BFF
Kategori: Allmänt
Jag hoppas att ni har haft fantatsiskt fina dagar! Själv har jag hejjat på och peppat mina studenter som gått upp med sina examensarbeten, träffat studenter i behov av stöd, och ätit middag med min finaste vän.
Jag har skrivit i tidigare inlägg om att jag är överkänslig och att jag har accepterat det. Denna egenskap har dock ofta gjort att jag upplevt mig vara udda eller att jag inte vill delta i interaktion med andra för att de inte ger mig mig något (själsligt, psykiskt eller socialt). Jag kan erkänna att jag nog alltid känt mig lite som ett ufo, lite ensam här i världen. I december träffade jag en ny person. Han kom tillsammans med en vän till en middag vi hade för att starta igång sångprojektet. Som vanligt var jag avvaktande och spanade in de två nya ansiktena. En av dem var svår att få korn på och jag tror denna person är lite för lik mig själv för att vi skulle kick it off direkt. Den andra personen tycktes vara väldigt varm och jag undrade rätt mycket över varför de andra i sällskapet behandlade honom som om han inte riktigt förstod saker och ting. För mig var det uppenbart att han var en kännare och en tänkare och vi behöver ibland lite mer tid för att ha ett svar, bearbeta saker eller skapa ett intryck. Något större intryck får jag nog säga att han inte gjorde. Nu i efterhand tror jag det var för att hans vän tog mycket plats i sin önskan att göra ett gott intryck (eller något...). Allteftersom sångprojektet fortsatte så lärde jag känna den person som jag idag ser som den mest fantastiska på denna jord. Jag är så glad över att vi funnit varandra och att vår vänskap gör att vi utvecklas. Jag tror inte vi har många själsfränder och när vi träffar dem så får livet mer smak. I torsdags lagade vi en svamp-, sparris- och lörisotto som serverades med ugnsstekt zucchini. Kvällen fylldes sedan med ett långt samtal om hur vi människor borde vara mot varandra, vikten av att följa sin mage/hjärta/intuition, vikten av att ta saker stegvis och inte rusa in (vi är båda allt eller inget personer) och hur man går vidare från att kanske inte ha haft de bästa relationerna till sin familj.
Jag tror att jag och min vän har många härliga äventyr framför oss: vandringar, cykla till trondheim, besöka vackra platser och sjunga tillsammans. ♥ Det gäller att ta vara på de personer som är viktiga för oss och låta dem veta hur mycket de betyder för oss. Ibland gör det ont att sortera men det är värt det! Tänk att kunna lägga all energi på det som bygger upp oss och för oss framåt än på det som vi pliktskyldigt ägnar oss åt för att vi "borde". Så tror jag det är med relationer... Vad tror du?
