Mitt Edinburgh (skottlandsresan del 1 av 2)
Kategori: Allmänt
Fina ni! Nu är jag äntligen hemma igen. Jag tycker det är fantastiskt att resa men efter ett tag längtar jag efter mina rutiner och min kissekatt. Ordningen är nu återställd och jag har, på två dagar, hunnit tröttna på allt katthår som är överallt (inkl inuti min näsa). ;)
Jag har haft det helt fantastiskt och här nedan följer en berättelse om mitt Edinburgh. En resa gjores även utanför denna fantatsiska stad och berättelsen om den kommer i ett eget inlägg.
Min man är en herre som försöker ge sken av att han är ganska laid back och goes with the flow. Vilket inte alls är hur han är (visst är et spännande hur män bygger upp illusioner av sig själva som liiite mer coola/häftiga/vilda än vad de är?!). Så, fyra timmar innan planet skulle gå (d.v.s. två timmar innan incheckningen ens öppnade) så sto vi på flygplatsen och han var helt övertygad om att hans ryggsäck nog var för stor för att gå som handbagage. VI hittade en slags behållare som han fick lägga ryggsäcken i och som visae att den, som jag sagt, var helt OK i storleken. Det roliga är alla enorma väskor som andra personer hade som handbagage... Jag fick bjudit honom på en öl, hantaggade ned och sedan väntade vi ett bra tag. Under tiden vi väntade försökte vi checka in online via hans mobil. Vilket var omöjligt eftersom den virtuella incheckningen och mitt pass var oense om vilket kön jag faktiskt har. Det var därmed bara till att sitta och invänta incheckningen. Efter att ha slagit ihjäl ytterligare två timmar efter incheckningen var vi på väg mot London för vårt byte på Heathrow. De ca två timmar vi hade att slå ihjäl där spenderades med att gå igenom massiva säkerhetskontroller, ta ett tåg för att komma till huvud-terminalen, hitta en väl undangömd gate, ta en buss till flygplanet och vänta på att den (enda) bussen skulle hämta samtliga ca 200 passagerare. Mitt tips idag är att inte tro att man kan löka runt på Heathrow... En timmas flygtur senare landade vi i ett friskt fläktande Edinburgh och tog en taxi till vårt hotell. Vi har ett hotell som vi återkommer till: The original Raj. Det är som ett skämt mellan mig och min man. Vi hamnade där av en slump första gången vi åkte till staden efter att jag fått hjälp med bokningen genom en resebyrå. Och, det är som det låter, ett indiskt hotell i Edinburgh. Första gången vi stod utanför hotellet stod vi bara tysta innan vi började skratta åt att vi hamnat på just det hotellet med en vit elefant utanför entrén. En dag kanske det inte är lika kul längre men än så länge så är det 'vårt hotell'.
I Edinburgh känner jag mig hemma. Även om det är en av huvudstäderna i Europa och fylld med folk, så är det en skönt avslappnad stad och det är inte särskilt svårt att hitta sin väg. Det finns egentligen bara två gator: Princes street som är shoppingstråket i den nyare delen av staden. Här går bussarna, här går folk fort fram för att ta sig till sina mål, och här finns de kommersiella restaurangerna och affärerna. Den andra gatan är High street, även kallad 'the royal mile', där all turistriktad verksamhet finns. Denna gatan går från Holyrood (alatset som är kungligt residens) upp till Edinburgh castle (en försvarsborg) och här hittar ni alla muséer, alla tacky turistaffärer som innjuder till att köpa souvenirer i form av kiltklädda gossedjur eller plåtburkar med olika motiv. Eller varför inte kylskåpsmagneter? Men här finns även whiskybutiker, cigarrbutiker och en hel del kyrkor, statyer och historiska byggnader. Tar man en snedgata ned så kommer man till Greyfriars kyrkogård och grassmarket. Det är en helt underbar uppdelning i staden även om det bidrar till att staden, liksom den alltid varit, känns lite tudelad.
