Objektifiera lite, men bara lite, mera...
Kategori: Vikt
Jag har en läggning mot att tycka att man inte ska objektifiera varandra som människor. Man ska inte göra det på något vis. Men, när min sambo taffsar på rumpan och klämmer lite och säger att 'det märks att du tränar' så blir jag alldeles varm i kroppen!
Jag har den stora glädjen av att ha en man som tycker att jag är snygg och sexig oavsett vikt (i.o.f.s. har vi inte prövat mer än så här och jag känner inte riktigt att jag behöver testa hans attraktion till mig ytterligare ;) ). Det kan dock innebära att det är svårt för honom att förstå att jag kan känna både äckel och besvikelse på mig själv när jag ser mig själv i spegeln. Det är ju trots allt så att jag behöver tycka om eller i vart fall accpetera det jag ser. Det jobbar jag på hela tiden! Och, jag kan säga att jag faktiskt nu accepterar (och rent utav förlåter mig själv för) min viktuppgång. Jag tror det är ett bra steg i att ändra min livsstil. Och visst ger det en kick att jag nu gått ned en storlek i byxor (kroppen förändras snabbare än siffrorna på vågen), att kroppen känns mer vaken och smidig samt att jag kan känna förändringar när jag stryker med händer över min kropp. Jag ser fram emot denna resa, jag längtar efter att komma i mina fina kläder igen och jag ser fram emot att må bra och minska risken för ohälsa! Sedan får jag väl även erkänna att jag faktiskt är en riktig pingla när jag väger ca 75, och den sidan ser jag också fram emot att uppleva igen.
/GG
