 1/5)

Kaorier: 875

Träning: cykel 30 min

Matrutin: vilken matrutin? Busy day = no eating day... (big no no fortsättningsvis!) Fick i mig bra lunch med kikärtsbiffar, ugnstekta grönsaker i tomatsås och sallad till det.

Det bästa med dagen: SJ var i tid Trots att SJ inte varit i tid  så var handledningsmötet i Växjö och resan fram och tillbaka mycket givande!

Dagarna har sprungit iväg! Ibland kan jag undra vad jag egentligen har gjort de senaste dagarna...   Onsdagen innebar en hel del handledning och rapportskrivande. Sveriges högskole- och universitetsutbildningar granskas ständigt och rapporten var en dle av denna kvalitetsgranskning. Vi har en riktigt bra utbildning och jag är stolt över att få vara en del av den. I veckan är det dags för  våra treor att ha opponeringsseminarier på sina uppsatser och jag önskar jag kunde vara på sju ställen samtidigt och lyssna, peppa och hejja på dem. De har gjort fantastiska arbeten under våren. Det bankar lite extra i modershjärtat av stolthet när jag tänker på hur de kämpat i tre år och att det nu är dags för dem att gå igenom sista prövningen innan de går ut i arbetslivet. Samtidigt har ettorna snart klarat av sitt första år med bravur och tvåorna har gjort fantastiska arbeten på den metodkurs jag haft med dem. Mycket stolthet, glädje och kärlek i luften! :)

 

I torsdags var det dags att åka till åmål igen för sista flyttarbetet. Det var helt fantastiskt skönt att bli klar med all flytt. Kära nå'n vad mycket man kan samla på sig. Fick helt klart inspiration att röja här hemma. Tänk vad mycket vi sparar på som vi aldrig någonsin använder eller tittar på igen. Jag funderar på om vi gör det för att det skänker oss trygghet. Som om vår livshistoria på något sätt är säkrad av all skit alla värdefulla minnen och ägodelar som vi lagrar? Min man är fenomenal att spara på saker som "säkert kan komma till användning en dag". Gissa hur ofta under våra tolv år tillsammans som det har inträffat?! Just det! Nada! Inför hans hemflytt (han jobbade på annan ort ett tag) så rensade jag och ordnade i förrådet. Jag tror 2/3 av allting därnere försvann till återvinnning, second hand och välgörenhet. Därefter kom hans lådor. Tror ni han hade ordnat dem innan han flyttade? Jag tror snarare att det är lite allt möjligt i lådorna som han inte orkade rensa i vid flytten. Så, dags att ta tag i den röra som skapats under de två år han haft möjlighet att fylla förrådet med allt möjligt. Men, det får vänta till dess terminen är över. Vissa saker är säkert bra att spara och kan säkert komma att bli användbara men jag tror det finns en del som kan rensas ut. Det gäller bådas lådor. Jag tror på att man ibland får ta utrensning i flera steg. i det första steget sparar man nog en del för att det ger trygghet men i nästa rensning förstår man nog inte riktigt varför man sparade det... man har liksom fått nya ögon på saker och ting.  En del minnen kan behöva sin materialistiska form, medan man kan bära med sig andra i hjärta, själ och huvud. Vi kan i slutändan inte ta med oss någonting den dag vi dör och jag tror på att låta den som behöver ta tag i våra ägodelar slippa göra rensing åt oss.

 

Fredag: En sista tur till återvinningen med allt som skulle slängas. Byte av ägare till lägenheten som flyttats ur. Gissa om det var helt underbart att vara klara! På kvällen stundade övning inför söndagens konsert och det blev en superhärlig avslutning på dagen. Vad underbart roligt det är att sjunga. det skänker mig så mycket välbefinnande! Jag är ju ganska ny på detta med sång (sjung för första gången i decemeber) och kan ibland bli osäker. Men, jag har ett fantastiskt stöd i mina vänner. Jag försöker dock få vår maestro att inse min nybörjarnivå eftersom det inte går så bra när jag uppmanas att "gå bara på känsla och waila (hur stavas det?) lite". :)

 

I lördags njöt jag av sovmorgon tillsammans med kissen innan jag fick upp mannen ur sängen. Vi tog en tur på stan och inhandlade diverse saker vi behövde. Vi testade även Pims brunch-buffé. tidigare hade de en brunch-tallrik med massa mat på som mannen uppskattar och jag äcklas av. Jag är demi-vegetarian som äter fisk och älskar grönt och frukt över allt annat. Därmed blev det en glad överaskning för mig att buffén innehöll massor av detta! Mums! (Det är nu jag inser att jag kanske kund etagit en bild... Ska bli bättre på att ta bilder i olika sammanhang för att dela med er.). Resten av dagen innehöll massa mys och välförtjänt vila.

