gentlegiantafskofvde.blogg.se

Jag hade i vart fall på mig jeans...

Kategori: Allmänt

Oj vad trött jag fortfarande är. Trots att jag är frisk så är jag fortfarande matt. Fast, jag anar att det inte är trötthet på riktigt utan snarare en långsamhet och seghet i kroppen efter alltför lång vila (blev ju 3 veckor till slut). Där ser man vad snabbt det kan gå att bli en soffpotatis (igen...) och vända energin i kroppen. Iofs så kanske jag glorifierar energinivån innan jag blev sjuk men nu är kontrasten mellan vart jag vill vara och vart jag är så stor att jag nog vrider runt på en hel del ;)
 
Som tur är så har min man sovit här och därmed har jag fått skjuts till jobbet om morgnarna. Annars hade det varit väldigt tungt att få dagarna att rulla på. Det känns som att min energi är en stor sten-kvarn (se bilder nedan) som måste snurras i gång. Med tyngd och kompakthet så tar det ju en stund och man måste börja långsamt. Tack och lov, som vi vet, så kommer det gå snabbt och hålla igång sig självt ganska bra senare. Åh vad jag längtar! Men först måste jag vara här och nu och göra mitt bästa.
 
Denna vecka har jag undervisning fyra dagar i rad. Vilket är underbart. det är tillräckligt många dagar för att skämsfaktorn ska aktiveras om jag kommer alla de dagarna till jobbet i typ likadana kläder. Jag fullkomligen älska a-linjeformade klänningar (om det nu är det de är) och har många. De är alla svart och slutar någon dm ovan knäet. Vissa har längre och andra har kortare ärmar. Vissa har nitar eller något som spexar till dem. Men, vem lurar jag?, ingen ser skillnad när jag har kavaj och dessutom vinterutstyrsel. Så... Idag gick jag på äventyr i min garderob och drog fram ett par jeans, ett svart linne och en löst sittande, typ genomskinlig skjorta från HM. Lovade bot och bättring på kläd-latheten och kände mig nöjd med mig själv (faktiskt riktigt så där grisigt nöjd).
 
Efter att ha löst student-draman, föreläst i två timmar och blodsockerkrashat så var tröttheten allrådande efter lunch. En sådan där ynklig, snyftig, världen-är-hård-och-kall trötthet. Då finns det bara en sak som hjälper: vin och pizza omsorg från min man. Dessutom vila. Och nu på kvällen blev det en stund på cykeln. Var nyss inne hos Viktfighten och blev påmind om att inte låta en dålig dag göra att jag känner att hela livet är kasst. Precis vad en drama-queen som mig behövde höra.
 
Just nu gläds jag åt att svenska versionen av masterchef har börjat igen och att jag fick rumpan ur soffan och faktiskt cyklade. Har dessutom diskat ett enormt berg med disk som började lukta lite skumt. Heja mig! Det gäller att övervinna segheten och jag tror jag gjorde det idag. Gäller bara att göra om det imorgon igen. ♥
 
 
Ex. på två olika sorters sten-kvarnar:
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: