Efter en tids övervägande har jag beslutat mig för att lägga ned bloggen. Den var en del av mitt liv när jag behövde uttrycka mig genom skrift och få stöd i min livsstilsförändring. Denna livsstilsförändring har gått fint. Den har inneburit ett större lugn, en större trivsel med mig själv, bättre val i vardagen och en mer aktiv livsstil. Den innebär även mindre dator-tid. Jag spenderar i stort sett hela min dag framför datorer i.o.m. mitt arbete. Jag önskar att minska den tidsmängd datorn figurerar i mitt privatliv. Istället vill jag träna eller vara utomhus eller bara mysa med mina (p)älsklingar. Jag kommer dock att fortsätta kika in hos er för inspiration och påhejningar i den mån jag har tid och lust.
Jag önskar er allt väl och tackar för den tid ni givit mig stöd och peppat. Det har betytt så mycket för mig! Ni kommer fortsätta vara källor till inspiration och tips för mig!
Vinden lade sig och solen kikade fram mellan molnen i morse. Därmed bar det av upp på berget efter att jag och taxen frukost-vilat. Jag har länge haft ögonen på Billingeleden och mitt mål är att gå-springa den till hösten. Tidigare har jag gått från starten, via Stenstorp, upp på södra Billingen och över till norra med mål vid Billingehus. Idag ville jag fortsätt vägen norrut och gick därför från Billingehus till Ryds grottor. Billingeleden är väldigt vacker! Den går upp och ned över grusvägar, skogsvägar och skogsstigar. Det är storslagna vyer, öppna ängar och bäckar som ibland blir sjöar och ibland blir vattenfall när de slingrar sig ned för berget. Perfekt för promenader eller hardcore löpning. För, jag får erkänna, den är ingenting för den som inte har god kondis och styrka sedan innan. Man bör ha gjort sina squats och utfall och fått en bra balans och stabilitet i övrigt. Här och var dyker det upp hala stenar (eller bergshällar för den delen som man förväntas gå eller klättra på) och man behöver ta stora steg ned och upp. Det finns även risk för snubbling och halka över rötter. Men, det är ju det som gör det så perfekt. Det är så ur-naturligt och man blir ett med naturen. Här kommer några bilder:
Här fortsätter det att blåsa från alla håll och kanter. Hunden är överlycklig över alla nya grenar som var dag blir tillskott till han all-twigs-you-can-eat buffé. Själv börjar jag tröttna. Mest för att jag tycks ha motvind oavsett i vilken riktning jag går! Går till jobbet? Motvind! Går hem från jobbet? Kan luta mig mot vinden. Enough is enough! Så, just nu håller jag mest tummen för att det lugnar sig i helgen så att jag kan njuta av långpromenader under båda dagarna.
Ibland blir även de mest improviserade recepten finfina! Med ett kylskåp fullt av grönsaker på den där gränsen då man vet at det är nu eller aldrig, var det dags att göra ett hopkok.
Röda linser, rivna morötter, zucchini och kålrabbi, hackad lök, paprika, chili, ingefära och vitlök, och massa kikärtor och bönor:
Jag svettade lökblandningen och kryddade med cayennepeppar, spiskummin, gurkmeja, timjan, paprika, salt och peppar. Jag lade i linserna för att få bra blandning. Fyllde på med det rivna. Hällde på vatten. Och swedan lades sex tomater på toppen:
Den entusiastiska publiken:
Efter en stunds kok hällde jag på Oatley iMat och det blev än mer smarrigt:
Som ni ser så fick bönor och ärtor inte plats och de lades istället i botten på matburkar respektive tallrik och fick hopkoket över sig.
Jag visste det inte vid mitt förra blogginlägg, men jag hamnade i en fas där jag behövde fundera på mina mål och hur jag ska uppnå dem. Efter att ha fått en hel del tid för mig själv att fundera så känns det riktigt bra och jag ser tydligare hur jag ska arbeta framåt med mina karriärsmål, välbefinnandemål och relationsmål. Här kommer några bilder från de veckor som gått sedan vi hördes senast:
Min favoritmat ett tag: spenat, sparris, kikärtor i senapsdressing och grönsaksbiffar. Ska försöka lära mig göra egna bra biffar eftersom de köpta innehåller lite för mkt fett och ost för min smak. Dela gärna med er av recept om ni har!
