gentlegiantafskofvde.blogg.se

Idag ska det jobbas hemifrån. Det känns så skönt! Det har varit en fantastisk vecka med fart och fläkt, energi och glädje. Idag är det dock skönt att sitta i hemmets lugn och arbeta med min avhandling.

 

Morgonträning och helghandling är redan avklarad och det känns som att jag välförtjänt kan dra på mig myskläder, ta fram filten och min text och försjunka i min egen lilla värld.

 

Utanför dörren pågår matfestivalen för fullt! En helg av mattält och aktiviteter väntar stadens och omgivningens invånare. Den är mycket uppskattad av många och det brukar bli ordentligt med liv ända in på småtimmarna. Själv tyckte jag festivalen var rolig de första två åren jag bodde i stan. Första året gjorde mina killkompisar från gymnasiet lumpen här i Skövde och vi hade mycket trevligt.Året efter var det mysigt att dra runt med min sambo. Dock är det så att är man lakto-ovo-vegatarian som ibland äter fisk, inte tycker om berusade människor som är alltför många på alltför liten yta och oftast jobbar så mycket och är så social i jobbet att man inte orkar med alla människor och att hälsa på alla - så är det inte lika uppskattat. Jag tror det hade varit annorlunda om familjen bott i stan och om jag uppskattade den typen av mat som serveras.

 

Istället ska jag och sambon ha en lugn kväll och passa på att umgås efter att i stort sett inte setts på hela veckan pga jobb.♥ Tur att vi är lika asociala båda två! ;-)

 

Något som kanske kan locka ut oss är faktiskt den fotoutställning som kommer pågå i och runt kulturhuset. Den tror jag kan vara riktigt fin!

 

/GG

Den här veckan har bara susat till denna onsdagskväll. (Härligt när allt är toppen och man ser allt så mycket mer positivt än det varit.) Massa nya studenter, artikeljobbande, möten hela dagen och ordnande av världsproblem har färgat dagarna och även om jag ätit dåligt, sett i kors av trötthet och inte tränat idag så är jag lycklig. Jag trivs så otroligt bra med mitt jobb även om det innebär en berg-och-dal-bana av glädje, frustration, misslyckande, ilska, kärlek, hat och en massa artigheter och fasader. ;-)

 

Det är ju även så att de kom idag... Frågan är hur jag ska slita mig ifrån dem och den glädje de innebär... Hur jag ska sluta säga preciousss och titta girigt på dem... Jag pratar givetvis om vigselringarna:

 

 

      

Inte alls långt kvar! Ska dessutom vara klar med min licentiatavhandling innan dess. Känns helt omöjligt just nu! Men, what the F... Bring it on!!! Ibland önskar jag att jag kunde köra kattens strategi:

 

     

Men jag vet ju att det dessvärre inte hjälper att sova bort det onda och gömma ansiktet för världen för att den är påträngande. Så, jag tar tjuren vid hornen och vet att jag kommer lyckas! (Ser dessutom inte lika söt ut som honom...)

 

Är nöjd efter en dag av möten, åstadkommanden och ringhämtande. Men, det är inte bara idag som vart härlig. köpte blommor till min älskade igår (visst är han superfin!):

 

  

Hoppas ni alla haft en bra dag så här mitt i arbetsveckan!!!

 

/GG

 

 

Dagen vände med att min migrän gjorde entré. Jag kan numer känna igen tecknen och tar mig då hem (om möjligt) och vilar bort den. Men oj vad det tar på humör och kräver sin tid. Känner mig nere och irriterad. Irriterad för att jag fortfarande hamnar i situationer som gör att jag blir dålig, för att jag inte lärt mig ta hand om mig och arbeta på ett konstruktivt vis med mig själv när det blir för mycket. Dessutom 'har jag inte tid med det här'! Nere för att kroppen känns bräcklig medan jag vill att den ska vara stark och frisk samt för att detta är en av de aspekter jag avser när jag säger att min livsstilsförändring inte kan läka allt som jag orsakat mig själv. Jag försöker se det från den ljusa sidan och tänka att jag har besvär av det här så mycket mer sällan nu (är det tre känningar  - men inget utbrott - på sex veckor?). Det här är första gången sedan jag startade min livsstilsförändring i mitten på juli som jag är nere. Jag tänker att det är så otroligt långt tills jag når mitt mål (trots att jag i förrgår tänkte att det kommer gå fort), det känns så avlägset och jag har ingen energi. Det känns som att jag ska åstadkomma så mycket under denna korta höst och att det är överväldigande. Jag har så fint stöd runt omkring mig men det är ju i slutändan vi, för oss själva, som måste ta oss igenom processerna.

 

Jag tror det blir bra bara jag får krypa in i sambons famn när han kommer hem. Ibland behöver jag bara få känna mig liten och bli lyssnad på så går det mesta över. För jag vet egentligen att den här hösten kommer bli tuff men toppen! Den kommer bli ett äventyr och jag kommer komma ut på andra sidan stärkt. Men ikväll tillåter jag mig att känna mig nere (inom rimliga gränser) och satsar på god sömn, tidig träning, god matrutin och jobb hemifrån efter min föreläsning imorgon.

 

/GG

Som ett härligt hav av energi vällde ett tusental studenter in idag! Nu är det full rulle, tält med trevliga människor, scen som det spelas musik ifrån och faddrar i gröna tröjor som lotsar runt nya studenter.Det här är verkligen två härliga veckor!

 

Dagen startades dessutom med gymbesök tillsammans med fina väninnan. Vad vi är grymma! Vi tar i, utmanar oss själva och framförallt är vi på gymmet mellan halv sex och halv sju under tre vardagar i veckan! Gott jobbat!

 

/GG

Sitter nedkurad i soffan med täcke och ska snart göra kväll. Sambon åkte på skjuttävling tidigt i morse och är ännu inte hemma. Har varit tomt utan honom men jag har fått en hel del gjort. Har dock precis mailat min handledare om att jag behöver till på onsdag för att bli klar. Det känns inte bra alls. Jag vet att det är OK men jag har så höga krav på mig själv att det blir destruktivt ibland. Som nu, när jag känner mig värdelös. Det är ju inte precis den bästa grunden för att komma framåt. Jag måste verkligen bli snällare mot mig själv. Nåja, bra blir det i vart fall! :-)

 

Imorgon kommer studenterna och det är lite nervöst. Nervöst på ett bra sätt. Jag ser fram emot att träffa dem och hoppas på att göra ett gott intryck. Jag är den första de möter av ämneskollegorna och ska ge dem deras första intryck av utbildningen. Lite pirrigt! Ska passa på att göra kväll nu så att jag kommer i säng tidigt. Anar att jag behöver mer tid till nedvarvning ikväll.

 

Imorgon är det dags för gymmet i gott sällskap av min väninna! Det ska bli riktigt nice! Inser att jag faktiskt är en av dem som numera ärligt säger att jag tycker om att träna. Men, jag tror även jag inser att jag säger det var kväll och att det känns liiiite annorlunda på morgnarna. ;-) Här kommer jag stå och trampa imorgon strax efter halv sex: (kan inte få en bättre start på dagen)

 

 

/GG

Vilken underbart trevlig dag igår! Middagen var ljuvlig och det var härligt att ha kvalitetstid med mannen. Vädret tillät utomhusgrillning och jag avnjöt ett laxpaket med  blomkål, ärtor, sockerärtor och räkor. Enkelt och gott!

 

 

Efter middagen bar det av till mina vänners inflyttningsfest. De har fått tag i en fin lägenhet. På plats fanns både gamla och nya bekantskaper. Vad trevligt det är att bara ta ett glas rött i goda vänners lag. Så trevligt att den här tanten t.o.m. hängde med 'ut på lokal' (a.k.a. Harrys). Kan tydligen fortfarande svira i klackar! :-)

 

Idag blir det att jobba vidare och gå en promenad. Men, först ska tvätten tas hand om.

 

/GG

Av ren slump hamnade jag på sjuan när jag satte på tvn som lite bakgrundssorl. Där går just nu ett program som döpts till 'Extreme makeover weightloss'. Tror jag sett detta program innan om lördag morgnarna. Det handlar om personer som är mycket överviktiga och som under ett år kämpar tillsammans med en, vad jag anar är, hälsocoach. De får bl.a. en pt till hjälp och uppdaterar uppgifter elektroniskt var vecka till sin coach. Idag handlar det om Sandy. Sandy griper mig mer än någon annan karaktär gjort. Han är en gay kille som lever ensam. Han är så fruktansvärt ensam. Hela hans liv genomsyras av ensamhet: han är mycket för sig själv, han har inga vänner och lägenheten han bor i är inte för 'entertaining'. Ett hem som man ser att en person lever själv i utan besök.

 

Sandy isolerar sig och äter nästan ihjäl sig periodvis. Han äter för sysselsättning, för att döva känslor och för att det är gott. Ur mitt perspektiv ger maten mening, blir sällskap och blir något att ordna dagen kring för Sandy. Har sagt innan att jag är blödig och jag sitter här och gråter för Sandy och för att han inte tror sig förtjäna något annat. För att han vill ändra sig men det är så svårt ibland och då är hans enda coping mat. Han har inte fått lära sig något annat verktyg för att hantera alla känslor.

 

Alla förtjänar att känna sig älskade. Alla förtjänar att bli bekräftade. Alla förtjänar att vara någon i relation till andra. Jag kan känna igen mig i att det är tufft att umgås med folk när jag vet att jag gått upp i vikt och känner mig ful. Det finns stunder jag inte känner mig fin och inte känner att jag passar i sammanhang där man ska vara partyklädd och på partyhumör. Värst är det när jag ska träffa folk som jag inte sett på länge och skäms för att visa mig. För att de ska se att jag gått upp mycket i vikt, och att de ska förstå att jag inte tar hand om mig själv - att jag låtit mig förfalla. Men, det där finns bara i mitt huvud. Ingen av mina vänner skulle umgås med mig 'out of pity' eller tänka så om mig. De riktigt fina vännerna skulle förstå att något är fel och vilja stötta. Vårt band bygger på kärlek, respekt och en önskan om att dela våra liv med varandra. Jag vet att de finns där för mig och att det snarare är jag som måste jobba på min skruvade tanke om att jag inte 'vill störa' eller 'ligga till last' för att jag behöver dem när det är svårt. Det är jag själv som kan göra att de försvinner ut ur mitt liv för att jag isolerar mig. Bara för att jag är besviken på mig själv betyder det inte att mina vänner känner så. De skulle bara bli besvikna om jag stängde ute dem. Jag har främst förlorat god kontakt med några av mina vänner för att jag låtit jobbet gå före allt. Och, det är en resa nu att återuppbygga den fina kontakten. Det viktiga är att jag vet att de betyder mycket för mig, att jag inte vill vara utan dem och att jag är villig att arbeta på att ha dem i mitt liv. En del i min livsstilsförändring är att vara mer social och prioritera rätt.

