gentlegiantafskofvde.blogg.se

Mannen stack till skjutbanan och jag satte mig på cykeln. Orkade cykla en timma (blir ett par mil) och känner mig nu mycket mer vaken och har tankemössan på. Har hållit igång bra idag både med träning och jobb. Jag trivs när jag rör mycket på mig. Jag brukar skämta om att jag har kropp som en norrländsk skoggshuggare och ämnesomsättning som en hedponny (räcker med att de ser mossa på stenar så blir de feta). Och visst kan jag se det komiska i det men egentligen är det inte roligt alls. Jag har ett stort rörelsebehov och har inte haft möjlighet att leva så aktivt som min kropp behöver och som jag faktiskt gillar. Förut jobbade jag på ridläger, jag gick på naturbruksgymnasium, jag skötte om en och till och med två hästar i perioder och cyklade nästan en mil dit och tillbaka. Samtidigt sprang jag mycket och hade bra matrutiner i.o.m. skolans mattider, ridlägrenas mattider och senare samboskap. Min kropp är inte gjord för kontorsarbete (vems är det i.o.f.s.) utan kroppsarbete. Detta är något jag kommer behöva tänka på och hantera genom resten av mitt liv. Utan motion så blir min kropp såååååå långsam. Jag blir inte ens hungrig.

 

Så, jag är glad för att jag denna vecka kan  träna ett par pass per dag. Jag tänker att jag får passa på att njuta medan jag kan. Snart drar kurser igång både som jag håller i och de som jag själv ska gå. Det blir även mycket resande i höst. Ja, ni hör... Så, jag njuter just nu!

 

Enbart ett orosmoln finns på himlen. Jag har en gång tidigare, när jag och min sambo hade en dålig period, tränat för mycket och ätit för lite. Det var som att det var enda sättet för mig att hantera mina känslor och som att han kanske skulle välja mig och bekräfta mig om jag bara var smalare. Jag visste om absurditeten redan då men jag var så desperat att jag lät mig bli galen ett tag. Till slut valde jag mig själv och min hälsa och vi flyttade isär.  Det jag märker nu, när jag gör två träningspass, är att jag får en liknande känsla i kroppen ibland. En slags manisk känsla. Den är inte tydlig och den varar inte länge. Den är som en viskning. Men, det måste jag hålla koll på. Detta är inte samma situation och jag vill inte skapa något destruktivt mönster. En stor skillnad denna gång är även att jag äter ordentligt och tränar för att det är roligt och jag mår bra av det. Inte för känslorhantering och självplågeri. Det är som att kroppen minns och har något tidigare program som ligger och gnistrar eftersom vissa handlingar triggar det...  Så, ytterligare en sak att sätta upp på listan över saker jag behöver tänka på.

 

Men nu ska jag inte tänka på det alls. Nu ska jag kolla igenom min artikel ytterligare en vända och komma på något vis att locka min sambo att massera mig. :-)

 

/GG