Mina frysta persikor har dessvärre tagit slut nu. De sista avnjöts i form av hemmagjord glass på Oatley(mango-apelsin), frysta persikor, kokosolja och en fryst banan. Note to self: frys in en massa mer inför nästa höst och vinter.
Jag gav mig på att göra en ugns-frittata på skivad potatis, zucchini, morot, purjo, färska kryddor, ägg och riven ost. Helt okej. Fick användning av min fina mandolin.
Lyxade till det med räkor en dag. Enkel pasta på tomat, vitlök, vitt vin och oliver med räkor som åker i på slutet. Dessutom den godaste pastan! (Om det är någon som nu skriker till vid den skräckfyllda åsyn som vit pasta ger er så ber jag om ursäkt för känslomässigt stark bild.)
Hunden har blivit så stor (som man kan bli när man är dvärg-tax) och vacker! Idag har vi gått långpromenad!
Sardell-creme (ber om ursäkt för suddighet). Nyhet på Ica och så gott att bara blanda med yoghurt och lök och ha som sås till fisk.
Här har vi gjort sådan sardell-sås och har till ugnsstekt torsk, sallad på riven kålrabbi och spenat som har dressing av olivolja och citron, samt hemmagjorda kroketter. Kroketterna smakade bra men var et helvete att göra och, ja, ni ser ju hur de är allt annat än vackra (ändå var detta några av de bättre exemplaren).
En dag skämde jag bort min man genom att laga ölrumpe-kyckling. Ser hur morbit ut som helst! Dessvärre har jag ingen efter-bild men mannen hälsar att det smakade bra, att kycklingen var väldigt mör och att sås och mos passade bra till. Det är ett superenkelt recept: köp 33cl öl, tvätta och öppna och häll över hälften i behållare (används senare till såsen), trä på kycklingen, lägg i lök och morot och 2 dl vatten i formen. Skjuts in i ugnen i 40 min (1.2 kg). Just ja! Gnid in i peppar och salt innan ugnen. Gör mos under tiden. När kycklingen är klar tar du upp grönsakerna och sparar till servering. Vispa ur formen och sila ned i kastrull. Värm på tillsammans med resten av ölet, grädde och redning. Smaka av och servera.
En annan dag blev det helt enkelt så här... Tomatsoppa med persilja på toppen.
Och här kommer bilder från dagens fina vår-promenad:
Här har vi haft en fantastisk dag med sol och fågelkvitter. Jag hoppas det har varit så även hos er!
Jag har haft en superproduktiv förmiddag på jobbet följt av en lite mindre super lunch (blev en fralla med lite smör på). Eftersom lunchen var så fantastiskt energigivande följdes den av eftermiddagsvila och Bilbo-läsande (inkl. ständigt uppdaterande på mail). Men, någon nytta gjorde nog den där stackars brödbiten ändå. För kors i taket! Strax innan halv sex stod jag i löparkläderna och visslade på hunden. När han fick se att jag höll i spring-selen vände han dock och sprang till och upp i soffan. Där fläkte han upp sina nedre delar i full 'surrender'. Att han alltid ska ha en så kass attityd! ;) Väl ute så är det skitskoj. Så... Kanske har vi mer gemensamt än jag tror.
Min middag blev i vart fall mumsfillibabba (<- how do you spell that?). Eftersom jag haft ont i magen idag så körde jag på jordgubbsyoghurt, björnbär, mer jordgubbsyoghurt, krossad hirs och hela havrekärnor. Gott gott gott!
Det blir bara så här kort idag. Min super-tax vill leka med den äckligaste leksaken han har!
Här startade dagen med sovmorgon och morgonpromenad med en av mina finaste vänner. Vi var ute i en och en halv timma i friskt men kallt väder. Turen inkluderade promenad över fält och en stund kände jag mig som Lizzie Bennet när hon följt efter syrran till Mr Bingley och lerat ned sig upp till knäna... Riktigt hurtigt och duktigt av oss med andra ord. Har dessvärre inga bildbevis och ska bli bättre på att fota till bloggen. Känner mig bara så socialt fel när jag ror upp mobilen och ska ta kort mitt i en mening. Så, vi får se hur jag hanterar det hela. Här håller snön på att försvinna helt och det är så underbart! Vintern är vacker men enough is enough! Nedan har jag postat de tre bilder som togs under senaste snöperioden. Vackert, men opraktiskt.