Men, det finsn ett helt Edinburgh bortanför dessa två gator. Staden är uppbyggd på sju berg/utslocknade vulkaner och här finns enormt vacker natur. Min fantatsiska man har haft ett otroligt tålamod med mig denna resa. Han tycker inte om att promenera och skulle nog helst suttit och druckit whisky och rökt cigarr på the royal mile. Istället har han två av våra fyra dagar gått låååångt, en dag åkt buss, och enbart en dag turistat på milen. Här nedan följer en kronologisk bildserie:
Första dagen var målet att promenera ut till Craigmillar. Craigmillar är en slottsruin som jag gissar ligger ungefär 5 km utanför stadskärnan. Vårt hotell ligger ungefär någon kilometer söder om stadskärnan. Vi gick därför in mot stan men vi höll oss nedanför slottsberget/-vulkanen. Här är vår först vy mot slottet:
Vi passerade genom den kyrskogård som ligger bakom St John. Huvudsakligen för att jag behövde gå på toa och det finns allmänna toaletter precis efter kyrkan. dessvärre var dessa avstängda eftersom man håller på att renovera samtliga av stadens allmänna toaletter under året. Det här med allmänna toaletter är en fantastisk idé. nu snackar vi inte sunktoaletter alá Sverige heller utan gratistoaletter som ses efter hela tiden. Efter renoveringen kommer det dock kosta 30 pence (ca 5 sek) att använda toaletterna. Men, tillbaka till berättelsen... Eller, tillbaka efter att jag har fått anmärka att det finns en hel del fantastiska kyrkogårdar i staden. Kika in på dem för att besöka kändisgravar (nu snackar vi kändisar från mitten av förra milleniet och framåt), insupa atmosfär, sitta ned och vila fötterna på ett lugnt ställe, eller känna historiens vindslag.
Vår promenad fortsatte förbi Greysfirars kyrkogård. Edinburgh är en av världens mest hemsökta städer och på denna kyrkogård finns en låst avdelning där spöket McKenzie härjar. Han sägs även hemsöka de underjordiska valven som ligger under hela milen. Dessa valv är väl värda ett besök om ni är i staden. De skildrar en ganska sorglig historia om ett markerat klassamhälle dit även Irländarna kom vid den stora svälten. Det rä värt att tänka på när man går turiststråket fram: under dina fötter ligger sju våningar av håligheter dit de fattigaste var hänvisade att leva i smuts, sjukdom och brottslighet. Mary Kings Close är en av de mest välbesökta attraktionerna som tar er ned under gatorna. Det är en informativ runda som griper i hjärtat. Om ni har starka hjärtan och inte blir starkt påverkade av andliga plaster så kan ni gå på en av de många spökturerna eller informationsturerna som tar er ned i valven. Om ni besöker staden så kan ni notera att husen har 11-13 våningar på den sida som ligger nedanför bergs-/vulkansluttningen medan de har ca 4 våningar uppe på milen. En stor del av den gamla staden är dold för oss och vid de informationsturer som jag nämnt ovan så kan ni få tillgång till den delen av staden och historian.
Greysfriars kyrkogård är, förutom en hemsökt plats, en vacker plats som kanske är mest känd för Greyfirars Bobby: en hund som vilade på sin herres grav till dess att han själv lämnade jordelivet. Hunden har en minnessten och utanför kyrskogården finns det även en staty av honom.
Efter kyrkogården bar det av ut över 'the meadows' (grönområde nedanför universitetet med en utmärkt lekpark för barn). Här fick vi en fantastisk utsikt över Arthurs' seat (ytterligare en utslocknad vulkan som tillhör Holyroods slottspark. Jag stukade tyvärr foten och kunde inte tvinga upp min man för berget/vulkanen. Men, jag rekommenderar det varmt. Där uppifrån har man en fantastisk utsikt över hela staden och dess omgivningar.
Efter att ha gått och gått (och gått och gått enligt min man) kom vi fram till slottet:
För att komma dit fick vi gå igenom en fantastisk slottspark (snarare slottsskog). Även slottsruinen bjöd på fantastisk utsikt:
På slottet stukade jag foten (se upp för alla ojämnheter) och yrkade på att ta taxi in till sta'n, vilket min snåla fantastiska man gick med på. Uppe på milen åt vi god lunch. En sak jag älskar med Edinburgh är att man kan få tag på precis den maten man vill ha. I mitt fall vegetarisk mat. Min man tog en fish and chips och mätta gav vi oss ut på turiststråket:
The mercat cross - som är en enhörning eftersom kung James tog an enhörningen som släktvapen/landssymbol. Enhörningen med sina magiska krafter (kedjan som slingrar sig runt den symboliserar att han tämjt den) var ju ganska överlägsen det engelska lejonet...
St Giles katedral: (Jag tror det är Adam Smith som står staty - han var ekonom/statsvetare)
Staty av Hume (en av upplysningens främsta filosofer om det sociala) - här finns det ofta musikanter som bjuder på skönstämd sång, säckpipeblåsning etc...
Vidare upp till 'the whisky experience' som ligger nästan helt uppe på toppen. Efter den gamla byggnaden till vänster kommer man in på slottsterassen. Det här är stället för den som vill lära sig mer om whisky. Det är en familjevänlig upplevelse som bjuder på en åktur i en 'whiskytunna'. Bildspelet man bjuds på kan även fås på svenska. efter åkturen tas man till ett rum för mer information kring whiskysmak beroende på område som whiskyn kommer ifrån. därefter tas man till museet som hänger ihop med attraktionen. Här finns extremt många whiskysorter uppvisade.
Den andra dagen började vi längst ned på milen. Här syns Holyrood palace:
Holyrood palace är än idag kungligt residens. Mest är det känt för att Mary Stuart - queen of scots bodde här. Till slottet hör en klosterruin:
Efter att vi besökt slottet gick vi upp för milen. Vi kikade in på Edinburgh-museet, people's story och gick ned till national museum of Scotland för utställningen om Mary Stuart. Även detta museum är familjevänligt och det finns massa för barnen att upptäcka och göra. När vi varit på det museet tyckte min fotled att det fick vara nog och vi tog oss ned mot princes street (den kommersiella gatan). Efter att ha bokat bussbiljetter för dag tre (som jag berättar om i eget inlägg) promenerade vi gatan fram. Vid sidan av gatan finns en underbar park och här ligger även konstmuseerna. Framför allt känns gatan igen på grund av 'the Scott monument'. Sir Walter Scott skrev bland annat 'Rob Roy' och 'Ivanhoe' och detta är hans minnesmomument: (en orgie i gotsk fläskighet som man, om man har ett starkt hjärta, kan klättra upp i via ett av benen)
Dag fyra var det dags för nästa promenad (monsterpromenad enligt min man). Planen var att gå via 'Walk of Leith' genom Dean village och vidare ut till Lauriston Castle. Promenadstråket var väldigt vackert:
Dean village är en gammal by som tidigare, innan man bygde den nyare delen av staden, låg utanför stadskärnan. Om jag inte minns fel så är byn uppsatt på UNESCOs lista för dess gamla byggnader men även för den bro som byggts över Leith (den finns på bild nedan). Första stoppet i byn blev Dean cemetary. En mycket vacker och stämningsfull kyrkogård:
Därefter tog vi oss fram mot bron: (Dean bridge)
Bron är helt enorm: stor och hög! Här är utsikten ifrån den (ut mot byn):
Till slut nådde vi vårt mål: (Det var stängt :( )
När vi vilat våra ben ett tag gick vi mot närmsta by i hopp om att undvika det åskoväder som dragit in över stan. Vi hann nästan fram innan vi blev dyngsura av ett hällregn. Det blev taxi hem till hotellet, varma duschar och en kväll spenderad på hotellrummet.
