gentlegiantafskofvde.blogg.se

Meddelande från avskildheten

Kategori: Allmänt

Ni vet hur man ibland snubblar över böcker hemma hos andra som man blir väldigt nyfiken på? Som tycks tilltala en och det finns en känsla av att den där skulle vara rätt för mig? Jag snubblade över en sådan på min professors kontor. Ni behöver inte skrämmas av själva platsen för min inspiration. Boken heter 'Meddelande från avskildheten' och i beskrivningen på bokförlagets hemsida kan följande läsas om boken (se länken):
 
"Strävan efter gemenskap uppfattas som självklar i vårt samhälle. Ensamhet och avskildhet framstår som avvikelser från idealtillståndet och kan därmed försätta människor i en position där de – inför andra och sig själva – känner sig tvungna att förklara varför de känner sig plågade av ensamhet eller har valt att leva i avskildhet. För mycket socialitet eller för lite tycks vara det val den moderna tillvaron ställer oss inför – ett val som också påverkar ens självbild. Är man en aktör som medvetet förhåller sig till socialiteten och själv väljer närhet och avstånd eller är man ett offer för omständigheter bortom ens kontroll?

Niklas Westbergs avhandling undersöker detta vårt laddade förhållande till gemenskapen. Den har framför allt sitt fokus på hur avskildhet och ensamhet konstrueras som problem och på hur dessa situationer förklaras av »samhället» och av människor som definierar sig själva som ensamma eller avskilda."
 
Visst låter det intressant?! Jag tycker boken låter mycket spännande och tycker det är ett bra ämne som tas upp. Alltför ofta tycker jag att social gemenskap ska hyllas och sättas på piedestal. Och, det ska den till viss del. Jag tycker att vi människor framförallt växer och blir till i våra relationer till och i stunder med andra.  Men, då tänker jag mig mer äkta samvaro (och den ärlighet, öppehet och gränslöshet som råder i den) och inte den ytliga form som dagens samhälle uppmuntrar till. Jag har några få och mycket nära vänner som jag växer tillsammans med och som ger mig stöd. Avskildheten kan vara att föredra framför sådan social samvaro som inte när en. Då sitter jag hellre med ljus och en bok, framför en brasa medan stormen viner, vandrar genom ödslig skog, eller blickar ut över vidderna. Det finns en styrka i att andas in någon slags ensamhet. Det finns ett lugn.
 
Hur tänker ni kring det här med enskildhet/avskildhet/ensamhet?
 
 
 
 

Kommentarer

  • Minendie säger:

    Jag trivs ofta med att vara ensam. Jag är hellre själv än i den ytliga sociala samvaron som du pratar om. Jag har också ett fåtal nära vänner som jag delar det mesta med och de är guld värda. Jag har nog ganska svårt för det där ytliga, på gott och ont. Ibland har jag svårt att spela spelet och låtsas intresserad och glättig inför saker som jag inte alls bryr mig om. Det ska vara den äkta varan annars är jag hellre ensam med min katt :)

    Svar: Jag håller med! Känner igen motståndet mot låtsad glättighet och låtsat intresse. Det tråkiga är att folk har väldigt svårt att acceptera det. Jag vet att jag har förlorat vänner för att jag inte har velat delta på deras 200-personers fester eller uppvakta dem i tid och otid i krystade sammanhang. Men de tar inte min önskan att träffas enskilt och genuint uppvakta dem som något positivt utan känner sig nog mest svikna. Det tog ett tag för mig att sortera bort de kontakter jag hade som egentligen bara var ytliga och som inte närde mig. En smärtsam men nödvändig process mot välbefinnande.
    Gentle giant af Sköfvde

    2012-12-10 | 22:29:13
    Bloggadress: http://minendie.wordpress.com
Kommentera inlägget här: