gentlegiantafskofvde.blogg.se

Av ren slump hamnade jag på sjuan när jag satte på tvn som lite bakgrundssorl. Där går just nu ett program som döpts till 'Extreme makeover weightloss'. Tror jag sett detta program innan om lördag morgnarna. Det handlar om personer som är mycket överviktiga och som under ett år kämpar tillsammans med en, vad jag anar är, hälsocoach. De får bl.a. en pt till hjälp och uppdaterar uppgifter elektroniskt var vecka till sin coach. Idag handlar det om Sandy. Sandy griper mig mer än någon annan karaktär gjort. Han är en gay kille som lever ensam. Han är så fruktansvärt ensam. Hela hans liv genomsyras av ensamhet: han är mycket för sig själv, han har inga vänner och lägenheten han bor i är inte för 'entertaining'. Ett hem som man ser att en person lever själv i utan besök.

 

Sandy isolerar sig och äter nästan ihjäl sig periodvis. Han äter för sysselsättning, för att döva känslor och för att det är gott. Ur mitt perspektiv ger maten mening, blir sällskap och blir något att ordna dagen kring för Sandy. Har sagt innan att jag är blödig och jag sitter här och gråter för Sandy och för att han inte tror sig förtjäna något annat. För att han vill ändra sig men det är så svårt ibland och då är hans enda coping mat. Han har inte fått lära sig något annat verktyg för att hantera alla känslor.

 

Alla förtjänar att känna sig älskade. Alla förtjänar att bli bekräftade. Alla förtjänar att vara någon i relation till andra. Jag kan känna igen mig i att det är tufft att umgås med folk när jag vet att jag gått upp i vikt och känner mig ful. Det finns stunder jag inte känner mig fin och inte känner att jag passar i sammanhang där man ska vara partyklädd och på partyhumör. Värst är det när jag ska träffa folk som jag inte sett på länge och skäms för att visa mig. För att de ska se att jag gått upp mycket i vikt, och att de ska förstå att jag inte tar hand om mig själv - att jag låtit mig förfalla. Men, det där finns bara i mitt huvud. Ingen av mina vänner skulle umgås med mig 'out of pity' eller tänka så om mig. De riktigt fina vännerna skulle förstå att något är fel och vilja stötta. Vårt band bygger på kärlek, respekt och en önskan om att dela våra liv med varandra. Jag vet att de finns där för mig och att det snarare är jag som måste jobba på min skruvade tanke om att jag inte 'vill störa' eller 'ligga till last' för att jag behöver dem när det är svårt. Det är jag själv som kan göra att de försvinner ut ur mitt liv för att jag isolerar mig. Bara för att jag är besviken på mig själv betyder det inte att mina vänner känner så. De skulle bara bli besvikna om jag stängde ute dem. Jag har främst förlorat god kontakt med några av mina vänner för att jag låtit jobbet gå före allt. Och, det är en resa nu att återuppbygga den fina kontakten. Det viktiga är att jag vet att de betyder mycket för mig, att jag inte vill vara utan dem och att jag är villig att arbeta på att ha dem i mitt liv. En del i min livsstilsförändring är att vara mer social och prioritera rätt.

 

Det är dessutom så lätt att skylla på jobb eller 'att jag är så trött' när det kommer inbjudningar. Jag är en av många som tror att jag återhämtar mig bäst i ensamhet och att det är för energikrävande att umgås med andra. Men, det där stämmer bara ibland. För att riktigt fylla på mig med energi behöver jag vara i sällskap av andra. Inte i det där ytliga sociala sammanhanget men i det riktiga och äkta sammanhanget. Om vi inte deltar i sådant umgänge tror jag vi lakar ur oss och blir tomma inuti. Vi människor existerar inte i vakuum och utan den typen av umgänge tror jag att vi mår dåligt.

 

Jag hoppas att alla av er har åtminstone en person som ni vågar släppa nära, som ni är äkta med och som är värd att ta sig ut ur isoleringen. Vi förtjänar alla mer än att vara ensamma! Om vi lyfter vår blick kommer vi dessutom upptäcka att det finns personer som vill vara oss nära, som är omtänksamma om oss och som vill att vi ska öppna oss för dem. Vänd er till den personen när det kommer stunder som ni inte mår bra eller om ni som Sandy bara vill låsa dörren, dra för gardinerna och äta. Ni är värda mer än så! Ni är vackra människor som är älskade!

 

/GG