gentlegiantafskofvde.blogg.se

Dagen har gått i förberedelsernas tecken. Det har kångkats lådor med studentkalendrar, skrivits ut papper, fyllts på med papper i skrivaren, skrivits ut, fyllts på med papper i skrivaren och skrivits ut igen! Allt för att jag ska vara helt redo inför programstarten på måndag. Min största utmaning var att skriva ut ett papper med programmets namn i färg. Låter säkert inte så krångligt men för någon med teknologisk tumme mitt i handen så är det en stor utmaning. Givetvis skriver skrivaren hos oss inte ut i färg och världen skulle ju troligen gå under om min skylt inte är grön. Om inte skulle i vart fall någon kommunikatör eller introduktionsansvarig få en hjärtinfarkt, och det kan man ju inte ha på sitt samvete. Så, behövde finna annan skrivare. Har tidigare lyckats hitta skrivare som lagts till via min dator och det har gått smidigt. Jag är dock en sådan där ni vet som aldrig läser manualer utan kör lite på känsla när det gäller datorer. Så, nu när de ändrat dialogrutorna så är ju jag givetvis lost. Efter mycket om och men, samtal till prefektssekretereran (som säkert hade viktigare saker för sig) i hopp om att jag kunde maila henne och hon kunde skriva ut, och svordomssymfonier så stod jag där äntligen med min skylt. Kände mig oövervinnerlig och stolt. Kom rent utav på mig med att vifta med den lite extra för att alla skulle se hur jag segrat över datorernas och teknologins onda krafter.

 

Efter någon timma med utskrivande, lådbärande och välförtjänt överlevnadsfika blev det dags för möte med den grupp som ska ge studenterna stöd under deras första veckor. En av mina uppgifter är att hålla i en bluff-föreläsning. Visst låter det roligt? Visst låter det som en jätte god idé? Visst låter det spexigt? Ja, ja, ja! Är jag en person som förkroppsligar spex? Nej... Jag är inte ett dugg klämkäck, har inte en cell som är programmerad för att spexa och trivs inte alls när jag ska 'skoja till det'. Jag känner mig ofta som Wednesday Addams och behöver, enligt mina kära vänner, ett par drinkar för att få ut kvastskaftet ur rumpan och bli 'rolig'. (Vilket jag iofs tycker är skitsnack eftersom jag alltid är grymt rolig, det är bara väldigt få som förstår min humor och som snarare blir förolämpade för att de inte hänger med i min nattsvarta ironi. ;-) ) Hur blir man mer spexig när man inte har fallenhet för det?

 

/GG