 

Igår startade dagen med en tur till ICA. Där inhandlades det massa färsk fisk och musslor, grönt och frukt, samt havremjölk till mina smoothies. Jag blir otroligt inspirerad av att handla råvaror av god kvalitet som kan förgylla min vecka. Jag har slutat funderat en mass apå vad jag ska äta och vilken diet jag borde följa och vad jag borde undvika och vad.... Ja, det kan fortsätta i oändlighet. Numer går jag på enkelheten i att handla det jag tycker om att äta. Just nu är det smoothies och grönt&fisk. So, let's go for it! Tidigare kunde jag handla råvaror som aldrig användes eftersom jag inte kände mig motiverad. Hejja självutveckling! ;) Därefter spenderades dagen med att tvätta, förbereda spelningen (inkl. köpa blommor och presentkort på massage till vår maestro) och genomföra spelningen på kvällen. Vilket fantastiskt gäng vi är!!! Alla är grymma på olika sätt. Vi har den fantastiska reggae-tjejen, vi har den otroligt vackra soul-tjejen, vi har den multibegåvade singer-song-writer typen, grabben med det största röstomfånget och den mest underbara rösten någonsin (som Tommy Nilsson fast bättre) och så har vi mig.. Heheheheheh! Jag vet inte hur jag ska kategoriser mig själv faktiskt.  En tjej som sjunger med känsla  och som har ett ganska gott röstomfång som troligen kan tränas upp.  Well, well... vi kompletterar varandra bra och kan bjuda på en bredd av röster och musik. Kvällen gick toppen och jag längtar till nästa projekt.

 

Denna dag börjar riktigt segt med massa trötthet. Jag trodde länge att måndag-morgnar var en myt. Men det finns verkligen och jag är en av dem som måste piska mig själv framåt. Efter att ha gjort tidigt morgon på kontoret sitte rjag nu hemma och försöker vakna till. Att katterna sover och myser gör inte det hela lättare. Ska nog testa att ta en promenad om en stund.

 

Vågen visade ett kilo ned och jag är väldigt nöjd över det. Min kalorinivå har legat bra dessa dagar och jag tog ett pass på cykeln igår (tyckte flyttjobbet gav mig tillräckligt med träningsvärk torsdag och fredag). Idag är det cykling som står på schemat (springer varannan dag och cyklar eller gymmar varannan) och jag ska försöka peppa igång mig...

 

Varje dag har varit fantastisk på sina olika vis och jag hoppas ni haft fina dagar!

Detta är verkligen en härlig dag. Löpningen fick mig på riktigt gott humör och jag vill återigen peppa er genom att säga att man aldrig ångrar ett träningspass (däremot ångrar man dem man inte gjorde)! Jag har nu skrivit en hel del på min forskning och annat och känner att jag har flyt. Jag har verkligen längtat efter den känslan. Ikväll ska jag även träffa musikgänget och vi ska öva inför söndag. Då står Cat Stevens på menyn och jag ska sjunga ett par låtar själv och ett par låtar tillsammans med andra. Det är tur att jag blir så glad och mår så bra av att sjunga för bara jag skriver det så blir jag sjukt nervös. :) Låtarna jag ska sjunga är 'Don't be shy' och 'First cut is the deepest'. Båda låtarna är så fina! Känner mig ärad att få vara tillfrågad och få framföra med så duktiga andra! ♥

 

Med andra ord är jag fylld av positiv energi och är förväntansfull inför ikväll.Men, nu kom jag på att jag glömt redogöra för idag och igår.

 

Vikt: 94

Kalorier:1241

Träning: Vila

Matrutin: Gått så där... Var trött och ledsen och lat och köpte pizza. Åt inte hela på en gång utan ena halvan blev lunch och den andra blev middag. Mycket grön på! (ex. ruccola)

Det bästa med dagen: Att bli tillfrågad att sjunga ett par låtar på söndag

 

Vikt: 94

Kalorier:698

Träning: Löpning 5 km

Matrutin: Kass kass kass! Ingen matlust och har en hel del magsyra som botas tillfälligt med Novalucol.

Det bästa med dagen: Att hela dagen är fylld av positiv energi (tror inte det hinner ändras på de 2 timmar som är kvar tills jag åker till repningen).

 

Hoppas att ni alla har en god start på veckan!

 

 

 

 

Började dagen med att mysa kvar i sängen i vetskap om att jag inte hade någon tid att passa idag. Love those days! Ingen var mer nöjd än katten men jag kom definitivt på en andraplats. Tittar på klockan: 04:35. Kattkräk! Irritationen gick väl över rätt snart och blev istället till tankar om hur effektiv denna dagen kunde bli om jag gick till jobbet tidigt och fick undan en del skrivarbete. Konstigt nog tyckte inte min kropp det utan jag blev liggande ett bra tag till. Kom upp strax innan 06 och det blev smoothie till frukost. Hela dagen har varit grå och när jag står där och får i mig nyttigheter så tänker jag att jag nog borde springa eftersom det är en härligt sval morgon. På med löparkläderna och iväg mot berget. Tänker lite att jag inte brukar äta innan morgonlöpningen och blir fundersam. Men, man är ju inte sämre superkvinna än att man vänder tankarna till något positivt: det här är säkert dagen då jag flyger fram! Mina ben kommer vara som fyllda av raketbränsle! WRONG! Blev akut-bajsning (har alltid med mig papper (nej älskling, det är inte för att snyta mig)) följt av illamående, yrsel och håll. Jag ska aldrig mer äta innan löpturen! Men, det fantastiska med träning är att man aldrig ångrar den i efterhand. Sista kilometrarna gick lååååångsamt. Men, jag fixade rundan! Jag vann över mig själv! Och, det är ju helt fantastiskt hur pigg och positiv man blir av en runda i skogen! Så här vackert var berget i morse:

 

Jag hoppas ni har haft fantastiska dagar i sommarvärmen. Själv har jag flyttat min svärmor in på ett kommunalt boende. Då är värmen inte lika nice. Ömma muskler och ett skärsår på ena fingret blev den enda effekten (förutom en glad svärmor) och jag får säga att vi gjorde ett riktigt bra jobb. Det bästa med helgen var att vi bodde hos min svärfar och styv-svärmor. Om händertagne är nyckelordet som inte gör rättvisa åt hur bra vi har haft det. Vi klämde av sommarens första grillning och möttes av lagade mål, dukade bord och massa kärlek och glädje var dag. Helt underbart! Kaloriintaget har varit 961-1064 under dessa tre dagar. Känns som lite väl lågt med tanke på arbetets tyngd men det har känts helt ok. Tänker dock att jag behöver kicka igång ämnesomsättningen nu när jag växlar upp träningen kommande veckor. Skulle vara skönt att känna att det blev cirkulation i kroppen. Jag får väl passa på att fylla kylen med härliga frukter, fisk, och grönsaker samt fylla skafferiet med matvete, bugur och quinoa...

 

 

Mannen har åkt till Åmål för att flytta sin mamma och imorgon följer jag efter. Men först har jag en kväll helt för mig själv och jag kan helt enkelt inte låta bli att stanna uppe längre än vanligt och njuta. Jag älskar min man och hans sällskap men visst är det något särskilt med att vara ensam hemma och bara ta det lugnt med sig själv som enda sällskap?! Här har det setts på tjejfilm (om det nu verkligen finns något som kan klassas som det), det har cyklats och ätits sallad (kaninmat enligt min man). Hur härligt som helst! Dessutom har gitarren plockats fram och det har sjungits mer hjärteligt än bra. Alone time is awesome!

 

Maten har gått bra. Jag har fortfarande svårt att få in mellanmålen de dagar jag jobbar men ska göra en satsning på rutin under nästa vecka då jag kan vara hemma hela veckan och skriva. Jag kan ju inte vara olärbar! ;)

 

Just nu står dock kattmys på tur och jag vill mest säga att jag inspireras av er dagligen! Tack för ert stöd och hejja oss på vår väg!

 

 

Min nedräkning fortsätter. Nu är det två dagar kvar tills lugnet inträder. Eller, lugn och lugn... Vi ska flytta min svärmor i helgen så lugnt kan väl vara fel ord. Men, jag ser fram emot att min mail tystnar. Jag älskar mina studenter och att handleda dem men behöver tid för min egen forskning så att jag ror ihop mitt eget projekt. Denna vecka är heltokig eftersom studenterna först nu tycks komma på att de nog ska ha handledning och feedback. Fantastiskt men tufft! Men, är inte alla mentorers, handledares och föräldras roll just den?!

 

I övrigt går det bra här. Jag är fortfarande väldigt fundersam gällande kaloriräknande och hur jag kan göra det till en fortsatt positiv process om jag väljer den metoden. Jag kan även avslöja för er att jag inser att jag inte når mina mål i juli. Mitt nya hopp är att nå dem innan terminen börjar igen. jag skulle blir väldigt gladom jag kan komma ne di vikt inför terminstart. Inte så mycket för wow-effekten hos mina studenter (även om den är trevlig)  som jag vill göra det för att orka undervis mycket i första läsperioden. det tar jättemycket på kroppen att stå upp och föreläsa i fyra timmar. Att dessutom dras med övervikt när man gör det är tufft. Jag vill  hellre lägga min energi på att vara awesome! ;)

 

På tal om kaloriräknand ekomme rdagens planering här:

 

Vikt: 94

Kalorier: 870 (hur sjukt är inte det????)

Träning:  Cykel 1 h

Matrutin: smoorhie - pizzabit - smoothie. Med andra ord lite för mellis-lös för mitt tycke... Men, på't imorgon igen!

Det bästa med dagen: Att kunna inspirera, peppa och motivera mina duktiga tjejer att fixa det sista med uppsatsen inför fredag. De är så grymma!

 

Övrigt på nyhetsfronten är att Jätten äntligen tagit tag i att synkronisera dator och mobil = picture time!!!

 

 

Min älskling har lagt sig till med en ny vana att sova på 2-3 kuddar... Suck! Tur att vår kärlek är som en Hollywoodfilm.

 

 

Vårt campus är extra vackert så här års med körsbärsträden i blom. Min blogg går inte ut på att få fler studenter. men ärligt, jag tror vi har Sveriges vackraste campus! :-)

 

Dagens resultat:

 

Vikt: 94

Kalorier: 1119

Träning: cykel 30 min

Matrutin: smoothie - kyckling och grönt i wrap - pizzabit med ett par glas rött

Det bästa med dagen: Att se "mina tjejer" kämpa på med sin uppsats trots motgångar- de är grymma!

