gentlegiantafskofvde.blogg.se

Dagen startar med att katten kommer upp i sängen. Hans önskan om närhet och mys går inte att värja sig emot. Trots att jag är dödstrött, blev sent igår, åker armen fram från under täcket och jag omfamnar den varma och mjuka kroppen. Att kvällen blev sen igår beror inte på något barhoppande. Det beror på att jag tog mig en rejäl genomtänkare. Mannen jobbade kväll och natt och jag passade på att samla mina tankar. För mig är det svårt att inse att jag lever mitt liv på ett sätt som jag inte vill. Detta är en insikt som jag har burit med mig i över ett år. Den är själva skälet till att jag började mitt projekt med förändring av livsstil.

 

På vägen har jag lyckats med att komma till rätta med några av de saker jag ville förändra. Ex. värnar jag mer om mig själv. Jag ser till att energin räcker till mig själv. Det är till och med så att jag ofta lägger min energi på mig själv först även om det fortfarande finns tillfällen då det absolut inte är så. Jag ser till att jag lägger min tid och energi på dem som är äkta vänner och som jag vill ha i mitt liv länge. Jag låter mig själv njuta mer nu än tidigare. Jag lägger ihop böckerna när jag tröttnar på dem och hellre softar. Jag tar en lång promenad istället för att tvinga mig själv till tråkigheter. Att skifta om dessa värden innebär inte att jag blivit en ostrukturerad och lättjefull ensamvarg. Det är snarare tvärtom! Genom att sätta mig själv först så tycks jag ha än mer av mig själv att ge till andra. Genom att inte tvinga mig själv till att skriva etc så tycks jag bli mer effektiv när jag väl sätter mig ned (troligen för att jag inte längre hamnar i blinklekar med min dator då vi bara stirrar på varandra i väntan på att den andre ska ge upp). Genom att fokusera min tid och energi för andra så orkar jag så mycket mer och kan fokusera så mycket mer när jag väl umgås. Det är en högre kvalitet rakt över mitt liv helt enkelt. För, visst är det mycket enklare att älska, ge till och sätta andra först?! Mitt problem har varit att jag upplevt det som att jag tar ansvar för hela världen (vadå drama queen?), min man och vårt hem, och min familj. Resultatet blev att jag inte, ovanpå alla dessa ansvar, orkade ta hand om mig själv. Jag orkade inte ansvara även för mig själv i all trötthet som sprang ur upplevelsen av att bära alla andra. Ni kan ju tänka er hur fel det blev och vikten ökade stadigt. Det har varit skitjobbigt och gjort jätteont att släppa taget och fokusera om. I mitt fall fanns det ingen som tog ansvar för mig (kanske urlöjligt att förvänta sig det men det bjuder jag på). Nu tar jag först och främst ansvar för mig själv. Mitt ansvar för andra uttrycker sig genom min kärlek till dem och min närhet och tillgänglighet. Men, jag inser nu att jag inte kan bära en hel relation - det måste finnas ett ömsesidigt ansvar. Jag inser att jag inte kan rädda världen. Jag kan bara göra mitt bästa och vara ett gott exempel för min omgivning. Jag tror att jag har blivit mjukare och mer kärleksfull genom att sätta mig själv först. Det känns även som att jag har något slags energiåtervinningssystem nu medan energin bara flödade ut, ifrån, mig tidigare utan att det blev ett cirkulärt system.

 

Nästa steg i min utveckling är att upprätta en matlivsstil som jag trivs med. Denna kommer att vara en blandning av vegetarianism, veganism och raw food. Min man är en kött-sås-potatis-kille och under våren tröttnade jag helt på att laga mat åt honom och antingen inte orka laga mat åt mig själv eller behöva laga ytterligare en rätt. (Där har vi ansvarsdränkningen jag utsatte mig själv för) Det är dags för mig att få leva mitt liv enligt mina principer och där ingår att jag lagar den mat jag själv ska äta. Det fungerar inte i längden att inte sätta mig själv först när det gäller detta. Så, starting now, min mat gäller. Min man får ta ansvar för sin egen mat. D.v.s. han kan köpa färdig mat, eller handla för ett matschema vi gör tillsammans eller så kan han äta min mat. Men, jag ska inte både göra matschema, handla och tillaga hans mat på bekostnad av energi och vilja att laga bra mat till mig själv.

 

Det jobbiga för mig är att det gör riktigt ont att inte sätta honom först och offra mig på självutplåningens altare pga mina egna förväntningar (notera att de inte är hans). Jag anar att det handlar om en rädsla för att inte bli älskad om jag inte presterar och levererar. Men, det paradoxala är 1) det borde inte vara kriterier för att vara älskad - jag har rätt att vara älskad för den jag är och inte för det jag gör, och 2) eftersom jag blir en bitterf**ta av att offra mig själv (betänk att jag är en drama queen) så är jag troligen svårare att älska när jag gör det. Ergo: genom att sätta mig själv först så blir jag lycklig och har därför mer kärlek och energi att ge min man och vårt äktenskap och därför blir det bättre. Dessutom kan jag respektera mig själv, vilket är en schysst effekt. ;)

 

Först och främst ska jag dock göra något annat jag tror på: en utrensning av kroppen som bygger på gröna drinkar och fruktiga smoothies. Det blir kick starten för min egen matlivsstil. Jag tror på att det finns fyra byggstenar till god hälsa och välbefinnande: sömn, träning, vatten och mat. Det är dags att lägga den sista biten i det pusslet och äntligen få till maten. Ni som följt mig en längre stund vet att detta är min akilleshäl. Maten har fungerat riktigt bra men det har främst byggt på att jag köpt sallader från ICA (aj löööv deras salladbarer) och färdig mat. Nu gäller det att få igång matlagningen här hemma. Ett steg i taget i rätt riktning! Så, håll tummarna! :)