 

Det är dessutom så lätt att skylla på jobb eller 'att jag är så trött' när det kommer inbjudningar. Jag är en av många som tror att jag återhämtar mig bäst i ensamhet och att det är för energikrävande att umgås med andra. Men, det där stämmer bara ibland. För att riktigt fylla på mig med energi behöver jag vara i sällskap av andra. Inte i det där ytliga sociala sammanhanget men i det riktiga och äkta sammanhanget. Om vi inte deltar i sådant umgänge tror jag vi lakar ur oss och blir tomma inuti. Vi människor existerar inte i vakuum och utan den typen av umgänge tror jag att vi mår dåligt.

 

Jag hoppas att alla av er har åtminstone en person som ni vågar släppa nära, som ni är äkta med och som är värd att ta sig ut ur isoleringen. Vi förtjänar alla mer än att vara ensamma! Om vi lyfter vår blick kommer vi dessutom upptäcka att det finns personer som vill vara oss nära, som är omtänksamma om oss och som vill att vi ska öppna oss för dem. Vänd er till den personen när det kommer stunder som ni inte mår bra eller om ni som Sandy bara vill låsa dörren, dra för gardinerna och äta. Ni är värda mer än så! Ni är vackra människor som är älskade!

 

/GG

Startade morgonen med gymmet. Blev en timma på crosstrainern och en lång stretchstund efter det. Så skönt! Vilket härligt sätt att börja dagen på! Sambon kom hem igårkväll och som jag förutspådde sov jag som en liten gris. Somnade nära och vaknade nära. Helt underbart! Idag bjuder på många trevligheter. Förutom jobb och sambons sällskap (när han kommer hem från skyttetävlingen) så ska vi idag äta middag på ett av Skövdes mysigaste ställen. Efter middagen blir det inflyttningsfirande hos fina vänner. Längtar till ikväll och det trevliga umgänge som bjuds. ♥

 

Har förresten gjort klart veckans matvanekoll. Tycker det är intressant att se vad jag får i mig och vad jag behöver förbättra. Så här blev resultatet:

 

Behov: 3469

Medelintag: 1523

Differens: - 1946

 

 

Både har och inte har en bra start på dagen. Vaknar superseg och med tydliga tecken på migrän. Värsta uppvaknandet jag kan ha! Under morgonträningen blev jag illamående, kände av migränen än mer och sitter nu här lite lagom spyfärdig med spänningar upp genom nacken och en ansiktshalva som hänger lite halvt om halvt bulldogaktigt. En riktig fräsching med andra ord ;-). Det är den mindre bra delen. Den bra delen är att min väninna är hemma efter tripp till familj i Småland och att det var så härligt att se henne och ha henne med i gymmet.

 

När det gäller migrän kan träning hjälpa ibland men inte ibland. Därför är det lite en av en chansning att gå till gymmet när jag känner av det. Givetvis kan jag aldrig köra hårt utan får ta det lugnt. Efter en rejäl omgång för tre år sedan så kommer den långsamt och ofta kan jag avhjälpa den genom att slappna av och ta det lugnt. Idag krävs det nog mer än så. Det får bli att vila och inte göra något ansträngande för perceptionen (ex. sitta och blogga...). Behöver bli klar med min artikel i helgen och det funkar verkligen inte att bli kass nu. Tror på bad och sömn! :-)

 

ÅHHH!!! Idag kommer min man hem! Det ska bli helt underbart! Kommer sova som en gris i natt, nära nära. Efter tio år så är jag inte riktigt hel utan honom. För att inte låta lika osjälvständig så kan jag i vart fall konstatera att allt är mycket bättre med honom hos mig. Han är min bästa vän, min partner och min älskade. Han gör mig bättre, lugnare, gladare och mer omvärldsförankrad. Han gör att fåniga kärlekssånger make sense och att världen blir en vackrare plats att leva på. Han gör att jag vill vara mitt bästa och bli allt jag kan bli. Han gör mig helt enkelt till en bättre person och jag är så glad över att få spendera mitt liv tillsammans med honom och att han vill spendera sitt med mig. Tror att vårt liv tillsammans alltid kommer vara fantatiskt, spännande och tryggt.♥

 

(Påmin mig gärna om detta hyllande när jag i nästa vecka tycker att han kväver mig, skitar ned och är alldeles för oordningsam för att jag ska kunna bevara mitt psyke intakt.. ;-) )

 

Önskar er alla en god start på denna fredag och en fin början på helgen!

 

/GG

Tröttheten har slagit till här. Under hela veckan har jag varit väldigt trött och varken eftermiddagsvila, vattendrickande eller sovmorgon tisdag och idag har gjort någon förändring. Den har lurat i faggorna som när lejon sett ut skadade djur på savannen och har nu anfallit. Lite segt är det men helt OK. Jag tror på att man inte ska äta så mycket 'piller' utan att det mesta löser sig med bra kost, god vätskebalans, bra sömn, bra träning och frisk luft. Idag har jag dock fallit för alla goda tips jag får och köpt både omega 3, vitamintabletter och rosenrot. Så, vi får se om det gör någon skillnad.

 

Har tagit det lite lugnt med träningen idag och det blev 'bara' en halvtimma på cykeln nu på kvällen. Det gick bra även om musklerna kändes stumma. Och denna kväll, vad som förhoppningsvis är sambons sista bortakväll, spenderas med att se på 'Dark knight'. Funderade på att se 'PS. I love you' eller 'American history X'. Båda är fantastiskt bra filmer. Den sistnämnda gör mig dock så illa berörd att jag hoppar den så jag inte blir helt nere och ledsen över att det finns en viss typ av människor som behandlar andra illa. 'Ps I love you' är väldigt fin men jag gråter alltid floder av den, no puffy eyes for me thank you! Skämt å sido så vill jag inte bli ledsen. Det låter kanske lite udda att bli ledsen av den filmen eftersom den även är mycket charmig. Men, efter min fars död och efter hjärtkrossande efter det så är jag en otroligt blödig person... Så, 'Dark knight' it is. Får se hur länge jag sitter uppe. Blir nog sänggång här snart.

 

Jag såg på 'Du är vad du äter' medan jag cyklade. Vi har väl alla en åsikt om Skipper men jag blir alltid väldigt inspirerad av henne. Hennes tanke om organiskt baserad kost med mycket fräscht och färskt, blandat med nyttiga fetter och bra proteiner är right up my sleeve! Blev så pass inspirerad att jag återigen funderade över mina olika mål. I mars är jag troligen i mål med min vikt och det gäller att hitta fler morötter. Jag skrev innan om att jag och min väninna ska köra en 16månadersutmaning och jag hoppas jag kan övertala henne till att springa det här loppet med mig. Fårskalleloppet! :-) Kan det bli bättre timing och bättre namn? Då skulle jag även kunna passa på att sticka dit någon vecka innan tillsammans med min älskade sambo vars släkt kommer från Gotland. Vi har alltid tänkt besöka ön och de platser som är knutna till hans historia. Vi vill gärna strosa omkring, upptäcka fina platser och besöka mysiga ställen. Det skulle helt enkelt vara toppen!

 

Längtar även efter att börja på gymmet efter årsskiftet. Vi kommer skriva in oss på detta gym. Blir en ny förändring för mig att gå på gym och ta olika klasser. Är som sagt mycket av en ensamvarg när det gäller träning och det har aldrig lockat mig. Men, ser det som ett steg i att komma än bättre i form inför höstens ettårsfirande med lopp, vilket även sammanfaller med mitt delmål att hålla vikten i ett halvår. Min belöning för min viktnedgång är även den knuten till detta. Jag ska, när jag går i mål med min vikt, införskaffa de där snygga och dyra löparkläderna jag spanat på rätt länge nu. :-)

 

/GG

Dagen har gått i förberedelsernas tecken. Det har kångkats lådor med studentkalendrar, skrivits ut papper, fyllts på med papper i skrivaren, skrivits ut, fyllts på med papper i skrivaren och skrivits ut igen! Allt för att jag ska vara helt redo inför programstarten på måndag. Min största utmaning var att skriva ut ett papper med programmets namn i färg. Låter säkert inte så krångligt men för någon med teknologisk tumme mitt i handen så är det en stor utmaning. Givetvis skriver skrivaren hos oss inte ut i färg och världen skulle ju troligen gå under om min skylt inte är grön. Om inte skulle i vart fall någon kommunikatör eller introduktionsansvarig få en hjärtinfarkt, och det kan man ju inte ha på sitt samvete. Så, behövde finna annan skrivare. Har tidigare lyckats hitta skrivare som lagts till via min dator och det har gått smidigt. Jag är dock en sådan där ni vet som aldrig läser manualer utan kör lite på känsla när det gäller datorer. Så, nu när de ändrat dialogrutorna så är ju jag givetvis lost. Efter mycket om och men, samtal till prefektssekretereran (som säkert hade viktigare saker för sig) i hopp om att jag kunde maila henne och hon kunde skriva ut, och svordomssymfonier så stod jag där äntligen med min skylt. Kände mig oövervinnerlig och stolt. Kom rent utav på mig med att vifta med den lite extra för att alla skulle se hur jag segrat över datorernas och teknologins onda krafter.

 

Efter någon timma med utskrivande, lådbärande och välförtjänt överlevnadsfika blev det dags för möte med den grupp som ska ge studenterna stöd under deras första veckor. En av mina uppgifter är att hålla i en bluff-föreläsning. Visst låter det roligt? Visst låter det som en jätte god idé? Visst låter det spexigt? Ja, ja, ja! Är jag en person som förkroppsligar spex? Nej... Jag är inte ett dugg klämkäck, har inte en cell som är programmerad för att spexa och trivs inte alls när jag ska 'skoja till det'. Jag känner mig ofta som Wednesday Addams och behöver, enligt mina kära vänner, ett par drinkar för att få ut kvastskaftet ur rumpan och bli 'rolig'. (Vilket jag iofs tycker är skitsnack eftersom jag alltid är grymt rolig, det är bara väldigt få som förstår min humor och som snarare blir förolämpade för att de inte hänger med i min nattsvarta ironi. ;-) ) Hur blir man mer spexig när man inte har fallenhet för det?

 

/GG

"One thing I learned from Jillian [Michaels] is that when you're tired, you crave sugar because your brain needs sugar to sustain itself. So when you're tired, one of the first symptoms is that you'll look for something sugary to eat because you're trying to stay awake. So think of it that way, instead of, 'Oh, I'm so weak-willed.' It's not that. Close your eyes! You need rest." För mer tips kolla här.

 

/GG

Efter en fantastisk förmiddag på jobbet och en härlig eftermiddag med arbete hemifrån sitter jag nycyklad och ser på masterchef. Faktiskt trevligt att se det även från soffan. ;-) Har varit frusen idag och trekvart på cykeln med efterföljande bad gjorde susen! Hösten har verkligen kommit till Skövde och det börjar bli dags att gå upp till Rekord och kolla om de har fått in höstens tesorter. Och möjligen några goda, mörka praliner...

