Tidiga funderingar på lördagsmorgonen
Kategori: Allmänt
Jag är en morgon människa. Eller, det låter så trivialt att säga det för givetvis har jag morgnar då det inte finns en enda cell i mig som vill lämna sängens varma famn. Men, man kan oftare finna mig vaken tidigt på dagen än sent på kvällen. Hur som.. Det är svart ute och jag kan se gatlyktorna lysa genom fönstret. Det är nog det enda kruxet: hade det varit ljusare hade jag dragit ut! Jag hade snörat på mig skorna och antingen tagit en långpromenad eller så hade det fått bli en löprunda. Men, även mörka morgnar har sin charm. Jag och katterna brukar hamna i köket med tända ljus, te, och som idag: en värld full av bloggar. Jag vill rekommendera Skinny Jeans inlägg om andras åsikter. Jag tycker det är mycket tänkvärt! Jag lämnar det dock där så får ni skapa er en egen uppfattning.
Hela Skinny Jeans resa är väldigt inspirerande och hon visar (som många av er!) att viktnedgång kräver att man tar i och svettas. Hennes blogg visar att man kan äta "vanlig" mat och få fina resultat. Det är faktiskt den mest intressanta kommentaren jag får... "Vadå, kan du äta vanlig mat?" Jag svarar ja och önskar att bilderna av viktnedgång och att skapa en sund livsstil inte var så skeva och ihopblandade med konstiga dieter. Å andra sidan förstår jag att det finns de som faktiskt behöver bryta alla vanliga kostvanor och gå på ex. en soppdiet för att rensa ut och rensa banan (vanemässigt) för nya rutiner och skapa ny mening kring mat. Den andra vanligaste kommentaren är "bantar du?". Jag vet seriöst aldrig vad jag ska svara på den frågan. För, ja det gör jag väl men nej det gör jag inte. Jag tänker inte att jag behöver bli smal (vilket ofta är meningen som andra lägger in i 'bantning'), jag tänker att jag behöver komma iform. Det är inte bilden av en smal tjej som får mig att trampa på cykeln en timma eller glo in i en vägg när jag trampar rumpan snygg på crosstrainern. Det är möjligheten att orka, att få muskler och kunna leva ett friskt och sunt liv. När jag cyklar eller går på crosstrainern så tänker jag på hur härligt det kommer vara den där dagen nästa år då jag springer en hel mil. Jag tänker på hur fantastiskt det är att vara ute och springa och vara i sådan form att jag kan släppa loss mig själv. Med det menar jag den stunden då jag länger på steget, kroppen hänger på och det går vansinnigt snabbt. Det är det som får mig att orka ta mig till gymmet. Min poäng (jag tror jag har en sådan) ligger någonstanns i trakten av att folk har så otroligt många föreställningar och värderingar (som samhället matar på) att de missar att se personen och fråga denne om hur han eller hon tänker.
Jag tror att Wikipedia dessutom lyckas vara ett exempel på en annan poäng jag har. Här definieras bantning som en tillfällig och systematiskt förändrad diet som ska leda till viktminskning. Det är absolut ingenting jag gör (det där med tillfällig) eller vill göra. Men, jag är inte heller i läget att jag måste göra det. Jag förstår som sagt att vi alla är olika och behöver olika. Jag har arbetat fram en matlivsstil som fungerar för mig. Som är bra för mig och som innehåller allt det jag tycker om. Detta är inte en tillfällig förändring. Det är en förändring för livet! Jag kan inte kalla min matlivsstil något och har inget behov av att göra det heller. Jag tar istället girigt för mig av de recept som inspirerar oavsett om de är LCHF, GI, medelhavsmat eller raw food. På Wikipedia kan man läsa om exempel på bantningsmetoder. Det är här som jag tror min andra poäng kommer in. För, de räknar upp GI, LCHF och andra dieter. Jag tror de flesta som följer dessa dieter inte ser dem som tillfälliga heller. Utan att det är matlivsstilar. Min poäng är att många runt omkring oss förknippar dessa matlivsstilar med just bantning och då missar de hela poängen. De ser inte att vi har ett helt livskoncept som vi funnit oss hemma i och som fungerar för oss. Många av oss gör det inte heller "för att bli smala" utan för att leva friskt och fullt ut. Sedan är det ju väldigt trevligt att en effekt av vårt goda, fantastiska, härliga liv är att vi går ned i vikt.
Jag startade min förändring med känslan av att jag behövde göra något. Jag mådde inte bra och levde inte det liv jag ville leva. Min viktuppgång gjorde att jag inte orkade lika mycket, att jag kände mig misslyckad och att jag inte trivdes i mig själv. Att sätta upp ett mål om att gå ned 30 kilo handlade om att ta tag i den negativa utvecklingen, att ta hand om mig själv och att hamna på en sund viktnivå. Jag vet att jag inte kommer vara 'smal' när jag är klar. Det är inte vad jag eftersträvar. Vi har alla olika mål! För mig symboliserar de där 30 kilona ett val: att jag väljer mig själv och min hälsa. De är ett uttryck för min förändring och något som jag kan ta på. Nu i efterhand inser jag att jag snarare borde ha haft förlorade cm runt midjan och andra kroppsdelar som mått i stället - men det är lätt att vara efterklok. Jag fastnade ett tag i en upphängning på kilon och fick arbeta med att ta mig loss från det. Jag erkänner att jag sveptes iväg med media, omgivning och hamnade i ett kasst läge en stund. Men, det var för att jag satt upp vikten som ett mått för hur jag lyckades. Jag glömde liksom bort att det egentligen inte spelade roll. Jag har ett datum för när jag ska ha gått ned dessa kilo. Kanske fixar jag det till dess, kanske inte. Huvudsaken är att jag är på rätt väg. Jag har valt mig och mitt liv, och det känns helt fantastiskt!
Bild från Jessica Claréns blogg:
