gentlegiantafskofvde.blogg.se

Efter mitt förra inlägg satt jag och läste en stund. När jag sitter där och läser så är det precis som om luften går ur mig. Det var inte den där smygande känslan av trötthet som man kämpar med en stund innan man ger efter. Det var en PANG BOM trötthet som svepte in. Blev förvånad och tänkte att det är bästa jag vilar. Lade mig på sängen och vaknade, vad jag tror var, ett par timmar senare. Fortfarande trött men jag tänkte att det nog är bra att gå upp även om jag tar det lugnt. Ärligt så blir jag lite rädd för den där insvepande tröttheten. Förhoppningsvis är det enbart pga att jag har någonting i kroppen (tyckte jag kände av förkylning i förrgår) eller att kroppen jobbar förfullt med återhämtning och omställning. Kommer att ta det lugnare ett tag och min utmaning får vänta till nästa gång jag tio dagar då jag är i stan. Jag tror på att lyssna till kroppen (till viss del - kanske inte när den är vrålsugen på choklad ex.) och känna efter vad den behöver. Just nu är det tydligen lugn. Efteersom jag har mycket jobb så får dne fysiska ansträngingen stå tillbaka. När jag säger att den får stå tillbaka så är det min ordinarieträning på 6 dagar i veckan som kommer upprätthållas. Men, inga tokiga superpass om det inte känns riktigt riktigt bra.

 

När det gäller lyssnande på kroppen så kopplar jag det till en ärlighet inför mig själv. Jag är en 177 cm lång kvinna på 103 kilo som sedan nästan två månader tillbaka har genomgått en livsstilsförändring. På den resan finns hittills både dalar och höjder, det har varit tufft och helt underbart. I denna förändring kommer mycket ske utöver det som skett och min känsla inför mig själv är en viktig del av att vara ärlig. Då tänker jag på känslan av och i kroppen likväl som mer existentiella känslor. Jag har inte riktigt tagit hand om min kropp innan och måste värna om den. Jag älskar min kropp på så många vis. Den är stark, den är uthållig, den har fört mig med på äventyr, den har genomgått chocker, den har fungerat, den har skador som alltid finns kvar i den, men den har även läkt fint. Min kropp fungerar! Under denna omställning har den anpassat sig och blivit mycket stark. Den släpper inte ifrån sig vikt riktigt än men det kommer om jag tar hand om den väl. Jag kan ärligt säga att jag vill arbeta med min kropp för att göra den frisk och stark. Jag kan ärligt säga att jag är arg på mig själv för att jag låtit den 'förfalla' de sista åren. Men, jag skulel aldrig ta ut det på min kropp genom svältdieter, überträning eller något som inte skulle kunna funka i vardagen. Den har försökt hantera min vanvård så gott som den kan. trots al stress, trots dålig kosthållning och trots för mycket alkohol i perioder så har den hanterat det väl så att jag har helt vanliga värden idag. Måste ha en superkropp!!!! Efter min morgondusch smörjer jag in mig med krämer/body butter  - you name it - och med en olja. Oljan ska hjälpa min hud att reparera sig. Med mina händer för jag över mjukmagen och känner de räfflor mina bristningar skapar. Då brukar jag säga 'Förlåt kroppen' - tyst eller högt om jag är själv. Så, det sista jag vill göra nu är att göra den mer illa. Det jag vill göra nu är att ta hand om den. Så, istället för hård träning ska den få bad, krämer, doftljus och stärkande träning. Den ska få meditation och senare i höst när blivit modigare ska den nog få ex. yoga också. Den stora skillnaden vad gäller relationen till min kropp är att jag, genom min livsstilsändring, är i min kropp och med min kropp. Förut kunde jag vara mot min kropp och tycka den var ett redskap. Så, när den inte funkade som jag ville så kunde jag nästintill straffa min kropp (pushade i alla fall, dieter, för hård träning). Jag var elak mot min krop och därmed även elak mot mig själv. För i allt det där fanns en skam, ilska och uppgivenhet gömd. Kontroll är väldigt viktigt för mig och min odisciplinerade, ofasta kropp symboliserade min okontroll över mig själv och mitt liv.

 

Idag har jag bra träningsrutiner. Jag har dock fortfarande sämre matrutiner eftersom jag fortfarande äter för lite vissa dagar. Mitt mål är att skapa en balans under dagarna och över längre tid. Jag tycker det är viktigt att jag är ärlig mot mig själv även i det. Att jag inte tror jag gör saker bättre än jag gör dem. Att jag fråga mig själv 'varför åt du ingen lunch idag' (frågar djupt eftersom första svaret är 'hann inte' medan det äkta svaret är 'min mage var stressad och i en knut så jag kände inte hunger och glömde bort'). Med denna ärlighet så kommer jag lösa flera knutar på vägen och hela tiden komma längre och längre med min förändring. Målet är en frisk jätte inifrån och ut. :-)

 

/GG