 

Att det börjar bli höst innebär även att man får träda med försiktighet här hemma. Katterna drar sig inåt till värmen nu och man får akta sig så man inte sätter sig, lägger sig eller trampar på dem när de gömmer sig bland filtar, täcken, kuddar och stolar.

 

För egen del har tofflorna åkt fram och mysbyxorna har letats upp. Det har även inhandlats ljus och badprodukter. Känner mig redo inför den annalkande hösten. Känner mig dock mindre redo för allt resande som den innefattar. Det är alltid skönt att komma bort och se nya platser och umgås med andra forskare, men jag kommer resa i stort sett varannan vecka. Eftersom jag inte är beredd att ta tåg mot Lund kl halv fem på morgonen så innebär det två nätters övernattning var gång jag ska ned dit. Får väl skriva upp det som i-landsproblem nr 711... (I förhållande till att jag måste äta fler kalorier som är i-landsproblem nr 823.) Tar det som ett gott tecken att jag skapat ett härligt hem med mina grabbar som jag inte vill vara ifrån för mycket. ♥

 

/GG

Det känns verkligen så, som att det vore en måndag idag. Vet inte varför. Kan säkert bero på väderomslagen och kass sömn därav, vilket inte blir bättre av att sambon är bortrest så att jag inte har någon att knö på. Han tycks bli borta till på fredag och jag borde ta vara på den tiden och skriva en massa. Blir att peppa mig till det runt lunch. Först ska jag till kontoret och göra en massa viktigheter ;-)

 

Började dagen med en timma på crosstrainern på gymmet. Känns väldigt bra även om jag nu märker att jag måste gå upp lite tidigare och få i mig en proteindrink innan så att jag orkar på gymmet. Känns ju så där nu när det börjar mörkna. Men, vi gillar ju utmaningar, annars hade vi ju inte gjort det här!

 

Dagens fundering handlar om vågar. Jag väger olika på vågen hemma och vågen på gymmet, som jag skrivit om innan. Jag väger mer på gymmet (+ 2 kilo) men där går jag även ned mer (tre kilo i jämförelse med ett)... Friend or foe? Det är frågan. Och, det är väl inte så smart att byta våg mitt i viktresan? Nåja, kanske planar de ut i slutändan...

 

/GG

Kom att tänka på att jag nu hållit på med min livsstilsförändring i över en månad. Vad snabbt det gick! Tack för allt ert stöd och era tips! Utan er hade det inte gått så här bra! Känner stor värme och tacksamhet inför ert stöd!

 

Kramar!

Här händer det spännande saker! I våras anmälde jag mig till en konferens med fokus på statistik i samhällsvetenskapen. Är lite blyg när det gäller just undervisning i statistik och tänkte att jag kanske kunde hålla i en workshop om erfarenhetsbaserat lärande när det gäller statistik. Jag menar, det är ju ett me rinformellt forum med färre personer. Idag fick jag mail om att jag komme rbli kontaktad gällande en presentation om mitt ämne. Gah! Usch vad nervös jag blev en stund medan det enda jag fick ur mig var 'say whaaaaaaaaaaaat?'. Nu tänker jag istället att det är en utmräkt utmaning för mig. Jag behöver ju utvecklas som lärare och att hålla ett föredrag inför många personer (som dessutom är professorer...) kommer vara ett lagom steg utanför min comfort zone. Jag hade absolut inte känt mig nervös om det hade varit ett ämne inom ramen för det jag brukar åka på konferenser med. Detta är dock nytt. Jag är nog lite rädd för att framstå som naiv inför alla erfarna, kunniga och duktiga seniorer. Dessutom kan de som håller på med undervisning i statisk vara lite speciella så jag är rädd att d ekommer krossa mig bara för att visa hur de själva är bra. Så, ni får hålla tummen när dte blir dags!

 

Sambon är fortfarande i Dalsland och fixar. Är så stolt över honom! Han är en person som får saker gjorda och som kan utmana sig själv. OK, att han ibland gör det på ett lite 'manligt' vis. Ex kan jag sitta och jobba och ser att han gör sig iordning. När han ställer sig på hallmattan så säger jag 'vänta lite'. Han stannar upp och säger 'ja, älskling' och jag säger 'har du glömt att berätta något?'. Då brukar han komma på att han glömt berätta att han ska sticka iväg en hel eftermiddag för att ordna med något. Ibland kan han dessuotm utmana sig själv på ett litet dumdristigt vis. Ex. när han fick för sig att han skulle lossa på eluttaget när han skulle tapetsera köket. Tapeterna sitter lite skevt och vi har numer en lampa som inte fungerar... :-) Men, jag älskar även de sidorna hos honom!

 

Hans fixande med tak på hus han har på en tomt är dessutom ett steg i att vi ska ordna med ett sommarparadis på den tomten. Den byggnad han lägger tak på är den sista av flera 1800-talsbyggnader (om jag minns rätt, gammalt är det i vart fall). Just nu bevaras den väl mest för att vara ett lagringsutrymme. Tanken är att vi sedan rensar upp på tomten (finns nedblåsta småhus och en massa skit) och bygger sommarstuga på den grund som finns. Stugan ska dessuom vara en replika av det boningshus som en gång stått på tomten. Ska se om jag få tag på bilder att lägga upp. Tror det blir jättefint och beundrar hans förmåga att ta steg för att vi ska komma dit. Ska dessutom bli underbart att ha ett ställe när hans föräldrar eftersom det annars kan bli att vi åker upp dit ganska sällan.

 

/GG

Sambon är i Dalsland och jobbar med att lägga tak på en byggnad han har på sin tomt. Det är väldigt tomt utan honom. Men, oj vad jag har sovit som en liten gris! På diagonalen i sängen och som the Vertruvian man stundtals. Tog mig friheten att ge mig en paus från gymmet imorse och sov ända till åtta. Hur skönt som helst!

 

Det blir cykling nu på eftermiddagen. Kör min vana att cykla till masterchef. Det bästa är att viktklubb.se dessutom ger mig mer kalorier för ett pass än min egen cykel gör! Det tycker jag om!

 

/GG

Helt tokig dag som blivit fel och rätt på samma gång. Jag började med träning tillsammans med min väninna. Det kändes mycket bra med 30 min XT och 20 min styrka. Vi har nu kommit överrens om att vi kör en 16 månaders satsning! Hon ska ned till 85 kilo på de månaderna. Själv går jag i mål i mars och ska ha som mål att behållit min vikt den 1 okt 2013. Ska dessutom komma på en morot till slutet på 2013 och det är tufft. Kan inte komma på något. Men, varför inte ge mig semster och spendera december i Edinburgh? Det skulle vara fantastiskt! Ha som mål att gå en längre vandring i Skottland t.ex. Ett mål som vi satt upp för ett-års-firande av vårt projekt är att i aug-sept springa ett lopp. Ska snoka reda på vad det kan vara. Det skulle innebära att jag kan ha löpträning som mål till september. :-)

 

Var givetvis toktaggad när jag kom från gymmet. Tänkte dessutom att jag inte skulle vänta med att ha en ny klänning på jobbet till på onsdag utan fixade mig iordning och satte på mig den idag! Härligt med snygg-dag. Jag har blivit så lat när det gäller kläder på jobbet och behöver komma tillbaka till min 'gamla standard'. När jag ser tillbaka på våren inser jag hur nära jag var att bli utbränd. Och, när det är en kamp bara att komma upp ur sängen på morgonen så hamnar kläder och iordningsfixande väldigt långt ned på listan över göranden. Så, det är jättehärligt att komma igång även med att känna sig fräsh och fin! ♥ Därmed fortsatte dagen rätt bra även om jag vet att jag tjatade på min sambo om något (troligen extremt oviktigt eftersom jag inte kommer ihåg det).Är helt fantastiskt tacksam över att han står ut med mina purkstunder. Så, off to work nyrakad, hårplattad och väldoftande. Någon som märker att jätten missat något? Just det, frukost. Den poletten föll ned långt senare.

 

Närmare bestämt föll den ned när jag blev yr runt nio-tiden. Tänkte då att 'äsch, det är ju personalfika snart'. Fick gjort mycket på den halvtimman och kände mig rätt nöjd. Direkt efter fikat var det dags för möte med en student. Det gick strålande bra. Därefter skyndade jag till kontoret för att jag inväntade viktigt mail. Det mailet var nog inte riktigt lika viktigt för personen som skulle skicka det eftersom det dök upp strax innan tolv. Passade på att börja med arbete med en kurs under tiden. Och, det blev inte klart förrän halv tre. Någon som ser att jag missat något? Just det, lunchen... Trodde jag skulle vara klar runt elva och gå hem och fixa lagad lunch. När det inte blev så blev jag en Alfons för en stund och 'skulle bara'.

 

Hemma halv tre och höll på att dö i trappan upp... Okej, inte dö men i vart fall bli extremt yr. I med juice och över till bageriet för inköp av en grov fralla som fick lite smör på sig och en skinkbit. Är veg. men man tar vad man har. Nu står quinoa på spisen och kokar för att säkra bra middag. Passar på att fylla på med vatten under tiden. Är troligen rätt uttorkad.

 

Så, dagen började med stor potential men slutade sämre.  Så här höll jag på förut och det är detta jag vill komma bort ifrån. Men, en sak är bra: jag ska äta bra middag. Det hade jag inte gjort förut. Då hade jag druckit cola light resten av kvällen och gått och lagt mig av trötthet. Jag vet att många av er kämpar med att minska kaloriinta. För mig är problemet att äta mer (och bra) och mer regelbundet. Som ett steg i att nå detta har jag gått med i viktklubb.se. Blir bra att se hur jag äter, vad jag äter och hur det förhåller sig till min träning. Tycker dock att det är jobbgt när totala dagsintaget på kalorier hamnar på 700. Lyxigt i-landsproblem, I know. Men, det är min kamp. Förhoppningsvis kan viktklubb hjälpa med motivation och tips. Dessutom får man sin viktnedgång presenterad i en graf. Bara det är värt 79 kr/månad ;-) För er som inte är sugna på att gå med i viktklubb så kan ni lägga upp ett konto på matvanekollen (livsmedelsverket) och göra egna tabbeller över dagsbehov av kalorier, kalorier i intag av mat, kalorier förbrukade i träning, skillnad mellan intag och förbrukning = dagstotal och hur dagstotal skiljer sig från dagsbehov. Jag är dock lat och tycker det är kanon att viktklubb kan göra detta åt mig och registrera uppgifter över tid så jag kan se min utveckling.

 

/GG

Härliga söndag! Tvätten hänger och doftar gott, det har handlats, sambon har åkt till jobbet och jag laddar inför skrivardag och cykelpass. Dagen är ju på inget vis avslutad, och därmed är inte veckan det heller. Men, eftersom jag väger mig på söndag morgnar så ser jag resultatet av mitt slit. Denna femte vecka har jag lyckats få ett minus på vågen (-0.5)! SÅ glad! Resultatet av min livstilsändring ser ut som följande hittills:

 

Idag passade jag och sambon på att ta sovmorgon. Det var så otroligt skönt! Mysa, slappa, täcken, inte bråttom, varmt och skönt i kontrast till utomhusets kyla och väta. Nu har han stuckit på skyttetävling och jag försöker peppa mig till cykling. Jag är inställd på att cykla en timma men hittar inget tv-program att göra det till. Löjligt av mig, jag vet, men jag blir så sjukt uttråkad om jag inte har någon underhållning att mentalt rymma till. Ska se om jag kan rota fram en film...

