gentlegiantafskofvde.blogg.se

Att bryta en gång för alla...

Kategori: Allmänt

Tänk om det vore så enkelt! Tänk om jag bara med tankens kraft kunde ändra hur jag beter mig i stressiga situationer. En tuff period gick mot sitt slut i veckan som var. Givetvis lyckades ett par extra grejer smyga sig på och tynga ned. Förutom att bli arg (det är bra, mer sån't - mer motstånd!) och stressad över läget så tänkte jag även den hopplöshetsfyllande tanken att 'det här tar aldrig slut'. Jag försöker att alltid vara optimist och ha hopp. Därav mina kanske stundtals naiva inlägg om att 'nu minsann'. För jag hoppas alltid och jag planerar alltid. Dock händer det alltid något som gör att jag får inte den där vilan eller det där utrymmet som jag så väl behöver. Jag vet att jag måste skapa det utrymmet. Frågan är bara hur stora ändringar jag till slut behöver göra. Även om saker nog ser ut att vara de samma på ytan så har jag förändrats inuti. Jag har ändrat mina värderingar och jag sätter mig själv först. Så, när jag blir förbannad över att organisatoriska problem uppstår så gläder det mig. Förut hade jag bara hållit käften och kört på, kört slut, kört sönder. Nu adresserar jag problem och försöker lösa dem konstruktivt tillsammans med andra. Förhoppningsvis kommer möte med chefen i veckan leda till bra lösningar. Oavsett så leder det i vart fall till att jag får prata om det som stressar mig och gör mig arg. Att inte behöva hålla saker för mig själv utan säga vad jag tycker och känner, samt få bekräftelse på det av berörda, lossar mycket för mig. Jag hinner dock ofta koka över innan min chef hunnit kolla i sin kalender och boka in någon tid ca 7-10 dagar fram i tiden. Suck! Jag förstår att det måste vara så... Jag är bara lite ego.
 
Och... Ego är bra! Jag ska försöka göra mer för bara mig och mitt välmående. Jag har exempelvis gjort en matsedel utan att ta hänsyn till mannens gnäll. När man är prosocial (mer relationell än ego) så är det faktiskt inte det lättaste. För vad ska den stackars handlingsfattige mannen äta om han inte gillar maten för att det inte är kött, sås och potatis? Han kommer nog svälta ihjäl! Eller inte... Så, bra matplan och veckohandling i början på veckan.
 
Så är det det där med träningen. Mitt dygnet-runt-jobbande de senaste två veckorna har bidragit till att jag enbart tagit lugna promenader och cykelturer. Nu börjar kroppen kännas mer avslappnad och med det ökade dagsljuset känns det naturligt att börja med mina morgon-joggar igen (försöker att inte lura mig själv även om ordet 'löpning' låter mycket coolare och för associationerna till snabba tartan fräsare snarare än 'jogging' som får mig att tänka på rultiga rödhårskrulliga tanter i rosa träningsdräkter - which is closer to my reality). Så, yeay på det! Tänkte försöka fotodokumentera detta fantastiska initiativ från min sida (mat +jogg) och lägga upp här i hopp om att skrapa ihop någon form av stolthet igen. Good luck with that liksom. Med andra ord så samlar jag ihop mig för ett sista 'nu minsann!' innan jag ger upp och blir en modern Jabba the Hutt.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: