gentlegiantafskofvde.blogg.se

När fredagsmyssången gjorde intågande i gemene mans hushåll så tänkte jag att "ha! tror ni att vi är så lättlurade?!". Så här i efterhand så inser jag ju att poängställningen dessvärre är 0-1 mellan den medvetne medborgaren och konsumismen.

 

Jag undrar ibland hur jag känner inför det där. På facebook droppar det in uppdateringar om att man ska hem till fredagsmys och på jobbet så säger man redan på torsdagen att "det ska bli skönt med fredagsmys" dagen efter. På ett sätt tycker jag att det är ett trevligt koncept. Jag gillar tanken på att få komma hem på fredagen, veta att jobbveckan är över och att lördagsmorgonen stundar. Jag menar, många av oss har bara två dagar i veckan då våra väckarklockor inte ringer innan solen gått upp dagen efter.

 

Jag ser dock en baksida. Övervikten har redan ökat i Sverige och den där truddelutten och mediabilden som susar genom TV-rutan uppmuntrar till ätande. Att mysande innebär ätande. Är inte det en del av problematiken? Att "nu ska vi ha trevligt -let's eat something" eller "nu ska vi umgås - let's eat something". Och, om vi inte äter (eller för den delen dricker alkohol, vilket hör den svenska kulturen till) så blir vi pressade, skymfade och känner socialt tvång att "ta en liten bit". Men, har man problem med mat så är den där lilla biten en dörröppning till en näve, en skål, en hel massa kanske. Eller så ger den där lilla biten en massa dåligt samvete för att man ätit något onyttigt eller "jag borde sagt ifrån eller stått emot".

 

Jag är helt klart ambivalent. Jag kämpade länge med att skapa nya mönster gällande att jag kan mysa utan att äta. Och då menar jag inte äta alls och alltså inte att substituera en viss sorts ätande med annat ätande. Det var skitsvårt. Det var ett mönster rotat i min barndom där vi ofta mysåt för att vi faktiskt inte hade råd med en massa biobesök, utflykter, eller annat. Det var min familjs sätt att umgås. Jag kan se att det fortfarande är så till viss del. Jag älskar att umgås med min mamma. Och där har onyttig mysmat bytts mot frukt och frön. Men, det är fortfarande mysätande. Det tar inte lång stund innan något plockas fram. Det här med mysätande är något jag inte vill föra över på mina barn om jag någonsin får några. Mest för att jag vet vilket helvete det är att jobba fram nya mönster, känslor inför och laddningar av mat. Men, jag vet inte om det ens är möjligt när TV kör den där reklamen och skapar mening i barnens liv utan att jag som ev. förälder kan stoppa det.