 

Pratade tidigare idag med en väninna som börjat gå hos dietist. Hon var på sitt första möte i veckan. Ärligt så verkar den dietisten vara lite körd i huvudet. Man kan ha hur mycket kunskaper som helst men kan man inte bemöta den person som kommer till en och snarare utgår från egna stereotypa föreställningar så blir det fel. Av det lilla jag fick beskrivet verkar dietisten dra alla över samma kam och ärligt så verkar hon vara fördomsfull. min väninnas upplevelse var att hon gick därifrån med ett konstaterande att 'du kommer vara hungrig resten av ditt liv' och papper som berättade en del saker. Hon fick dessutom en lista på kaloriinnehåll i saker hon inte ens äter. Bara för att vi är tjocka betyder det inte att vi sitter och mumsar kakor, chips och choklad dagarna i ända och sköljer ned det med rödvin, starksprit och cola... Jag har sagt innan att jag är överbeskyddande vad gäller dem jag älskar och känner för att leta upp den där dietisten och skälla på henne. Ett sådant möte ska vara motiverande, ge tips och råd och man måste ju känna att dietisten är ett stöd och inte en fördomsfull domare. Man kommer ju dit för att man vill ha stöd i att göra en förändring!

 

Vi pratade en längre stund. Jag berättade att jag ger henne stöd oavsett om hon går till dietisten igen eller inte. För, jag vet att hon kan en hel del om hur hon borde äta. Det hon behöver stöd med är, som för många av oss, hur man ska hantera suget efter det man inte borde äta. Vi pratade om mål och att om hon vill så sätter vi ett mål till sista december 2013 och jobbar mot det med flera delmål på vägen. Jag vet att hon fixar det! Hon är så fantastisk. Och, istället för att spara till resa nästa år så sparar vi till årskort på gymmet... Under hösten jobbar vi med att komma igång med träning och bra kost så att gymmet känns som en fröjd att gå till i januari. (Jag har ju tur som redan är igång med träningen... ). Jag gav henne även rådet att starta en blogg. Dels för att föra ned anteckningar över vad hon gör och hur det går (som en dagbok) men även för att hon kan få ett fantastiskt stöd. Det är lätt för en pinnsmal dietist med fördomar att säga att man ska göra så och så. Men en person som inte vet hur det känns när det enda ens hjärna kan fokusera på är chokladbiten som ligger i skåpet i köket och ge råd om hur man bryter det, alternativt hur man hanterar skammen/skulden efteråt, kan aldrig ge samma stöd som någon som är eller har varit i samma situation. Jag vet att min väninna har en lång väg att ta sig till en eventuell målvikt. Jag vet också att hon kan klara det med stöd. Och, bättre stöd än man får från er kära bloggare det finns inte. Så, vi får se vad hon bestämmer sig för...

 

Att prata med henne om mål fick mgi dock att tänka på mina egna... Jag har hopp om att nå min målvikt i februari. Men sedan då? Det får jag klura på. Om jag och väninnan ska köra till december 2013 så behöver jag något som driver mig i ytterligare tio månader. Vad kan det vara? Sambon föreslog tjejklassikern eller en mara, men de går ju inte direkt i december. :-) Något ska jag väl komma på. Springa en mil under en särskild tid kanske kan vara något...

 

/GG

Med anledning av gårdagens 'upptäckt' har jag skapat konto hos livsmedelsverket för att testa vad jag äter under en vecka. Lite pyssel är det men jag tror det är bra att få koll. Nyfiken? Kolla in här.

 

/GG

Har tidigare skrivit om att ett av mina problem är att jag äter för lite. Visst, det finns dagar då vi kör pizza och rödvin här hemma och då kanske det blir för mycket. Men, de här sista fem veckorna så har jag tänkt på vad jag äter i övrigt och försökt ordna med en matrutin. Jag var riktigt nöjd med den till jag gick in på livsmedelsverket.se och beräknade kalorierna jag får i mig. Det slutade på 700 kcal per dag. WTF!? Inte konstigt att kroppen är ledsen på mig. Så, nu behöver jag klura ut sätt att öka kaloriintaget. Tänker att det enklaste för mig, som ibland måste tvinga i mig mat, är att köra proteindrinkar som komplement. Kollade in hyllan på ICA... Det finns otroligt många! Vad tror ni? Finns det någon som funkar? Ex nutrilett eller naturdiet? De såg ut att ha bra näring i sig... Eller ska man göra egna på pulver och soyamjölk?

 

Kan man dessutom lita på kaloriberäkningar? Det låter så udda för mig att det stannar så lågt... Men, det är väl mitt salladsmumsande som sänker det rejält. Blir att ha mer bönor, ost, keso etc i dem. Hur kan jag dessutom vara så fet och inte ha någon viktnedgång om jag nu lever på näringsbehovet hos ett barn? Ett mycket litet barn... Men, jag gissar att det är svältmode på (med kompenserande bunkrande) och låg ämnesomsättning som är förklaringen. Dags att kicka igång det! Har känts som att det har kommit igång bättre och det är bara att glädjas åt det och fortsätta på denna väg med att hand om mig själv.

 

Jag är riktigt fundersam över allt det här och får nog sova på saken...

 

/GG

Morgonen har varit härligt fartfylld! Sitter här nu och andas ut lite. Eller, kanske snarare andas in. Om tio dagar drar det igång igen och idag har flera förberedelser genomförts. Det känns så skönt att ha koll på läget och veta att allt är i ordning. Jag är en person som alltid är fem minuter tidig. Som hellre väntar än stressar för att hinna med tåg eller liknande. I mitt jobb är det lite samma sak. Varför skjuta upp saker? Istället så kan jag hellre vara klar längre i förväg och låta saker ligga. Det är inte så att jag är ofantligt långt före i mitt jobb men jag är lite lagom före. :-) Jag märker att kollegor och studenter uppskattar ordning och information och gläds åt att det får det hela att flyta på så mycket bättre. Finns inte strukturen så blir det mycket missnöje. Och det kan vara ett missnöje som ex. studenter inte vet vad det handlar om egentligen och så börjar de projicera det till allt möjligt. Jag förstår det. För, i grund och botten handlar det om trygghet och tillit. Jag är själv en person som inte mår bra när saker helt plötsligt faller samman eller nyckelpersoner inte planerar så att jag kan göra mitt bästa. Att vi dessutom har ca 450 studenter som är beroende av att det fungerar gör inte att jag mår bättre när det uppstår stressiga situationer för att ex. en lärare blir sjukskriven. Som tur är blir jag inte låst när sådant händer utan jag går in i mitt fixar-mode som den superkvinna jag är. ;-)

 

Jag har någon gång fått frågan om varför det är viktigt för mig att 'lösa saker' som kanske inte ligger direkt på mitt ansvar eller varför jag hoppar in etc. En KBT-terapeut jag träffade någut halvår drog det till ett duktighetssyndrom eller berömtörstande. Men, jag tror inte att det är det. Jag är oftast nöjd om saker och ting fungerar och har inte något större behov av att få en medalj på bröstet. Givetvis blir jag jätteglad om saker och ting dessutom fungerar jättebra. Jag tänker att det handlar om ansvar. Om en kollega blir sjukskriven när en kurs startat upp så sätter jag mig inte och tänker 'det där får min chef lösa och gör denne inte det så är det inte mitt problem'. Jag kan inte tänka så när jag har ansvar för en kurs som 140 fantastiska studenter (som förtjänar det bästa) påverkas. Om jag då har kompetensen så hoppar jag in. Om jag har kontakterna eller tiden så löser jag det. Och ja, det bidrar till att det blir för mycket i perioder. Men, hur kan jag låta bli? Dessutom ber jag alltid min chef planera i förväg. Jag skrev om ilska i ett tidigare inlägg och en del av den ilskan består i att jag väldigt ofta kan säga 'I told you so'. Jag jobbar proaktivt, för att vara lite lagom före, och förutser därför behov vi kommer ha. Jag hoppas att jag en dag får mer gehör för det så att vissa situationer kan undvikas.

 

Nu är det dock långt till vårterminen och en underbar hösttermin ska dra igång! Gjorde en gruppindelning för kursen jag har hand om i höst och känner verkligen hur mycket jag ser fram emot att ha studenterna tillbaka igen. Tänk att de redan går tredje året! (Tänker jag var höst) Det går så fort och det är så häftigt att se hur de utvecklas och utvecklats. De ser de nog inte riktigt själva och jag gläds de stunder de själva förstår att de kan, att de förstår och att de är såå duktiga! Jag önskar att var och en av mina studenter ska förstå hur duktiga de är, hitta utmaningar för sig själva och växa med allt de tar sig an. Om det är något jag är beroende av så är det väl det: att få människor att tro på sig själva. Jag har ett favoritcitat av Doris Lessing som jag inspireras mycket av. Det lyder så här:

 

Har spenderat hela dagen på kontoret, bortsett från härlig lunch på stan med ett par väninnor. Det har varit en del uppgifter att göra av ganska seg karaktär. Men, nu är det gjort och jag känner mig glad över att ha det ur världen. :-) Bestämde mig igår kväll, när jag insåg att det inte skulle gå så bra att varva ned och somna, att jag skulle få ha vilodag idag. Det var frestande imorse att ge sig iväg ändå. Kroppen kändes redo! Men jag vet att på för lite sömn (kom inte till ro, väcktes runt fyra av katten) och dessutom vad jag tror är uttorkning så blir det inte bra i slutändan. Så, idag är det vila och vattendrickande, kärlek och glädje som står på schemat! Det är ju dessutom härligt att faktiskt känna att man kan gå och träna men att det är av andra skäl än ex. lathet och trötthet som man avstår.

 

Nu är det dags att bege sig hem till grabbarna. Jag är tacksam för att jag har ett jobb som jag trivs så bra med, att jag har ett härligt hem att komma till efteråt och att solen skiner idag oavsett vart jag är! Idag har jag dessutom spontant beställt ett par t-shirts som jag kan ha när de nya studenterna kommer. Där står mitt ämne och namnet på framsidan och programmet på bakdsidan. Så, jag borde synas i mängden! :-) Längtar efter att ha dem här och efter att återse studenterna i de övriga kullarna. ni får gärna påminna mig om den här känslan när hösten gått lite längre och jag tycker de mest gnäller och är ivägen. ;-)

 

/GG

Fick precis ett sms från en av mitt livs stora kärlekar. Min fantastiska väninna skriver att hon hört ett samtal på IKEA som påmint henne om  hur viktigt det är att tala om för människor runt omkring henne vad de faktiskt betyder för henne. Hennes meddelande till mig var: "Jag tycker verkligen om dig! Det var ditt goda hjärta jag föll för!!" Jag är fruktansvärt blödig och sitter här med tårar i ögonen. Jag älskar verkligen denna vän. Även om vi inte ses så ofta nu så bär jag med henne var dag. Ett tag jobbade vi tillsammans och jag kände mig, för första gången, som att jag inte var ensam på jobbet. Nu har hon fått ett annat grymt jobb och saknaden på jobbet är stor.

 

Varför hennes meddelande griper tag om mig så mycket är för att jag är så lycklig över att hon finns i mitt liv. Att hon ser mig. Att hon tycker om mig och är mån om mig. Jag har mycket svårt att släppa människor nära mig. Delvis för att jag har tillitsproblem grundade i barndomen (kanske skriver om det någon annan gång) men även för att jag gått på nitar vad gäller vänner. Det finns de som träffar mig och aldrig någonsin kommer bort från att jag är 'den där smarta läraren' som de blev så imponerade av. De sätter upp mig på piedestal och jag kommer inte ner därifrån och blir verklig. Kanske är det ett lyxproblem men det värsta man kan göra mot någon är att inte se personen ifråga. Att inte låta personen leva i all sin komplexitet och bli allt den kan vara för att man har fullt upp med att hålla personen i ett definierat fack. Så, jag har lärt mig att stänga ute personer vid minsta tecken på att de behandlar mig som läraren och inte som personen. Sådana tecken kan vara att de känner sig tvungna att vara 'smarta' runt mig, att de (när det blir tyst) frågar om kurser, utbildningsprogrammet, kollegor eller klämmer ur sig något om en teori, en bok eller något om en författare. Jag dissar givetvis inte folk direkt men när de fortfarande gör så efter ett år... Jag finns liksom inte i någon mer dimension. Och ärligt så är mitt jobb, teorier och utbildningar det minsta jag vill prata om mysiga kvällar med ost och vin. I vart fall på det ytliga sättet.

 

Men, så kommer det personer som min väninna. Personer som slår an något i en. Det klickar på (om vi ska dra till med en klyscha) ett själsligt plan. Personer som får en att blir mer än vad man är på egen hand. Som får en att växa genom att de ser en och kan ge stöd eller bara diskutera saker på ett äkta vis. Som väcker alla sidor hos en och accepterar både svagheter och styrkor. Personer som man kan diskutera det allra mörkaste med men som även är de som man skrattar mest hjärligt med. Personer som ens själ finner frid hos. Förutom min sambo så finns det tre sådana personer i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam över att ha dem i mitt liv. De är, tillsammans med sambon, mitt livs stora kärlekar. De ser alla bortom 'att jag är smart' och ser mig för den jag är. Vilket är tur eftersom jag ibland behöver bli påmind om det :-)

 

Därför värmer hennes kommentar bortom de enkla orden. För det fångar en kvalitet som man sällan får uppleva i relationer: det genuina mötet som får en att växa.

 

/GG

Har vunnit över min egen lathet och trampat 20 km på cykeln. När klockan slår sex och masterchef professionals börjar så sitter jag allt som oftast på cykeln. Det är en perfekt kombination av underhållning, träning och inspiration. 

 

       

 

Att cykla till matlagningsprogrammet börjar bli en vana som underlättar mina mind battles. Den förmodade saknaden om jag inte skulle träna är ett utmärkt driv och god övertalning när latheten smyger sig på. Jag ser redan fram emot att träna imorgon på morgonen. Blir konditionsträning imorgon när jag är själv. Härlig musik och jag och crosstrainern och rodden. ♥ Tänk om denna känsla kunde hålla i sig! Men, här är det lite som groundhog day: Varje morgon när klockan ringer är en dejavu upplevelse av trötthet, motstånd och önskan om att istället stanna i sängen. Borta är insikten, längtan och glädjen. Som tur är dyker de upp igen ca tio minuter in i träningen! :-)

 

Just nu deltar min sambo i klubbmästerskapen och jag håller tummen här hemifrån. Han förtjänar verkligen att det går bra ikväll så hårt som han tränat och kämpat i år.

 

/GG

Har arbetat tills nu. Tufft men riktigt givande. Jag älskar verkligen när arbetet flyter på här hemma. Det bästa med att jobba hemma är dessutom att jag kan ha på mig bekväma kläder och skita i att sminka mig. För mig är det frihet. Längtar efter dagar då jag vaknar av mig själv och stannar i pyjamasen läänge. Det lär dröja till dess att viktminskningen kommit igång och jag inte ska till gymmet varje morgon. Längtar även efter krispiga höstdagar då filten åker fram, ljus tänds och te kokas. Mitt jobb är inte likt något annat men jag stortrivs. Idag, som exempel, har jag spenderat tio timmar på att förbättra en text. Och, jag tror verkligen jag har lyckats! Läsningen har flutit på, jag har valt bra utgångspunkter och jag har lyckats få ned mina formuleringar på ett snyggt sätt. Ska nog bli bra i slutändan.

 

Sådana här skrivardagar har jag fint sällskap av katten som gärna ligger nära och sover. Han brukar vara den som är gladast när matte inte går till kontoret utan stannar hemma och sitter still. :-) Ibland har jag sällskap av sambon och är tacksam över att han tycker det är OK att det går diverse serier i bakgrunden medan jag jobbar. Förra året körde jag maraton på Greys Anatomy under en av mina intensiva skrivperioder. Trodde han skulle bli galen. Men inte... Det är en av många egenskaper som gör honom till den fantastiska man han är! Hans acceptans, utrymmegivande och stöd. ♥ Hans stöd är det allra viktigaste och jag är glad för att mitt jobb funkar i vårt liv tillsammans.

 

Katten en av våra arbetsdagar hemifrån...

 

Nu är det dags att göra kväll och varva ned. Imorgon är det gym tillsammans med tjejerna som gäller. Ska bli härligt att se dem igen. Båda uteblev igår pga krasslighet resp. hörde inte väckarklockan. Så, det finns mycket att catch up! Tycker fantastiskt mycket om våra tjejsnackstimmar! Våra tre morgnar lättar dessutom upp gymrutinen som nog skulle bli lite trist annars. Eftersom tre morgnar redan är strukturerade så blir de utgångspunkt för de fyra övriga.Så, tandborstning och ansiktstvätt. Därefter ska jag läsa de bloggar jag följer som pepp inför imorgon. Ska bli kul att se vad ni hittat på idag!

 

/GG

Är hemma igen efter morgon på gymmet och avstämning på kontoret. Usch vad jobbigt det var med gymmet imorse! Vaknade och var supertrött. Hel min krop skrek efter sömn och det blev att snooza en kvart (tre larm).Min trötthet beror delvis på katten som väckt mig runt halv två och igen runt fyra. Jag tror den även delvis beror på 1) Jag kom inte till ro igår kväll och har sovit ca sex timmar (inkl avbrott) isf för de sju-åtta som jag behöver, och 2) det är kallar om nätterna nu. När det blir kallare så sover jag djupare och det tar längre tid för kroppen att vakna till. Så, kan bli fler trött-morgnar...När jag väl tränade så var det så där segt. Ni vet, när man känner varje steg man tar och tittar ned och tänker 'har det bara gått fem minuter'. Blä på det! Dessutom kom en av mina kollegor in när jag hade fem minuter kvar. Känns alltid udda att stå i träningskläder inför någon som man har en formell relation till (iofs inte värre än att hamna i Friskis&Svettis duschen bredvid en student - mitt skäl till att enbart ha gått dit på prova-på gången). Men, det bjuder jag på. Tror nog att det mest var den höga volymen på radion han fokuserade på. :-) Det är intressant att bevittna någon som verkligen vill ändra på något men som, av sociala skäl, inte gör det. Jaja, det var inte många minuter han behövde stå ut.

 

Nu är planen att jobba med min artikel. Har tagit ut några artiklar som kan vara till stöd i mitt arbete. De ser extremt tråkiga ut... :-) Det gäller att passa på att jobba med forskningen denna och nästa vecka. sedan kommer studenterna och det blir full rulle!

 

/GG

Sitter här och är nöjd efter cykelpass. Har börjat få upp farten och utmanade mig själv med att cykla två mil under 55 minuter. Lyckades! :-) Känns jättebra. Det är inte så jättesnabbt men det är ett bra mål för mig och terminatorbenet. Ska försöka hålla det i ett par veckor och sedan satsa på att komma under 50 minuter. Det är jätteskönt att jag har fått fart på benens leder. Det underlättar ju dessutom att delar av innanlåren och magen har försvunnit så att det inte är saker som flötar ivägen. ;-) Sitter nu här med mitt vatten och njuter av stunden. Det är en så härlig stund då kroppen gjort sitt och jag har lyckats köra ett bra pass. Kvällen blir ju dessutom så fint avslutad när kroppen är lugn och avslappnad.

 

/GG

Träningen gick superfint imorse. Jag kände mig energifylld (efter några minuter när jag kommit ur morgonpurket), smidig och att det gick 'lätt'. Önskar mig många sådana dagar. Tycker det är spännande att känna hur jag fått mer muskler, särskilt i magen, och hur jag kan använda dem för att ge intensitet åt träningen. Körde dessutom igenom sjukgymnatikövningarna ordentligt. Det hjälper mig att vara mjuk i kroppen under ett par dagar.

 

Efter träningen blev det en sväng till ICA kvantum. I tidningshyllan spanade jag in deras utbud av hälso- och träningstidningar. De har ju några stycken. Men, vissa tycks vara mer till för dem som redan är i form. Jag var lite lockad av att skaffa en som hade en artikel om att bli redo för en halvmara på sex veckor. Eftersom jag är en f.d. springare och älskar att springa så ryckte det lite i musklerna när jag tittade på notisen. Sedan tog jag mina sinnen till fånga. Det är inte dags än. Jag måste ha tålamod med mig själv och min kropp. Det är dock frustrerande att vara en springare och behöva hålla mig till cyklar, crosstrainers, roddmaskiner och gåband. Även promenader kan vara uttråkande. Tror att mitt ben och min kropp kan vara redo om sex veckor för att börja springa kortare intervaller. Jag är rädd för att jag ska börja för tidigt, bara för att jag vill tankemässigt, och att jag därför börjar skada mig igen. Jag slutade springa eftersom det gjorde att jag ofta stukade mig. Så, denna gång ska jag vara redo. Jag ska vara så rehabiliterad som det går. Oj vad jag längtar!!!! Vad härligt det kommer bli!

 

/GG

Har haft en helt härlig dag! Jag och sambon åkte till Kinnekullegården och åt god mat. Därefter bar det av till Skövde city. Vi har nu beställt våra vigselringar och det känns så underbart. Jag har idag en ring i vitguld med sju diamanter. Denna kommer få sällskap av en ring i 'gult' guld med en enkel diamant. Blir mycket snyggt tror jag minsann! :-) ♥ Nu är det fyra månader kvar och det riktigt pirrar av glädje när jag tänker på det.

 

Efter pussig dag med sambon så har slappmys med en av mina bästa väninnor hunnits med. Blev många tankar om barnskaffande på olika vis ('vara gravid och föda, adoptera, fosterbarn). Om att kanske inte kunna få. Om att kanske inte vilja ha. Inget kan slå äkta samtal med sambo eller bästa väninnorna.

 

Nu ska vi ladda inför ny vecka genom att se på film och mysprata här hemma. Livet är underbart jämt men särskilt fantastiskt i sina vackra stunder!

Idag är det sista träningsdagen på vecka 4 och min sista dag på min egen utmaning. Tycker att träningen har gått strålande fint! Jag har tränat/motionerat mellan en och en halv till tre timmar per dag. Vad gäller min egen utmaning till mig själv (att träna/motionera två gånger per dag i tio dagar) så var det enbart i torsdags som det sprack. Så, bra jobbat! Dagen till ära så körde jag 2 x 30 minuter crosstrainer (behöver skaka loss benen en stund emellan) och rodd på det. Jag avslutar med rodd eftersom jag har en tendens till att svanka även när jag kör XT och i rodden böjer jag och sträcker ut ryggen igen. Det och stretch är guld värt som avslutning. Så, efter en bra vecka så kan man ju tycka att det borde ge toppenresultat på vågen. Eller hur? Men nej. Jag har inte gått ned ett endaste ynka gram. Min sambo ger mig stöd och säger att det är för att jag bygger muskler och att det kommer dra igång som sjutton sedan eftersom muskler gör att man förbränner än mer. Jag tittar då på honom med förkrossad blick och nickar lite försiktigt. Egentligen bryr jag mig inte massa om hur snabbt jag går ned. Men, jag vill ju gärna se resultat av mitt slit. Jag behöver en morot. Jag behöver se att det jag gör fungerar. I nästa vecka ska jag lägga på mer kondotionsträning så får vi se hur det går. Hoppas jag kan leverera resultat om en vecka.

 

Idag tänker jag dock inte hänga upp mig på min stillastående vikt. Det är bara att köra stenhårt under nästa vecka. Istället ska jag och sambon åka till Kinnekullegården och äta god lunch och promenera upp till utkikstornet. Om ni är i trakterna någon gång så rekommenderar jag detta ställe starkt. Kika in på http://www.kinnekullegarden.com/ för mer information.

 

/GG

Jag har ett par fantastiska katter, de bästa man kan önska sig eftersom de är sociala, väluppfostrade (så uppfostrade som man nu kan få en katt), mysiga och roliga. Det finns dock smolk i bägaren. 'MIN' katt (den andra tyr sig mer till sambon) har blivit ett riktigt as på morgnarna. Det började i våras med att han rev på soffa, på TVn och på fönsterrutorna för att få uppmärksamhet på morgonen. Han gör detta dessutom runt fyra på morgonen. Det mest irriterande är att han glatt kommer springandes när jag skäller på honom... Morr! Så, en stund kommer han och lägger sig lite halvt upp på kudden och spinner. Vi har ett precious moment och jag tänker att han allt är min lilla söta humla. Och hur länge håller det? Tio minuter? Givetvis dras hans bror igång av detta och helt plötsligt har vi dessutom Skrikar'n med i leken. Blir tokig! Jag blir dessutom ett troll om jag inte får sova. Är nog bäst att jag sticker till gymmet efter att sambon vaknat så att vi inte sliter på varandra. (Han är alltid på dåligt morgonhumör om han måste vakna av klocka.) Detta är inte en start på morgonen jag uppskattar och jag måste komma på något som gör att det undviks... Hmm... *tänkarmössan på*

 

                                                                            

 

 

Arbetsdagen är till sin ända och det är dags för den första av två mycket efterlängtade helgkvällar. Passade på att träna på lunchen. Eftersom min sambo jobbade till ca fyra fick det bli då. Tycker dock om att ha lite mer tid mellan morgonpasset och dagens andra pass. Kände att jag inte riktigt återhämtat mig.

 

Eftermiddagens arbetspass med artikeln (arbetstitel 'artikel nr 2') gick strålande bra och med mer energi än vanligt. Jag lämnade in min första artikel till tidskriften igår och det gav en skjuts åt humöret. Tänk, om några veckor kan jag vara internationellt publicerad. Så nervöst och glädjande på samma gång!

 

Nu är det dock dags för kväll. När sambon kommer tillbaka från skjutbanan ska vi bara ta det lugnt och ha det mysigt. Troligen blir det att slökolla TV medan vi catch up. Vi har inte setts så mycket i veckan och behöver lite kvalitetstid tillsammans. Imorgon sticker han på skyttetävling och det blir en dag med min artikel. Jag hoppas dock att det är fint väder på söndag så att vi kan vara mycket ute. Snart kommer hösten komma igång på allvar och mina helger kommer vara jobbhelger för att jag ska hinna med allt. Så, vi får ta vara på dessa sista härliga helger.

 

 

/GG

Sitter hemma i soffan med filt, i myskläder och skriver på min artikel. Var på kontoret i morse och gjorde nytta och hade ett möte. På vägen hem blev jag både blöt och kall av regnandet. Så, nu är det så underbart härligt att vara varm och torr och nedmyst. Ska cykla senare och sneglar mot mitt kärleks-/hatobjekt. Känns inte så motiverande att byta om, kanske bli kall igen och sätta mig där. Men, jag lockar mig själv med att jag sedan kan ta ett bad och ha det ännu bättre. Tycks fungera. :-) Men först lite mer jobb och lunch.

 

/GG

Härligt att starta morgonen på gymmet med gott sällskap! Gymmandet går fint. Tror dock att det är dags att öka på tyngden i styrketräningen. Eller, så är det dags att, med god grundmuskulatur, köra cardio mer intensivt så jag får fart på viktnedgången... Hmmm.. Får fundera på det inför kommande veckas träning och planeringen av den.

 

När jag tränar är jag inte den som helt stänger av mig och som 'bara är' som mina träningsbuddies säger. Jag gör väl det ibland men det går ofta ut på att jag ylar med till musiken och känner dess beat eller att jag ser på ett tv-program medan jag cyklar och försvinner in i det rätt oreflekterat. Men, oftast så är mina träningsstunder högst självterapeutiska sådana.Ofta finner jag lösningar på mycket, finner mina vägar genom tankar jag haft, bearbetar saker och lägger upp planer. Tidigare var det även en stund på dagen då jag bearbetade mina känslor och släppte loss dem. Som om jag når mitt innersta genom att träna.

 

Idag handlade mina tankar mycket om intrycken från mitt besök hos mamma. För var gång vi ses växer min förståelse för henne, för att vara kvinna och för vart jag kommer ifrån. Jag blir mer och mer rotad i min familjehistoria. Det gör att jag förstår mig själv mer och mer och varför jag gör vissa saker, varför vissa saker är viktiga för mig och att det finns vanor jag byggt upp sedan lååååångt tillbaka. Det är spännande att möta min familj och mig själv utifrån ett annat perspektiv och att lägga ihop ett mer fullständigt pussel som nog både blir tre- och fyrdimensionellt.

 

Det är nog denna terapikvalitet - av både känslomässig och tankemässig art - som gör att jag trivs med att träna själv i stor utasträckning. Bästa självterapin bedrivs dock när jag promenrerar med hög musik i lurarna. Jag, luften, kroppen och mina tankar.

 

/GG

85 minuter, 30 km (låter mycket mer än tre mil ;-) ) och 1092 kalorier (om man nu kan lita på den beräkningen)senare så står jag och är nöjd med ett hånflin. Sedan kommer tanken... Det är ju mig själv jag hånflinar åt. Som jag precis straffat. Som jag precis gjort en 'du kan ju om du vill fetto'-min åt (kanske snarare 'du kan ju om någon tvingar dig'). Hur man än vänder sig har man arslet bak brukar min mamma säga. Jag tycker det är bra att jag cyklade för jag behövde verkligen röra på mig och jag vill inte tappa greppet om min tärningsrutin. Men, det där var nog inte riktigt snällt mot mig själv. Eller?! (Det var ju 'för mitt eget bästa') Läste tidigare idag på Minendies blogg om 'att vara sin egen vän' (http://minendie.wordpress.com/). Var jag just min egen vän eller min egen fiende? Skulle jag behandla andra på detta sätt? Skulle jag tillåta dem att behandla mig så? Det är ju ganska sorgligt om jag faktiskt psykiskt misshandlar mig själv... Den tankenöten skulle jag kunna grubbla på länge. Istället väljer jag att tänka att jag ska vara mer förlåtande mot mig själv och att jag ska hålla mig till mina nya vanor som gör mig stark, frisk och energifylld. För, jag är mama bear gällande alla mina älskade vänner och skulle kämpa till döden för dem och för att de ska vara älskade och respekterade samt älska och respektera sig själva. Vore bra om jag leva som jag lär i viss mån gällande det. ;-)

 

/GG

Ett dygn, knappt ens det, var jag borta hemifrån. Det blev promenad på tisdagkvällen, smörgåstårta hos systern, lite vin, låååååång promenad (ute fyra timmar) på onsdag morgonen och vi delade på en pizza (Hawaii) till lunch innan det bar av hemmåt. Jag åt bara lite smörgåstårta och valde frukt och grönt istället. Pizzan kändes onödig men vi var hungriga och det var snabbt & enkelt. Cyklade på kvällen och tog hand om mig. Tänkte att jag låg efter med lite jobb och att jag skulle behöva vara på jobbet tidigt. SMACK! Där vara jag tillbaka i gamla hjulspår. Säkert påverkat av att jag åkte ifrån mitt rutincentra men triggat av ett stort borde.

 

Sitter här och är übertrött efter att ha jobbat sedan sex i morse. Har ätit kasst eftersom det har gått i ett (för lite som vanligt). Det finns inte en enda ens liten pyttecell i min kropp som just nu vill sätta sig på cykeln. Men upp på den ska jag! Är riktigt arg på mig själv för att jag lät mig göra en dum prioritering! Jag har så mycket lättare för att prioritera allting annat än mig själv. Det är nästan patetiskt! Det är ju inte så att världen går under för att jag är på jobbet halv åtta istället eller för att jag säger att jag inte kan vara med på det där mötet med så kort varsel. Men nej då... Om jag skulle vara en superhjälte så skulle det vara Självutplånar'n. Jag skulle stå där med ett S på magen (som blivit så stor) och dräkten skulle vara fylld med 'ja', 'självklart', 'allt för dig', 'givetvis ställer jag upp', 'nej men kan ingen annan så...' och mitt slagord skulle vara 'borde'. Blä på mig! Så, omfokusering, lite självplågeri på cykeln och bättre plan inför imorgon och helgen!

 

/GG

Morgonträning avklarad och idag bär det av på trevligheter. Mamma ska firas och innan dess ska min professor besökas. Har dessutom fått hinten om att det finns mängder med vinbär att ta för sig av. Det är ju aldrig fel! Tycker om att koka saft till sambon och göra geléer han kan ha till sina viltstekar. Det är ju dessutiom jättegott att piffa upp såser med vinbärsgelé. Eller, varför inte, bara ha dem på morgonfilen?