 

Jag har verkligen börjat fundera på det här med kaloriräkning. Som ni ser ovan så 1) ligger jag på en väldigt låg nivå, och 2) att räkna kalorier säger ingenting om VAD man stoppar i sig. Vad gäller den första punkten så märker jag att jag börjar bli kalorifixerad och även om jag i början använde det för att lära känna måltider så är det snarare nu att jag jagar låg kalorinivå. Jag är seriöst inne på om jag behöver sluta med kaloriräknandet om jag inte lyckas vända det till något positivt. Gällande den andra punkten så hänger den samman med att jag tidigare kund ehoppa måltider etc och att räkna kalorier säger ingeting om huruvida man har sunda vanor. Jag vet vad som är bra för mig. Jag vill äta rena och naturliga produkter i så stor mån som möjligt och till det äta bra proteiner och fetter. Jag måste komma åt mig själv och få till det. Kaloriräknandet hjälper mig inte med bra val i det hänseendet. Jag tänker även att om man äter en bra kost med lagom portioner som gör att man känenr sig nöjd så kan jag se att dagen kan innehålla 500 till 2000 kalorier utan att det spelar roll om man rör på sig regelbundet etc.  Nu för tiden får jag dåligt samvete om jag äter över min kalkylerade nivå (1300) trots att jag troligen äter rätt långt under min behovsnivå. Hur tänker ni kring detta?

 

Denna vecka är den sista veckan med studentarbete för min del. Det är både till glädje och lite till sorg. Det ska bli otroligt skönt att satsa på den egna forskningen och skrivandet. Samtidigt kommer jag sakna mina fantastiska studenter. Tvåorna får jag ju som tur är se igen medan treorna snart beger sig iväg. Men, mindre tid i möten betyde rmer tid för träning och flexibelt schema som ger mycket bra möjligheter för träning. Denna sista vecka av handledning (d elämnar in sina uppsatser på fredag) är dessutom alltid väldigt hektisk. Dagarna blir uppbokade från morgon till kväll och det gäller att ha superfokus hela tiden. Det är verkligen värt det men lite skönt när veckan går över. Så, tre dagar kvar. Nedräkningen mot andrum är igång. ;)

Idag har jag, fröken kontrollfreak, varit helt spontan. Det enda jag visste när dagen startade var att jag skulle träffa min finaste vän efter hens avslutat jobbpass. Vi hade väl en tanke om att promenera en viss runda. När vi sågs blev vi dock sittandes och pratade en lång stund. Mest som nedvarvning för vännen men även för att prata om vad vi tänkt sedan förra gången vi sågs och pratade livet. Pratstund övergick till kiss-behov. Så, hem till mig. Ställa av vännens nattpackning och sedan iväg på promenad. Åt ett helt annat håll än planerat eftersom vi kom på att vi inte behövde gå hem till vännen eftersom packningen fanns hos mig och skulle hämtas senare (någon som lägger märke till cirkelresonamng här??). Ut på äventyr! Vackert väder, intressanta samtal och en stund senare var vi i Våmb. En otroligt vacker del av Skövde. Vi blev sittandes utanför den snart 1000 år gamla kyrkan och fortsatte prata livet. Därefter tillbaka mot stan med kurrande magar. Planen blev att vi skulle gå förbi ICA Kvantum och fixa lunch från deras salladsbar (bästa idén någonsin att ha sådana i mataffärer). På vägen passerar vi vännens mors lägenhet och där är fadern på besök med vännens hund. Så, sällskapet på två blev tre och lunch intogs i det fria med världens mest underbara hund som sällskap och ständig påminnare om att vi borde göra något mer intressant än att sitta och prata. Därefter gick jag på promenad och lärde känna den underbara hunden medan min vän deltog i ett möte inne i stan. Helt underbar och fantatsisk dag!!!!!! Det är ju så här det ska vara! Kärlek, prat och glädje. Dessutom helt underbart att vara utomhus i sex timmar! Det har jag nog inte varit sedan jag slutade med hästarna. Eller, jag var det under den dagen som jag och mannen vandrade mellan Kungslena och Gudhem i somras. Men där kan ju konstateras att glädjen tog slut efter ett par mils vandring och då det låga blodsockret slog till... ;) Hoppas ni alla har haft och kommer ha möjlighet att vara ute i det fina vädret nu när det äntligen slagit om. jag hoppas dessutom att ni inte besväras för mycket av pollen. ♥

Fredag till söndag har gett olika utdelning. I fredags blev det ett glas vin för mycket kalorimässigt. I övrigt har det gått så här:

 

Vikt: 95

Kalorier: 1540

Träning: Cykel 1 h

Matrutin: smoothie, äpple, sallad, apelsin, ostbricka med vin

Det bästa med dagen: Att mina studenter är så otroligt duktiga och tar sig igenom även det d etycker är problematiskt.

 

Vikt:  94 (-2 sedan 1/5)

Kalorier: 970

Träning: Cykel 45 min

Matrutin: smoothie, apelsin, en hemmagjord pizzabit, en hemmagjord pizzabit

Det bästa med dagen: Jag och min man kom fram till en framtidsplan

 

Vikt: glömde väga mig...

Kalorier: ligger just nu (innan middag) på -30 och middag är inte beslutad ännu

Träning: 2.5 h promenad

Matrutin: smoothie, en smörgås med ost, ihopplockad sallad från ICA, naturdiet cocosbar, och ingen middag ännu. Lite dåligt planerat från min sida får jag erkänna... Det är sådana här situationer som gör hämtmat till ett val. Vilket jag egentligen inte vill. Så, nu gäller det att orka masa sig till affären.

Ni får ursäkta min tystnad i några dagar. Tystnaden har berott på att jag dels inte haft någon inspiration att skriva och dels för att jag behövt fundera lite i lugn och ro. I veckan som var föll verkligen poletten ned att jag bara har ett år kvar till disputation. Det skänker mig en otrolig lycka att veta det. Jag har kämpat länge och längtat ännu längre. Därmed så börjar allt jag skjutit upp på med anledning av att "jag får ta det när jag är klar"  bli aktuellt. Undanflykten håller på att sina ur mina händer och det börjar bli dags för nästa steg. Ett år kanske kan tyckas långt men med mycket jobb till dess så vet jag att det i praktiken innebär någon dag max per vecka = ca 50 dagar. Det är inte så värst mycket ledig tid. Tankar som har rört sig hos mig har handlat om hur jag vill leva mitt liv och vad som är bäst för min familj - vilka sammanvägs med drömmar. Ett tag var jag såpass frustrerad att jag funderade på att bryta upp helt, från allt och bara andas in alla möjligheter. Troligen berodde det på en sockershock eller något för den känslan varade bara en dag.  Eller, så behövde jag bara känna att jag hade möjligheten till det valet för att i slutändan kunna välja rutinernas trygghet i mitt äktenskap. Det är väldigt spännande att stå inför nya möjligheter och jag älskar att fundera. Ibland behöver vi dock göra de val som är bäst för våra familjer (förutsatt att det är fungerande val och val vi kan trivas med). Vi behöver ibland skjuta på utvecklingen i rätt riktning. Troligen innebär det att vi flyttar närmre vårafmailjer och särskilt en familjemedlem som behöver oss extra mycket just nu och under åren som kommer. Istället för att tycka att det känns tungt så vänder vi på det och ser fram emot att bo nära vatten och fin natur. Att husen är mycket mer prisvärda där och vi har även slängt in en hundvalp i smeten. :-) Lyckan bubblar i magen och ger än mer driv att bli klar med studierna.

 

Livet är föränderligt och vi kan välja att låta det se olika ut i olika tidsperioder och faser. Det här känns som helt rätt steg nu och det kommer nog att vara i några år medan jag reser mycket. Vem vet hur det sedan kommer se ut?  Vi har bara ett liv och det gäller att skapa lycka/glädje/välbefinnande (you call it what you want) utifrån de förutsättningar man har. Just nu vill jag fixa det sista året av mina studier och jag vill bli den bästa versionen av mig själv för mina vänner, min familj och min man samt professionellt (även om den processen aldrig tar slut). Som grädden på moset väntar en förmiddags promenerande med min vackratse och finaste vän. Kärlek och glädje och trotsande av vädergudar väntar därmed.

 

Önskar er alla en fin söndag!

Här har vi haft 23 grader idag. Denna övergång från slut på vinter och rakt in i sommar tycks chocka samtidigt som de gläder. Tycker det är tråkigt att vi inte riktigt har vår nu för tiden. Men, å andra sidan så är hösten längre och jag älskar höst! Dagens arbete har bestått i handledning och lösning av en gruppkonflikt. Allt har gått strålande bra. Jag tycker det är fantastiskt att jobba konstruktivt med mina studenter. Konflikträdslan är hög i vårt land och oftast upplevs de möten som kan reda ut dem som farliga eller obehagliga. Att jobba med grupper så att de vågar vara ärliga om sina känslor och visar respekt mot varandra så att de kommer vidare är väldigt givande. Det är givande för att jag blir så stolt över grupperna när de arbetar sig igenom det tuffa och kommer starkare ut på andra sidan.  Jag reflekterar dock över att många konflikter är onödiga och skulle kunna undvikas om vi var ärliga mot varandra istället för att smyga runt och snacka om andra istället för att säga vad vi tycker om dem. För, samtidigt är vi väldigt känsliga för svek och har problem med tillit. Nåväl, man kan inte ändra det över en natt och det man kan göra är att själv vara ärlig och vara en förebild för andra. Man kan agera utifrån sina värderingar om hur man ska behandla andra och därmed är man ärlig mot sig själv likväl som andra.

 

Från min utopiska världsanalys till mina vardagsproblem. Jag har absolut ingen motivation att hasa mig upp på cykeln just nu. Jag slökollar TV och försöker skapa anledningar för att inte sätta mig och trampa. Exempelvis måste jag ju bara kolla alla bloggar jag följer och diverse hemsidor... Hmpf!  Det är ju bara att gör't! Senast till 'Biggest loser' ska jag sitta på cykeln. Den svenska versionen har inte kommit så långt ännu. Det har dock den australiensiska versionen som jag råkade flippa mig in på tidigare idag när jag började mitt undvikande av cyklande. Dagens avsnitt av den australiensiska versionen gick ut på att de fick se en videoinspelning som de gjort i början av sin resa till sig själva. Vilken skillnad! Det fick mig att få hopp om att även jag kan nå mina mål genom att vara övertygad, inte ge upp och genom att göra bra val. Det visar ju även många av er och jag är så tacksam för ert stöd och den inspiration ni skapar. Ok, nu känns det som att jag faktiskt vill cykla. ;-) Dagens resultat:

 

Vikt: 95 kg (-1 sedan 1/5)

Kalorier: 1097

Träning: cykel 1h

Matrutin: smoothie - tunnbrödsrulle med massa grönt - smoothie = ganska kasst att jag inte fått till mina mellanmål. Bättring imorgon!

Det bästa med dagen: När den grupp jag arbetade med kände motivation och glädje att fortsätta arbeta tillsammans.

Jag hoppas att ni alla har haft en fantastisk dag! Här har det varit vårens första varma dag. Ni vet när man känner att man kanske ska ta av sig jackan utomhus och det slår varma fläktar mot ansiktet. Helt underbart! fast jag får ju erkänna att jag känne rmig lite stressad över att det snart är norm att gå bararmat etc och att jag inte känner mig nöjd i min kropp. Men, varför inte göra den piskan till en morot?

 

Här har dagen gått fint. Jag hade en tröttdipp efter lunch och lade mig ned en stund. Det är helt fantastiskt vad en halvtimma kan göra för återhämtning. I övrigt har det varit jobb hela dagen i en härlig fart med fantastiska möten. I love those days! Så här har dagen gått:

 

Vikt: 95 (-1 sedan den 1 maj)

Kalorier: 1113

Träning: cykel 30 min

Matrutin: smoothie - äpple - skaldjurssoppa - pizzabit med sallad

Det bästa med dagen: När jag kom utanför jobbets ytterdörr stannade jag upp och kände mig väldigt nöjd. Jag var inte sugen, inte hungrig, inte orolig, inte illamående - bara nöjd. Då kändes det som att jag var i harmoni. ♥

 

Vaknar av mig själv runt åtta, genom persiennen ser det ut att vara en solig dag, katten jamar nöjt när han märker att jag är vaken och mannen snusar gott i kudden. En fantastisk start på dagen. Drar på mig löparkläderna, sticker ned och laddar en tvättmaskin och drar sedan upp på berget. Det blev 5 km på 29.18 minuter. Jag svär att jag stundtals dog. Min kropp var alldeles för trött för att springa idag. Men, hellre en dålig runda än ingen runda. Det är bara att köra igen på tisdag. Nu väntar en lugn och fin dag med mannen. Men först dagens planering:

 

Vikt: 96 kg

Kalorier: 1014

Träning: 5 km löpning

Matrutin: inte helt planerad ännu. Till frukost blev det två tunnbrödsrullar med ost och massa spenat. Till morgonmellis ett äpple...

Det bästa med dagen: Jag tror nog att det kan hända något mer fantastiskt idag. Annars kommer det vara glädjen i att kunna springa även om det går segt.

 

Önskar er en härlig dag!

 

Här har dagen spenderats bland böcker och bloggar och inspirationen är på topp. Om ni har en stund imorgon så ta er tid till att stanna upp och drömma så att det spritter i hjärtat. Tänk på hur långt ni har kommit från där ni var. I förhållande till vår livslängd är den tid som vårt förändringsarbete tar en kort tidsrymd som är värd sitt tålamod. (Ni kan väl påminna mig om dess ord om allt skulle skita sig igen eller om jag tycker allt står stilla.)

 

Min historia är inte stoff för löpsedlar. Den är knappt stoff för en blogg. ;) Men den är min alldeles egen. Efter att ha försökt rikta all min energi till positivt tänkande så kan jag konstatera att även om jag inte gått ned så mycket som jag trott så har jag ändå gått ned i vikt. Jag kunde ha struntat i att försöka och då hade jag troligen vägt mer idag än jag gjorde när jag började. Jag inspireras av att tänka mig hur jag springer fram med en stark och smidig kropp. Hur jag stannar för att andas in en fantastisk vy. Jag vet att jag kommer att komma dit. Finn  det som ger er värme och glädje, visualisera er era mål och låt det inspirera er denna första helg i maj.

 

Kramar! ♥

Förutom morgonfilurande (se tidigare inlägg) spenderas dagen med sömn och inspiration.  Inspiration vad gäller mat och inspiration vad gäller träning.  Det blir inte sämre av att 'Loosing it with Jillian' går i bakgrunden.  Stundtals känns det som att jag måste göra något drastiskt vad gäller mina rutiner. Samtidigt så är jag rädd att det kommer få mig att  bli trött och därför misslyckas. Men, är det någon gång jag ska gå 'all in' så är det nu. Jag har verkligen inga rutiner efter min hektiska månad och just nu är jag i en period där energin växer, viljan finns och styrkan tycks vara på plats. (Näst intill oundvikligt med den fantatsiska våren för dörren.) Så, varför inte?! Det är ju helt klart värt ett försök. Eftersom jag gärna har metaforer och mantran som inspiration kallar jag härmed mitt projekt för 'maxad maj'.  Det låter nog mer än vad det är. Det handlar om att äta tre mål per dag och två mellisar med frukt och nötter. Det handlar om att få rumpan upp ur soffan var dag i åtminstone 30 min även om jag är superduperübertrött efter en arbetsdag (hur ofta är vi seriöst för trötta för träning i relation till hur ofta vi använder det som ursäkt?).

 

Dagens planering:

 

Vikt: 96

Kaloriintag: 1237

Träning: Cykel minst 30 minuter, möjligen promenad med mannen senare

Matrutin: smoothie - apelsin och 3 paranötter - skaldjurssoppa -  äpple och 10 cashewnötter - smoothie

Det bästa med dagen: Redan nu känns det som att mitt planerande för min egen skull kommer vara höjdpunkten

Här går Passengers 'Let her go' varm. Den är riktigt fin och en dag kommer jag framföra den för de som vill lyssna. Samtidigt är den inte helt i klang med hur jag ser på livet. Den handlar om att veta hur bra man haft det när man förlorar det. Jag tror snarare på att man inser hur bra man har det i relation till hur tufft man haft det. Men, det är väl en petitess... Exempelvis kan jag nu inse hur det känns att vara stark, ha energi, vilja framåt, känna sig säker på att lyckas för jag ser det i ljuset av en lång och tuff period. För mig finns det två sätt att hantera livet. Antingen fokuserar vi på det mörka, finner det kassa. Eller så är vi tacksamma och finner det goda och bra trots att det är tufft. Alla kan vi halka åt båda hållen men jag tror att hjärtat är lugnare och själen är i mer balans om vi väljer det senare. Livet kommer alldrig vara enbart rosa med guldkant och fluff. Men, vi kan välja hur vi hanterar det. Med detta vill jag inte säga att man inte får deppa ihop fullständigt periodvis. När jag förlorade min far för 11.5 år sedan fanns det inte många trådar att hålla i. Felet jag gjorde den gången var att jag försökte vara stark, fortfarande lyckas  och sätta upp en fasad av att jag fixade det. Big mistake! Istället för att bearbeta min sorg, förlust och ensamhet på kanske 1-2 år så tog det snarare åtta... Tänk om jag bara kunde ha ställt mig upp och sagt 'jag mår skit och fixar inte det här'. Men, i vårt samhälle finns det inte utrymme för sådana bekännelser. Andra kan liksom inte riktigt helt hantera det. Idag skulle jag lagt mig ned och gråtit ut alla tårar istället för att boxa in dem bakom en tuff fasad. Idag är jag mer ödmjuk mot mig själv och mot min omvärld. Då blev jag hård och kantig för jag kom inte vidare utan smärtan stannade kvar inuti mig. Min lärdom: Alla de 'fula' känslorna är precis lika normala och naturliga som de 'fina'. Våga känna dem. Ta er igenom de tuffa perioderna med ärlighet mot er själva och ni kommer lära er av dem istället för fastna i dem. Jag tror att samhällets nedhyschande av sorg, ilska, frustration, stress, trötthet snarare leder till att personer med känslor och vett bakom pannbenet känner sig lämnade ensamma, som att de måste fixa vissa lägen för annars blir de inte accepterade och att det inte är tillåtet att visa någon svaghet. Vad tror samhället?! Att vi alla är fulländade?  För mig innebar min känslighet och en upplevd hård press att fixa saker att jag började skada mig själv. Inte genom vassa föremål mot mjuk hud men genom att välja alternativ som inte var bra för mig. Jag kan bli arg när jag tänker på all den skada jag gjort mot min kropp och min livsstil. För vilken vinst? Att bli sönderstressad och få någon slags bekräftelse på att saker och ting blivit gjorda? Jag har drivits av pliktkänsla snarare än jakt på beröm. Jag har inte det klassiska 'duktig flicka'-syndromet. Men kära någon vad lång tid det kommer ta att ändra om mina vanor och reparera mina skador! För tio månader sedan trodde jag att det kanske skulle ta något år. Nu vet jag bättre. Troligen kommer det bli en livslång kamp för mig men jag hoppas på att få någorlunda ordning innan detta år är slut. Så länge jag tar steg i rätt riktning och har tålamod med mig själv så är jag säker på att det kommer gå bra. Som avslutning: 'Strövtåg i hembygden'.

Här startar dagen lugnt. Efter en vrid- och vända natt så är det härligt att kunna starta dagen i ett saktfärdigt tempo. Mina dagar blir alltid toppen när jag har en mjuk start. På dagens schema står kurs i statistik, artikelskrivande, catch up med mina doktorandkollegor och cykelträning. Kan det bli bättre?! Kanske om jag och mannen får till lite ordlöst mys innan läggdags...

