gentlegiantafskofvde.blogg.se

85 minuter, 30 km (låter mycket mer än tre mil ;-) ) och 1092 kalorier (om man nu kan lita på den beräkningen)senare så står jag och är nöjd med ett hånflin. Sedan kommer tanken... Det är ju mig själv jag hånflinar åt. Som jag precis straffat. Som jag precis gjort en 'du kan ju om du vill fetto'-min åt (kanske snarare 'du kan ju om någon tvingar dig'). Hur man än vänder sig har man arslet bak brukar min mamma säga. Jag tycker det är bra att jag cyklade för jag behövde verkligen röra på mig och jag vill inte tappa greppet om min tärningsrutin. Men, det där var nog inte riktigt snällt mot mig själv. Eller?! (Det var ju 'för mitt eget bästa') Läste tidigare idag på Minendies blogg om 'att vara sin egen vän' (http://minendie.wordpress.com/). Var jag just min egen vän eller min egen fiende? Skulle jag behandla andra på detta sätt? Skulle jag tillåta dem att behandla mig så? Det är ju ganska sorgligt om jag faktiskt psykiskt misshandlar mig själv... Den tankenöten skulle jag kunna grubbla på länge. Istället väljer jag att tänka att jag ska vara mer förlåtande mot mig själv och att jag ska hålla mig till mina nya vanor som gör mig stark, frisk och energifylld. För, jag är mama bear gällande alla mina älskade vänner och skulle kämpa till döden för dem och för att de ska vara älskade och respekterade samt älska och respektera sig själva. Vore bra om jag leva som jag lär i viss mån gällande det. ;-)

 

/GG