Dagen fortsatte med jobb och sedan migrän-ish läge. Virade in mig och hunden i täcke i soffan och där har vi stannat sedan dess med undantag för matlagning och eftermiddagslur på sängen. Idag lagades det risotto till lunch (risotto-ris, mycket lök, kantareller, oatly iMat, fond och senap). Jag önskar jag kunde säga att jag hade i grönsaker också men det blidde inte så idag. Till middag blir det frukt- och bärblandning med yoghurt. Det har även snackats på cashewnötter och druckits massa vatten. Med andra ord en bra mat- och motionsdag bortsett från att jag glömde slänga i ärtor i risotton.
Dagen avslutas med planering av veckan som kommer och ett farväl till vintern!
Tänk om det vore så enkelt! Tänk om jag bara med tankens kraft kunde ändra hur jag beter mig i stressiga situationer. En tuff period gick mot sitt slut i veckan som var. Givetvis lyckades ett par extra grejer smyga sig på och tynga ned. Förutom att bli arg (det är bra, mer sån't - mer motstånd!) och stressad över läget så tänkte jag även den hopplöshetsfyllande tanken att 'det här tar aldrig slut'. Jag försöker att alltid vara optimist och ha hopp. Därav mina kanske stundtals naiva inlägg om att 'nu minsann'. För jag hoppas alltid och jag planerar alltid. Dock händer det alltid något som gör att jag får inte den där vilan eller det där utrymmet som jag så väl behöver. Jag vet att jag måste skapa det utrymmet. Frågan är bara hur stora ändringar jag till slut behöver göra. Även om saker nog ser ut att vara de samma på ytan så har jag förändrats inuti. Jag har ändrat mina värderingar och jag sätter mig själv först. Så, när jag blir förbannad över att organisatoriska problem uppstår så gläder det mig. Förut hade jag bara hållit käften och kört på, kört slut, kört sönder. Nu adresserar jag problem och försöker lösa dem konstruktivt tillsammans med andra. Förhoppningsvis kommer möte med chefen i veckan leda till bra lösningar. Oavsett så leder det i vart fall till att jag får prata om det som stressar mig och gör mig arg. Att inte behöva hålla saker för mig själv utan säga vad jag tycker och känner, samt få bekräftelse på det av berörda, lossar mycket för mig. Jag hinner dock ofta koka över innan min chef hunnit kolla i sin kalender och boka in någon tid ca 7-10 dagar fram i tiden. Suck! Jag förstår att det måste vara så... Jag är bara lite ego.
Och... Ego är bra! Jag ska försöka göra mer för bara mig och mitt välmående. Jag har exempelvis gjort en matsedel utan att ta hänsyn till mannens gnäll. När man är prosocial (mer relationell än ego) så är det faktiskt inte det lättaste. För vad ska den stackars handlingsfattige mannen äta om han inte gillar maten för att det inte är kött, sås och potatis? Han kommer nog svälta ihjäl! Eller inte... Så, bra matplan och veckohandling i början på veckan.
Så är det det där med träningen. Mitt dygnet-runt-jobbande de senaste två veckorna har bidragit till att jag enbart tagit lugna promenader och cykelturer. Nu börjar kroppen kännas mer avslappnad och med det ökade dagsljuset känns det naturligt att börja med mina morgon-joggar igen (försöker att inte lura mig själv även om ordet 'löpning' låter mycket coolare och för associationerna till snabba tartan fräsare snarare än 'jogging' som får mig att tänka på rultiga rödhårskrulliga tanter i rosa träningsdräkter - which is closer to my reality). Så, yeay på det! Tänkte försöka fotodokumentera detta fantastiska initiativ från min sida (mat +jogg) och lägga upp här i hopp om att skrapa ihop någon form av stolthet igen. Good luck with that liksom. Med andra ord så samlar jag ihop mig för ett sista 'nu minsann!' innan jag ger upp och blir en modern Jabba the Hutt.
Jag är extra lugn, i förhållande till de senaste veckorna, eftersom min arbetstyngd minskar denna vecka. Jag höll min sista föreläsning i kursen igår och denna vecka jobbar jag främst förmiddagar med handledning och studiestöd. Det är så skönt! Steg för steg försöker jag flytta fokus till mitt avhandlingsarbete. Denna vecka handlar om återhämtning och vila. Jag funderar även på en kort detox för att rensa ut stress och lite dåliga matvanor ur kroppen. Min plan är att kombinera skrivarbetet med hälsoarbete för min egen skull fr.o.m. nästa vecka. När jag är stressad och det blir långa dagar så tränar jag försiktigt. Jag vet att motion är viktigt även i dessa perioder men för att inte skapa alltför stora påfrestningar på kroppen så blir det lugna promenader med hunden och lugna cykelturer. Jag ser fram emot att växla upp träningen nästa vecka när min kropp förhoppningsvis återhämtat sig.
Hur har ni det? Har ni en fin start på våren?
Själv kom jag på mig med att längta efter ljus och ljumna kvällar så att arbetsdagarna kan avslutas med långpromenad med hunden. Ljusa kvällar med plusgrader tas dock tacksamt emot! :) Igår hade vi en härligt solig dag här i Skövde och det är som att något vaknade till liv inom mig. En lust. En lust till natur. En lust till att sitta på stadens bästa cafés uteservering och byta meningsfullheter och trivialiteter med fina vänner. En lust till mer. Mer liv. Mer kvalitet. Mer mig. ♥
Det är ett tag sedan jag skrev. Samtidigt känns det som om det var nyligen. Det har varit fullt upp med jobb så surfande har prioriterats bort för läsning, skrivande och ompysslande av mig själv. Det har blivit en del kassa rutiner och jag vet nu att jag måste arbeta mer på detta med att få mat och träning att funka även när det blir mycket på jobbet. Allra helst vill jag lära mig hantera mitt jobb så att det aldrig blir för mycket. För, till viss del kan jag påverka arbetsmängden. Imorgon går jag in i min "sista" vecka med undervisning. Det är inte den sista för alltid men den sista för ett tag. Det ska bli väldigt skönt att sedan fokusera på avhandling och min egen hälsa i fem veckor. För att möjliggöra ett starkt fokus kommer jag ordna med en del administrativa uppgifter denna vecka. Samtidigt kommer jag sakna mina studenter mycket. De är så otroligt inspirerande att arbeta med! Jag ser fram emot att vara klar med avhandlingen och kunna ge dem än mer tid och stöd.
Något som gläder mig är att min femveckors-fokusering kanske kan tänkas sammanfalla med vårens ankomst. Här i Skövde tycks den lura i marken. Igår och idag har vi haft snöblandade regn men snön stannar inte. Den kan inte värja sig mot markens värme. Krokusarna börjar sticka upp ur marken och här och var syns snödroppar. Det kan inte vara långt kvar!!! Den bekanta doften av tinande mark (blandat med hundbajs) berättar att det är dags.
Jag kan höra er alla undra om mitt egoprojekt denna månad (eller inte..). Det går fint. Jag rör på mig en halvtimma per dag, sover var natt (förutom en jobbnatt), äter i majoritet rent (blivit enstaka vin- och pizza-middagar), alla mina kroppsprodukter är utbytta mot ekologiska sådana, och jag har dessutom fått med mig mellanmål och luncher till jobbet flera dagar. Så yeay för mig! Helt klart på väg åt rätt håll. Jag behöver fortfarande få mer ordning så att jag äter regelbundet var dag. Förhoppningsvis ser det ännu bättre ut vid slutet av projektet. Till dess jag uppdaterar imorgon kan jag rekommendera Brämhults grönsaksjuicer för en extra kick i vardagen:
Jag vill börja med att skriva att jag beundrar er! Jag beundrar er för att ni får ihop jobb, familjeliv, socialt liv, fritidsliv och dessutom träning (många av er går dessutom på gym!). I don't know how you do it!
Förra veckan svalde mig helt. De få stunder jag inte jobbade hade jag väldigt destruktiva förnekelsestunder (som i och för sig var väldigt trevliga) som innefattade mindre bra matval. Felet är att jag hamnar allra längst ned på min egen lista av prioriteringar när det blir för mycket. Ni vet under så där fantastiska uppgifter som rensa avlopp, sortera socklådan och annat som jag kommer på behöver göras när det blir kaos. Jag måste dock säga att jag har utvecklats när det gäller hantering av sådana här perioder. Förut kunde de gå alltför långt och jag kunde köra sönder mig på mina egna ideal (högpresterare, yes I am). Idag kan jag säga att jag ska göra så gott jag kan inom den tidsperiod som sätts upp. Jag blir inte självdestruktiv om jag inte är världsbäst (finns det något annat alternativ?) utan försöker ha realistiska krav på mig själv.
