Dags för fot-rehab
Kategori: Allmänt
Som jag skriv (lite i förbifarten) stukade jag min fotled under semestern. En enorm stukning där fotleden lite smått hamnade ur led. Inte trevligt alls. Så här såg det ut då:
Så, inte så värst illa... Med lite engelsk ipren i kontant omlopp så var dte uthärdligt även om det stundtals gjorde mycket ont. Såret på höger knä var ibland värre än fotleden. ;) Detta är en återkommande skada som jag haft sedan våren år 2000. Jag har dock sluppit undan stukar-mig-så-fotleden-hoppar-lite-ur-led incidenter sedan hösten 2009 då jag föll och bröt mitt högra ben mitt uppe i allt ihop. Ofta när fotleden går litegrann ur led så hoppar den tillbaka ganska snart. Den här gången tog det för den att hoppa tillbaka och givetvis blev både jag och min man oroliga. För att kolla att allt stod rätt till så besökte jag vårdcentralen i fredags. Det hade då gått en vecka. En ritkigt duktig läkare kände, klämde och böjde och töjde. Ingenting tycks vara brutet och det blir sjukgymmnastik för min del.
Det känns väldigt konstigt att inte kunna träna. Jag märker att jag blir mycket mer sugen och vill äta dåliga saker nu när jag blivit passiv. Tänk att det kan hänga ihop så?! I väntan på att få ett rehabiliteringsprogram tänkte jag cykla lite försiktigt (det ingår i programmet). Cykling är underbart! Det belastar inte och man kan känna efter hur mycket elle rlite man kan trampa ned och vilken fart man kan ha. Dessutom så får hantlarna och yogamattan komma fram och underhålla mig. Bara för att fotleden inte kan belastas så innebär det inte att annan träning får utebli (även om jag tycker den sortens träning är tråkig och jag kommer behöva rutinisera den). Jag försöker komma ihåg (eftersom jag gärna och lätt glömmer bort) att det finns så otroligt många träningsalternativ beroende på var elle rhur jag skadar mig. Min första inställning är ofta att växa fast i soffan och deppa över smärta och att jag inte kan springa.
Jag kan erkänna att jag varit lite nedstämd sedan läkarbesöket. Eftersom detta är en återkommande skada så förstår jag att jag troligen kommer att få leva med den. Men, att få det på papper och behöva inse att jag kanske måste ha stödskydd för fotleden och att jag dessutom kommer få leva med cirkulationsproblem i fötterna (blir som vatten-kuddar bakom tårna) tog ned mitt humör någon dag. För mig är det viktigt att få uttrycka mina känslor och att få känna och uppleva de känslorna en stund. Nu, när jag har fått gjort det, så kan jag se konstruktivt på saker och ting. Alternativ träning och en bra sjukgymnast komme rge goda resultat! Om jag sedan behöver ha ett fult skydd på min fotled så får det väl vara så...
Har ni några förslag på alternativ träning som inte belastar fotleden?
