Uppe alldeles för tidigt
Kategori: Allmänt
Tre morgnar i rad har jag blivit hund- och kattattackerad runt fyratiden på morgonen. Riktigt tröttsamt! det är liksom alldeles för tidigt. Det slutar alltid på samma vis: efter en stund tröttnar jag på kläng, gnabbande och obekväma ställningar (och anus i ansiktet). Jag går upp och sätter mig i soffan. En efter en kommer de slinkandes. Först katten, sedan hunden... Och nu sitter jag här med dem kläng-sovandes med djupa snarkningar. Suck! Inne i sängen - den härliga underbara nya sängen - ligger min man och sover helt själv. Möjligen är hans katt inne hos honom. (Bara den som saknas för att riktigt förgylla klängbullen i soffan.) Själv är jag skittrött och pigg samtidigt. Om en stund ska jag ut med hunden. Han totalvägrade att göra no 2 vid gårdagens 22-promenad i regnblåst. Så, gissa vem som har en riktigt spänd och uppblåst mage men vägrar gå ut? Inte jag för en gångs skull.
Efter hundpromenad så ska jag passa på att handla innan resten av pöbeln vaknar. Vi (jag?) har äntligen kommit på vad vi ska äta när samhället stänger ned imorgon. Det finns inget värre än att handla i en affär full med folk och min förhoppning är att detta ska undvikas genom att handla i ottan (nu när jag ändå är uppe). Här i Skövde har det blivit fullständigt vidrigt läge i matbutikerna vid vissa tidpunkter. Befolkningen har ökat (finner inte annan förklaring) och folk trängs - ofta tillsammans med trötta, hungriga och varma barn (snälla öppna deras jackor och ta av mössan om du först ska handla och sedan ska stå i kassakön från helvetet). Även i den matbutik som jag handlar, vilken främst vänder sig till singel och parpopulationen som har lite bättre ställt, har det börjat att bli kaos. Tack och lov utan crescendot av barnskrik.
Efter handling ska mannen få tillbaka bilen och bege sig upp till sin mor över dagen. Själv ska jag jobba till dess han kommer hem igen. Ser framför mig hur jag effektivt, inspirerat och kreativt författar ett kapitel till min avhandling. Verkligheten ligger nog närmre kastande med kaninleksak, en hund som ska ut då och då och stör min koncentration, en katt som ska ha min totala uppmärksamhet och till sist det störande ljudet av katt och hund som leker efter att de gett upp hopp om min odelade uppmärksamhet och riktar behoven mot varandra. Mina studenter säger att deras barn får dem att bli så otroligt effektiva och ordnade. Vet inte riktigt hur det blir så?! Här är det snarare så (även om det handlar om djur och inte barn) att jag hinner tänka EN vettig tanke och nästan få ned den innan det är något som stör och måste ges uppmärksamhet, När jag kommer tillbaka till datorn kan jag sitta en stund och försöka ta upp tråden igen. När jag börjar komma den på spåren så är det oftast något annat som händer... Och så fortsätter det hela dagen tills jag ger upp.
Jag hoppas denna dag före dopparedagen (eller är det da'n före da'n före doppareda'n?) startar fint för er!