Faktum är att jag har försökt sova gott och ca 7 timmar var natt (gone are the days of overnight working, well... sort of anyway) och bara haft ett par stressbryt (typ Taz från looney tunes kombinerad med Gordon Ramsays potty mouth). Det är en briljant utveckling även om jag nu kan se framför mig hur ni tar er för pannan och suckar djupt över att något som alls inte är bra är en positiv utveckling för mig. Ni vet, jag måste ta det stegvis. Att bara halka ned i mitt jobbhål en vecka är awesome! Tänk när jag får ned till att bara säga 'nej'. Jag är helt säker att den dagen kommer snart! Jag har på en vecka lyckats skruva runt en klassisk situation med en vanemässig reaktion till att jag sätter mig själv först. Hade det inte varit för att det inte bara är mitt eget jobb och anseende som hänger på resultatet, som jag skrev i tidigare inlägg, så hade det nog gått snabbare än så här och jag hade faktiskt sagt ifrån.
Mitt ego-projekt kallar jag för 'Fab feb' - kort för Fabulous Februari. Fab feb går ut på att skapa bra vanor. 28 dagar av bra val. Jag anar att det kommer börja knackigt men jag hoppas att det i slutet på perioden rullar på bra. Mina mål är att 1) minska svullnaden i kroppen, 2) komma ned i mina favvo-jeans, och 3) leva rent. Det första målet uppnås genom en kost som rensar ut och som bygger på regelbundna mål med lunch som största målet. Det bygger även på att träna en halvtimma var dag för att få igång cirkulationen och att sova 7 timmar var natt för att ge kroppen möjlighet till återhämtning. Mål 2 uppnås genom att mål 1 leder till mindre buk och minskning i vikt och att jag vägrar att tvätta mina jeans. Mål 3 bygger på ekologiska och 'raw' val både när det gäller mat och kroppsvård. Det kommer inte vara uteslutande raw kost utan jag håller mig till min vegetariska linje men jag kommer äta raw-inspirerat (är det någon som har filurat ut det där med aktiverade nötter?). När det gäller kroppsvård så har jag redan bytt ut mina produkter sedan årsskiftet (om inte tidigare). Jag använder främst Weleda och Marja Entrichs gröna linje. Boostar dessutom min hud med kroppsoljor och ansiktsmasker. Mumma!
Min förhoppning är att få in dessa saker som vana och vardag. Jag är rätt bra på att äta raw men är kass på regelbundenhet i mina måltider (som exempel). Istället för att tärna något varje dag så jobbar jag och sedan försöker jag 'ta igen' träningen genom att vara överduktig i några dagar. How stupid is that?! Så, lite mer ordning helt enkelt. Denna gång har jag dessutom utgått helt ifrån mig själv. Vad tycker jag om och finner hanterbart? Jag har alltså undvikit att bli superinspirerad av någon annans tips och går istället till mig själv. Därför tror jag det här blir bra. Det skulle dessutom vara bonus om jag kan springa 5 km och om mitt manus till avhandlingen är någorlunda klart vid månadens slut. Men, det kommer om det kommer. :)
He... Kom på att jag inte bara skulle skriva om att det är tufft. Jag skulle ju även uppdatera er på hur det går med min vikt. I fredags vägde jag 107.2 kg, vilket ger följande siffror:
Ibland tycker jag veckorna går alltför snabbt. Känns som om det bara är fredagar och söndagar. Jag tänker att det blir så för mig när jag kör för mycket på autopilot pga stress och för mycket att göra. Jag har fåt oväntat mycket att göra och försvann ned i ett jobbhål i några dagar - därav tystnaden.
Jag är väldigt kluven till hur jag ska hantera situationer som denna. Kort sagt fick jag oväntat mycket att göra med kort varsel. Jag blev ålagd sake rutan att hänsyn togs till min situation och arbetsmängd eftersom en text behöver bli klar på kort tid (kortare tid än vi trott). Jag upplever då ett måste och jag vet även att det inte bara handlar om mig och mina resultat. Det handlar även om någon annans resultat och professionella relationer, vilket gör att jag prioriterar om, ställer in sociala och existentiella planer samt burar in mig med jobbhögarna. På ett sätt känns det rätt eftersom det är en sak som måste bli gjord och det är inte enbart mitt eget anseende (folk har en vriden bild av att jag gör saker för att vara 'duktig', vilket inte stämmer) som hänger på snabba ryck. Samtidigt blir jag så ledsen. Jag kämpar verkligen livet ur mig och har knappt utrymme för må-bra-grejer. Att känna att jag behöver prioritera bort vad som troligen hade varit stärkande och livgivande gör ont. När det gör så ont och jag blir så ledsen blir jag väldigt liten och ynklig. För att inte fastna i en fosterposition - vaggandes i min säng - så försöker jag stänga av och bara ta itu med saker och ting. Något som leder till att det känns som att jag våldför mig på mig själv. M.a.o. blir det fel och rätt hur jag än gör.