 

Nu blir det ingen träning i form av gym eller cykel ikväll eller imorgon på morgonen. Känns redan tomt... Men, promenader har utlovats och Alingsås är en härlig plats att promenera på!

 

/GG

Mannen stack till skjutbanan och jag satte mig på cykeln. Orkade cykla en timma (blir ett par mil) och känner mig nu mycket mer vaken och har tankemössan på. Har hållit igång bra idag både med träning och jobb. Jag trivs när jag rör mycket på mig. Jag brukar skämta om att jag har kropp som en norrländsk skoggshuggare och ämnesomsättning som en hedponny (räcker med att de ser mossa på stenar så blir de feta). Och visst kan jag se det komiska i det men egentligen är det inte roligt alls. Jag har ett stort rörelsebehov och har inte haft möjlighet att leva så aktivt som min kropp behöver och som jag faktiskt gillar. Förut jobbade jag på ridläger, jag gick på naturbruksgymnasium, jag skötte om en och till och med två hästar i perioder och cyklade nästan en mil dit och tillbaka. Samtidigt sprang jag mycket och hade bra matrutiner i.o.m. skolans mattider, ridlägrenas mattider och senare samboskap. Min kropp är inte gjord för kontorsarbete (vems är det i.o.f.s.) utan kroppsarbete. Detta är något jag kommer behöva tänka på och hantera genom resten av mitt liv. Utan motion så blir min kropp såååååå långsam. Jag blir inte ens hungrig.

 

Så, jag är glad för att jag denna vecka kan  träna ett par pass per dag. Jag tänker att jag får passa på att njuta medan jag kan. Snart drar kurser igång både som jag håller i och de som jag själv ska gå. Det blir även mycket resande i höst. Ja, ni hör... Så, jag njuter just nu!

 

Enbart ett orosmoln finns på himlen. Jag har en gång tidigare, när jag och min sambo hade en dålig period, tränat för mycket och ätit för lite. Det var som att det var enda sättet för mig att hantera mina känslor och som att han kanske skulle välja mig och bekräfta mig om jag bara var smalare. Jag visste om absurditeten redan då men jag var så desperat att jag lät mig bli galen ett tag. Till slut valde jag mig själv och min hälsa och vi flyttade isär.  Det jag märker nu, när jag gör två träningspass, är att jag får en liknande känsla i kroppen ibland. En slags manisk känsla. Den är inte tydlig och den varar inte länge. Den är som en viskning. Men, det måste jag hålla koll på. Detta är inte samma situation och jag vill inte skapa något destruktivt mönster. En stor skillnad denna gång är även att jag äter ordentligt och tränar för att det är roligt och jag mår bra av det. Inte för känslorhantering och självplågeri. Det är som att kroppen minns och har något tidigare program som ligger och gnistrar eftersom vissa handlingar triggar det...  Så, ytterligare en sak att sätta upp på listan över saker jag behöver tänka på.

 

Men nu ska jag inte tänka på det alls. Nu ska jag kolla igenom min artikel ytterligare en vända och komma på något vis att locka min sambo att massera mig. :-)

 

/GG

Kan man ha lunchkoma innan lunch? Seg och trött har jag gett uppskrivandet en stund och zappar på teven. Ska snart börja med lunchen, men inte riktigt än. Vet att jag har varit lite spänd inför dagen då det har funnits en del att lösa. Som den superwoman jag är så har jag givetvis gjort det. Kan tänka mig att segheten kommer från att kroppen nu slappnar av. Frågan är om jag ska försöka ta mig ut på en promenad efter lunch? Detta trötthuvud duger inte mycket till.

 

Passar på att kolla igenom bloggarna jag följer och ser att de flesta har fått riktigt grymma resultat! Bra jobbat! Ni visar att man med slit och bra rutiner kan åstadkomma mycket! Vilka viktresor ni gjort hittills och kommer att göra! Jag är mycket imponerad! Längtar till den dag som jag kan visa upp så fina resultat. Det kämpar jag för och jag tar stöd i era bloggar för inspiration!

 

Hejja er och hejja mig!

 

/GG

 

Tänk att det redan har gått tre veckor! Och vad mycket som har hänt med mig hälso-, kropps- och välbefinnandemässigt. Helt fantastiskt. Det sägs att man skapar vanor på tre veckor och att de tre första veckorna är de mest jobbiga just eftersom man inte har vanan. Kan nog hålla med om det till viss del. Jag anar i.s.f. att träningen kommer att sitta sjätte veckan efter att jag integrerat tränings- och jobbrutin. tycker dock att jag varit riktigt awesome som kämpat och tagit mig igenom dessa veckor. Var avskyvärt segt stundtals.

 

Imorse var det dock inte den 'vana' jätten som vaknade och gick till gymmet. Fy vad det var jobbigt! Tur att min väninna tränade med mig annars hade jag nog aldrig tagit mig dit. Var fruktansvärt trött, dock mer smidig än någonsin! Jag har tidigare kunnat vara väldigt stel på morgonarna. Inte i hela kroppen men i vart fall i ryggen. Det har blivit så mycket bättre.Har kommit på att den sjukgymnastikövning jag gör i benpressen gör underverk för den nedre delen av min rygg och det där svaga stället som jag haft ryggskott på tidigare. Love it! Under de tidigare tre veckorna har jag även haft problem med mitt vänsterben. Det har inte riktigt velat/kunnat sträcka ut sig när jag gått på crosstrainern eller gjort vissa övningar. Nu tycks även det hänga med och träningen gick väldigt bra idag. Bra start på veckan alltså trots att jag var mer som troll än människa runt halv sex.

 

                                                 

                                                                        "Nu ska jag göra mig fin"

 

Sitter nu på kontoret och har 45 minuter till dess kollegorna börjar droppa in. En härlig lugn stund att jobba undan lite på.

 

/GG

Avslutar denna söndag med bloggläsande. De bloggar jag följer finner ni i länksamlingen till höger. Jag hejjar på var och en av er och tycker ni är fantastiska! Jag inspireras av var och en av er och ni är en stor del i att jag håller mig taggad och ser möjligheten till att nå mitt mål. Hos er finner jag tips, råd, igenkännande och tankeväckare! Keep up the good work!

 

/GG

När jag jobbar så tycker jag att veckan går fort. Även om jag jobbat mycket hemifrån så har denna vecka bara svischat förbi i hast. Men, det innebär att tredje träningsveckan är avklarad och tredje dagen på min egen utmaning är likaså. Tiden går fort när man har roligt, eller hur är det ?! :-)

 

Nu är dagens andra träningspass avklarat. Det blev två mil på cykeln. Gick hur bra som helst! Kändes inte tungt eller jobbigt och knäet funkade fint. Så, nu ska jag dyka ned i matlagningsprogramhimlen och sedan njuta skotsk kriminalserie och drömma mig bort till älskade Edinburgh.

 

/GG

Jag tror att jag äntligen har fått igång min ämnesomsättning. Har en mycket bra dag då träningen gått fint och matrutinen känns som att den hamnat på plats. Äntligen! Tre veckor av kämpande! Jag har haft problem med att äta för lite och för sällan i kombination med mycket stress och långa arbetsdagar. Det har pågått för länge! Jag kan faktiskt inte minnas när jag hade en god matrutin senast. Jag vet att jag hade det för sex år sedan och det höll säkert ett par år efter det... Jag vet att jag deifnitivt hade det för tio år sedan när jag och min sambo flyttade ihop första gången och vi studerade tillsammans. Oh happy days! Mellan de åren har jag misskött mig. Jag och min sambo hade en tuff period då jag i stort sett inte åt något på ett halvår, vi har även haft en period då vi var särbo (pga jobb) och vi hade 'myshelger' i något år. Lika illa det... Nu tycks jag dock vara på ett bra spår och kommer göra mitt bästa för att hålla mig här. En god matrutin tillsammans med motionerande tror jag leder till hållbarhet. Så, dags att ta på sig skyddsrustningen inför ytterligare en arbetsvecka. Ska vinna även denna rond mot mina vanor och känslor.

 

/GG

Idag var det åter dags för vägning. Här ser ni resultatet:

 

En timma på cykel fick bli mitt andra träningpass idag. Så, nu har jag både jobbat och tränat färdigt för idag! Me so happy!!!

 

Är full av energi och undrar vad jag ska hitta på denna eftermiddag/kväll? Sambon jobbar till kl tio så det blir till att sysselsätta mig på egen hand. De flesta av mina vänner är i Sthlm för Pride eller njuter av dessa härliga sista sommarhelger genom att umgås med familj och släkt annorstädes. Men, kanske det finns någon kvar i stan ?

 

Jag skulle i.o.f.s. kunna passa på att gå ut till gräset och läsa. Just nu läser jag en biografi om Julia Child. Den är så fin. Hon är en av mina förebilder! Hon är en stark kvinna som gått sin egen väg och upplevt en hel del äventyr. Ett genomgående tema, både implicit och explicit på sina ställen, är att hon är lång och ofta beskrivs som okvinnlig eller bärare av manliga drag. Av hennes framtida man beskrivs hon ex. i ett tidigt brev som oattraktiv men trevlig med ett sinne för practical jokes och svart humor. Jag känner igen mig mycket i det. Särskilt detta med att vara lång och sticka ut som kvinna just för att man inte förkroppsligar stereotypen av kvinnlighet. Jag var lång redan som ung/barn och det är något jag gillar men som kan bli jobbigt ibland. Som i helgen när jag umgicks med tjejgänget och de är ca 160 cm långa och använder converse medan jag blir en bra bit över 185 i mina klackar. Eller som tidigare när jag och grabbgänget gick ut på Bogrens eller Husaren (de lokala vattenhålen för easy pick ups) och tjejerna som går förbi slutar i min brösthöjd... Då känns det att jag sticker ut. Därav mitt smeknamn här på bloggen. Jag har alltid kännt mig lite som en jätte, trots att jag bara är något över medellängd. När det gäller 'gentle' så är det något jag hela tiden strävar mot. Jag vill vara mer ödmjuk och mjukare i mitt sätt.

 

Eller,  så njuter jag av den svala kvällen och promenerar upp till stan och hyr en film. Är sugen på att se My week with Marilyn som ska ha kommit ut nu. Så, just in case, no spoilers.

 

                                                

 

/GG

Artikelarbetet går fint här hemma trots längtan ut. I bakgrunden går 'Döda poeters sällskap'. Det är en fin film som gör starkt intryck på mig var gång. Att leva innerligt så att vi inte senare upptäcker att vi inte levat alls. Att göra våra livsval så att vi blir lyckliga. Att stå upp för oss själva och för andra. Att ibland låta passionen bli så stark att vi spränger gränser för vad som är normen. De är viktiga värden för mig även om det är nog så svårt ibland att veta vad som gör oss lyckliga.

 

Jag märker att denna livsstilsförändring ökar min egen självkänsla och påminner mig om mitt eget värde - det bidrar till att jag blir lyckligare. Det för mig till nästa fundering som kommit och gått i några dagar: är det sunt eller osunt att inte acceptera sin egen övervikt? Jag såg ett program om extrem viktnedgång där tjejen kände sig som en smal person som fångats i en fat-suit. Hon väntade på att komma ut och visa vem hon var. Så känner inte jag. Jag känner mig inte fångad av min kropp och upplever inte heller att den begränsar mig från att vara mitt 'riktiga' jag. Å andra sidan känner jag mitt smal-jag. Jag vet att mitt smal-jag inte är så olika mitt tjockis-jag (om jag får bygga på metaforer från ett annat program). Men, mitt smal jag mår bättre och tycker att kläder sitter snyggare.

 

Ändå har jag en icke-accpetans inför min övervikt. Jag tror det är för att den symboliserar att jag inte tagit hand om mig själv och det är jag besviken på mig själv över. Innan jag påbörjade min viktresa så var denna oaccpetans större än den är nu. Men, den var en stark dirvkraft till att jag gör denna förändring. Efter att ha fattat mitt beslut, grundat på acceptans av läget, så är jag mycket mer i balans med min kropp. Jag är en förkroppsligad person och har alltid varit. Jag tycker om att ta hand om min kropp och jag tycker om att finna min väg tillbaka till rutiner jag hade förut. Under min livsstilsförändring kommer jag att träna mer och vara mer vaksam på vad jag äter än jag kommer vara i framtiden. Men, det kommer vara värt allt slit. För i slutändan når jag mitt mål och kan vara stolt över att jag åstadkom något som idag känns som omöjligt. I slutändan prioriterade jag om och gav mig själv en chans att må bättre. I slutändan har jag vunnit tillbaka mig själv i den mening att jag reparerar den skada jag åstadkommit på mig själv i ca tre år. Det tråkiga är att det finns delar av denna skada som aldrig kan repareras. Men, jag kan i vart fall ge mig själv en större chans att leva ett friskt liv.

 

/GG

Idag var det riktigt segt att gå upp och gå till gymmet. Jag fullkomligen älskar att ha sovmorgon med sambon och det var svårt att slita sig från myspotentialen som var rådande på morgonkvisten. Men, iväg bar det och träningen genomleds (inte ett av de energifyllda passen där tiden går fort). Jag har nu lagt märke till att det finns ett efter-tränings-mönster. Jag har en stund precis efter jag ätit då jag blir introvert och lite snäs & fräs... Inte bra! För min samborelation tänker jag då. Denna tidpunkt brukar sammanfalla med att sambon har morgnat sig och kommit över sin egen morgongrinighet och försöker interagera med mig i positiv anda. När jag ser honom komma emot mig i all gullighet går ett larm av inuti mig och hela jag blir ett purket russin. När han kommit fram och lägger handen på mig, ger mig en puss trots min motvillighet och säger något fint så är det enda jag tänker på hur jag drar fram ett par samurajsvärd från bakpå ryggen och i ett snabbt svep hugger huvudet av honom. Som tur är varar detta humör enbart fem minuter men jag är fundersam över varför det ens uppstår? Jag brukar vara lika övertrevlig som Snövit på morgonarna. Kanske är det en stund då min tränade kropp får näring och all min energi riktas inåt mig själv? Who knows... Ytterligare en sak att lägga på listan över saker att arbeta på och gärna avstyra. Min man ska inte behöva leva med en Maleficent (den onda i Askungen).

 

Eftersom jag nu haft min purkstund så är jag på väldigt gott humör och förbereder för en dag av skrivande. Efter gårdagens handlending så finns det mycket att göra me dmin artikel. Dock lockar det soliga vädret utanför och vi får se hur bra det går med att stanna inne med böcker och dokument.

 

/GG

Mina vanor gör sig påminda genom mina känslor. Jag pendlar mellan stress, uppgivenhet och glädje/stolthet.Så, jag har gett mig själv en utmaning som går ut på att jag i tio dagar ska genomföra två tränings-/motionspass per dag. Jag behöver få en annan inställning till träningen och bryta mina vanor genom att skaka om dem! Eller, det är vad jag tror jag behöver. Så, efter de tio dagarna (som börjar idag) har gått så ska jag utvärdera hur känsloläget är.

 

Jag satsar nu eftersom det är nu som jag sitter mycket med min avhandling, det är nu som allt drar igång igen och jag inte får falla tillbaka och det är nu som jag behöver knäcka de gamla rutinerna som är så emotionellt och beteendemässigt laddade. Jag vill att motion och träning ska vara del av min vardag, att hälsa och välbefinnande ska prioriteras över utarbetning och bortprioritering av mig själv samt att jag inte ska få skuldkänslor över att jag tränar. Jag får för mig att 'krispunkten' är nu och att det bara är att attackera. I slutändan vinner jag mig själv och mår bättre. Det tror jag kommer göra mig till en bättre lärare, författare och forskare i slutändan (om man nu ska begränsa sig till jobbet).

 

Tanken är att jag på morgonen går till gymmet och bland annat umgås med min nya favorit:

 

 

På kvällen är det promenad eller cykel som gäller...

 

/GG

Morgonträningen gick fint idag. Musklerna kändes lite trötta så jag valde att inte maxa. Den främsta tärningen idag var nog dessutom mental och emotionell. När jag stod på crosstrainern och blickade mot klockan (05:45) kom tanken ilande: 'borde jag inte jobba istället'. Snabbt som sjutton gick det och jag hann inte mota bort den. It really took me by surprise!

 

Vanor är svåra att ändra och det är de emotionella och beteendemässiga sidorna hos vanorna som är allra svårast att ändra på. Förnuftigt kan jag förstå och prioritera rätt. Men emotionellt och beteendemässigt finns det fortfarande motstånd som ger upphov till tankar lik den beskrivna. Kampen mellan å ena sidan skuld och stress och å andra sidan glädje och stolthet är tuff att hantera. Särskilt när känslorna smyger på och finns i bakgrunden. Tror på att detta blir bättre med tiden genom att jag bearbetar känslor och fortsätter hålla på nya vanor och nya prioriteringar. Jag har gott om stöd för att göra denna livsstilsförändring men inser att det i slutändan är jag, ensam med mina tankar och känslor, som måste fixa detta!

 

/GG

Vissa morgnar känns det motigt att gå upp till gymmet. Jag krånglade mig dock ur sängens mjuka famn, klädde på mig träningskläderna och begav mig till gymmet på jobbet. Ibland gäller det att bara ta sig upp och iväg innan kroppen hinner vakna till för mycket och fatta vad som pågår. ;-)

 

Nu, två timmar senare, så är jag supernöjd med dagens träning. Jag är nu i mitten av min tredje träningsvecka och kan lägga på lite mer vikt, ta ut mig mer i övningarna och de muskler som i början undrade vad jag höll på med kan nu spännas för extra push i träningen. Helt underbart! Här kommer bilder från jobbets gym:

 

 

Gymmet är precis renoverat och här ovan ser ni den 'gamla' utrustningsparken vad gäller kondis: ett par cyklar, rodden och en crosstrainer som sett sina bästa dagar. Crosstrainern ger idag inget motstånde men är toppen för min längd och när jag bara vill värma upp, värma ned eller använda mig själv som motstånd.

 

 

Här är nya crosstarinern (tror jag är lite för lång för den) och gång-/löpbandet. Finfina och högteknologiska med inbyggda fläktar! :-D

 

Det finns även annat smått och gott (som fanns även innan uppdateringen) beroende på humör:

 

 

 

Även avdelningen med vikter har uppdaterats:

 

 

Jag tycker att min arbetsgivare är helt fantastisk som satsar på frisk- och hälsovård för sin personal. Vi är flera som använder detta gym och det är en underbar tillgång!

 

Det är alltså här nere jag tillbringar mina morgnar lyssnandes till Rix morgonprogram eller en av mina egna skivor.

 

/GG

 

 

 

Peppad av min ilska och min 'nu-sjutton'-inställning så satte jag mig på cykeln en timma. Jag tycker mycket om matlagningsprogram och istället för att sitta som en soffpotatis, pilla navel och känna kroppen stelna i min framåtlutade skrivarställning så satte jag mig på cykeln. Just eftersom jag tycker om matlagningsprogram (idag masterchef professionals) går tiden fort samtidigt som jag inspireras, får tips och filurar. Min sambo är på skjutbanan ikväll (därav cykelspontanitet) och jobbar kväll fredag-söndag. Kanske ska jag planera in ett extra cykelpass för var av dessa tre kommande dagar? Det skulle vara en härlig boost mitt i allt skrivande!

 

/GG

Efter morgonträningen med tjejerna så passade jag på att ta med sambon på en halvmilapromenad. Jag tycker det är ett skönt komplement till att jag kör mest styrka när jag tärnar med tjejerna. När jag promenerar efteråt så känns det som att musklerna inte drar ihop sig på samma vis, de blir inte lika stela och de har cirkulation. Det var riktigt härligt ute:

 

 

Resten av dagen har flutit på fint. Men, jag märker hur jag direkt sugs in i den inställning till mitt jobb och till allt annat i mitt liv jag haft 'förut'. Så, jag kommer behöva kämpa för att komma ur de hjulspåren! Jag kommer få kämpa för att inte prioritera jobbet framför mig själv och framför mina relationer. Om jag halkar tillbaka så kommer jag aldrig lyckas med mitt mål. Jag kommer inte vinna mig själv. I mina tankar är jag så trött på att komma sist i mina prioriteringar och jag är trött på att mitt sociala liv är sisådär.

 

Jag måste minnas att det är de gamla mönstrena som gjort att jag gått upp i vikt, som gjort att jag skäms inför mina vänner för att vi inte ses, som gjort att jag varit så utpumpad att jag inte ens orkat med att ha ett kärleksliv med sambon. Det vill jag ju inte tillbaka till! De nya mönstrena innebär energi, umgänge och kärleksliv. De innebär att jag steg för steg går ned i vikt så att jag orkar mer, mår bättre, förhoppningsvis slipper en del krämpor och får leva längre samt att jag gör rätt prioriteringar som leder till detta. Det är dessa nya hjulmönster som behöver nötas in, bli riktigt djupa och inkörda. En dag når jag till en punkt där hjulspåren är så tydliga att jag spårar i dem utan att tänka på det. Den dagen ser jag fram emot. Kampen den får tas här och nu. Även om det må verka trivialt för er som läser så känns det som en kamp om liv och död för mig. För, ärligt, jag kan inte fortsätta som förut utan att göra mig ensam, bitter och troligen fet. Framgångsrik professionellt skulle jag vara men jag skulle ha misslyckats helt i det privata och det skulle jag inte kunna förlåta mig själv.

 

Jag får luta mig tillbaka på att jag faktiskt bestämt mig för att göra en förändring som innebär en förändring i livsstil och hålla fast med mina omanikyrerade naglar vid det.

 

/GG