 

Mina tankar tycks för stunden cirkulera kring det här med kaloriräknande. Det är den metod jag har valt för att föra min livsstilsförändring framåt. Genom viktklubbs plattform räknas det kalorier genom in, ut och balans. Som ni vet har jag lite problem med att få i mig mat på regelbundna tider och mitt fokus ligger just nu på att skapa en god matrutin efter att den totalpajja när jag hade min undervisningsperiod. Ofta när jag har lagt upp min plan får jag konstatera att mitt kaloriintag är väldigt lågt. Jag behöver liksom boosta det genom att ex lägga till ägg eller ost till min sallad eller försöka få in mellanmålsfrukter och släng till en näve nötter. Allt detta ordnande är väldigt uttröttande och ibland undrar jag vad som hjälper och stjälper. Har ni några råd och tankar kring det? Vilken är bästa vägen för att få till en god matrutin som ger mig kraft och styrka för att träna och jobba? Dela gärna med er av era tips så sammanställer jag dem här.

Söndagar är mina favoritdagar. Kanske inte den första delen då jag tvättar men helt klart resten av dagen. Jag brukar planera och känna mig nöjd med att veta vad som väntar och att på något vis avsluta veckan med att känna att jag gjort mitt bästa. Samma känsla har infunnit sig idag. Imorse skickade jag min tredje artikel till min handledare och kände mig riktigt nöjd med att vara i fas och ha en ledig dag. Jag har lagt upp min löpträning och satt upp ett belöningssystem både för viktnedgång och träningsframgång.  Känns härligt och motiverar mig inför våren och sommaren. Vad kul det ska bli!!!

 

Jag har även passat på att cykla. Eftersom jag varit ifrån träningen en stund tog jag en lugn mil-cykling. Det kändes mycket bra och gjorde mig mer sugen på träning. Jag kommer varva löpning och cykling i ett par månader för att bygga kondis och lungkapacitet. Jag kan fortfarande känna av mitt knä och tänker att cykling på mina löpfria dagar kommer vara en bra träningsform för kondis samtidigt som den inte sliter på knäna.

 

Jag vill passa på att be om ursäkt för en bildfattig blogg de senaste veckorna. Har precis bytt mobil efter att min gamla gett upp och ska lära mig hantera den. Snart komme rni kunna ta del av mina tärningspass och annat som inspirerar mig.

Efter fina dagar i Stockholm är jag åter på hemmamark. När jag klev av tåget så slog vinden och regnet mot mitt ansikte på ett sätt som jag bara upplevt här i Skövde. I andra fall kanske jag skulle sura över detta fis-regn men denna gång slog jag upp i ett stort (på gränsen till att bli inlagd) leende. Jag kom hit till stan för lite över tio år sedan och det tog ett tag innan jag vande mig vid den typ av regn som finns här. Det är svårt att beskriva men det är som en blandning mellan duggregn och dimma. Alltså, ingen idé att ha paraply (som iofs skulle blåsa åt h-te) men man blir genomblöt ändå. I vilket fall... Helt underbart att komma hem till min stad och mina grabbar.

 

Hos min syster har jag inte vägt mig eller räknat kalorier. Tror det har gått bra ändå. Min syster kör just nu naturdiet och eftersom man tar seden dit man kommer (och framförallt inte vill att hon ska rubba sina vanor och önskningar för att jag är på besök) så har även jag ätit shakes och smoothies. Vi har dessutom ätit goda sallader till lunch. Även om jag inte tycker att naturdiet är särskilt gott så  måste jag ändå säga att jag i efterhand ser två poänger med dem. För det första så bidrar de till att man äter regelbundet under dagen (det handlar väl iofs om inställning). För det andra så tog de bort laddningen kring mat. Jag har berättat att jag numera tycker att mat är riktigt tråkigt och stundtals tvingar mig att äta. Att ha en shake redo i kylen bidrog till att jag inte behövde tänka och att det inte var så mycket krångel runt maten. Jag inser att jag börjar få en lite problematisk inställning till mat och att jag behöver ta tag i det. Det är bara så fruktansvärt tufft när man är själv. Nu kanske ni tänker att att jag ju faktiskt har en man men det innebär inte att det är ett stöd i detta fall. Han och jag äter helt olika saker och har rutiner kring att få det att fungera. Givetvis stöttar han mig och givetvis hejjar han på mig.Men, i slutändan så är det man själv på egen hand som behöver genomföra förändringar. Ni vet, förändringar som går ända ned i djupet, på insidan av oss och som håller. Jag har ibland övervägt att ändra min kost för att underlätta för mig själv. Men, jag kan inte ändra mig till att äta något som jag vet att jag inte mår bra av så det är inte en möjlighet för mig. Jag ska ta mig en funderare och återkommer till er med mina tankar.

 

Så här ser dagsplaneringen ut:

Vikt: 96 kg

Kaloriintag: 1175

Matrutin: vi får se hur det går

Det bästa med dagen: Jag ser fram emot mycket vila

 

Hoppas att ni alla har en fin dag!