Just nu så tror jag att jag känner att jag mest av allt bara vill bli färdig. Jag vill att mitt avhandlingsarbete ska vara ett avslutat kapitel. hur underbart det än har varit stundtals så har det slitit och tärt på mig. Jag är existentiellt trött. Jag finner inte längre motivation. jag kommer samla ihop mig och använda mina sista krafter för att bli klar. Med tur och bra jobb kommer den stunden (att vara klar) snart vara här och jag kan gå vidare utan denna tunga börda på mit varande. Jag drömmer om andra vägar, om andra platser och ett annat sätt att vara i världen som inte innefattar maxläge, ständig stress, en ruvande ångest som ibland gör sig påmind, och ett försakande av mig själv på grund av ideal jag själv bygger upp. Jag vill leva i harmoni med mig själv, mitt jobb, min sociala omgivning och med naturen. Jag drömmer om vidsträckta fält och vattendrag och om höga höjder. Jag drömmer om att springa och gå mig fram genom sådan natur och utforska mig själv och min omvärld - gärna i gott sällskap. När jag är klar så är det precis vad jag ska göra. Jag ska, förutom mina löpar-lopp, vandra mycket i sommar och till hösten. Dels på nya platser men även i min egen bygd (som är så vacker och inspirerande):
Oj vad trött jag fortfarande är. Trots att jag är frisk så är jag fortfarande matt. Fast, jag anar att det inte är trötthet på riktigt utan snarare en långsamhet och seghet i kroppen efter alltför lång vila (blev ju 3 veckor till slut). Där ser man vad snabbt det kan gå att bli en soffpotatis (igen...) och vända energin i kroppen. Iofs så kanske jag glorifierar energinivån innan jag blev sjuk men nu är kontrasten mellan vart jag vill vara och vart jag är så stor att jag nog vrider runt på en hel del ;)
Som tur är så har min man sovit här och därmed har jag fått skjuts till jobbet om morgnarna. Annars hade det varit väldigt tungt att få dagarna att rulla på. Det känns som att min energi är en stor sten-kvarn (se bilder nedan) som måste snurras i gång. Med tyngd och kompakthet så tar det ju en stund och man måste börja långsamt. Tack och lov, som vi vet, så kommer det gå snabbt och hålla igång sig självt ganska bra senare. Åh vad jag längtar! Men först måste jag vara här och nu och göra mitt bästa.
Denna vecka har jag undervisning fyra dagar i rad. Vilket är underbart. det är tillräckligt många dagar för att skämsfaktorn ska aktiveras om jag kommer alla de dagarna till jobbet i typ likadana kläder. Jag fullkomligen älska a-linjeformade klänningar (om det nu är det de är) och har många. De är alla svart och slutar någon dm ovan knäet. Vissa har längre och andra har kortare ärmar. Vissa har nitar eller något som spexar till dem. Men, vem lurar jag?, ingen ser skillnad när jag har kavaj och dessutom vinterutstyrsel. Så... Idag gick jag på äventyr i min garderob och drog fram ett par jeans, ett svart linne och en löst sittande, typ genomskinlig skjorta från HM. Lovade bot och bättring på kläd-latheten och kände mig nöjd med mig själv (faktiskt riktigt så där grisigt nöjd).
Efter att ha löst student-draman, föreläst i två timmar och blodsockerkrashat så var tröttheten allrådande efter lunch. En sådan där ynklig, snyftig, världen-är-hård-och-kall trötthet. Då finns det bara en sak som hjälper: vin och pizza omsorg från min man. Dessutom vila. Och nu på kvällen blev det en stund på cykeln. Var nyss inne hos Viktfighten och blev påmind om att inte låta en dålig dag göra att jag känner att hela livet är kasst. Precis vad en drama-queen som mig behövde höra.
Just nu gläds jag åt att svenska versionen av masterchef har börjat igen och att jag fick rumpan ur soffan och faktiskt cyklade. Har dessutom diskat ett enormt berg med disk som började lukta lite skumt. Heja mig! Det gäller att övervinna segheten och jag tror jag gjorde det idag. Gäller bara att göra om det imorgon igen. ♥
