Dags för en streak?
Kategori: Allmänt
En timme på cykeln är avklarad. Det är lite segt nu för tiden att cykla inne istället för att vara utomhus. Men, cykling är en alldeles fantastisk, lågslitande träningsform som kompletterar min löpning bra. Även om terminatorbenet verkar funka och hänga med så gäller det att ta det lugnt. Ta det stegvis. Det vill säga, göra tvärtemot hur jag brukar ;)
Medan jag cyklade kände jag att jag faktiskt har fått en del nya muskler runt coren. Det är en underbar känsla att uppleva hur musklerna arbetar! Imorgon ska jag testa dem i löpspåret igen. Om ni har funderat på att springa men inte har kommit er för det så kan jag säga att det är en god träningsform. Dessutom kommer man iform väldigt snabbt. Det kan börja med att man tar några löpsteg under en promenad och sedan blir det fler och fler utifrån hur kroppen känns. Givetvis förstår jag att det inte är träningsformen för alla. Precis som überglad grupppträning inte är min grej. Jag tror min poäng är att jag förundras över hur snabbt konditionen utvecklas när man springer. Det finns en känsla av styrka i det. Man blir liksom glatt överraskad när man inte behöver ta den där gångpausen som man tog förra gången...
Eftersom träningen känns väldigt bra just nu och jag dessutom inte har undervisning igen förrän i september så har jag bestämt mig för att rocka juni. Jag ska försöka göra en streak (träna var dag i en månad, minst en timma). Mest för att jag kan och mest för att jag drivs av sådana projekt. Jag måste känna ett syfte och ett mål med min träning och att träna bara för att gå ned i vikt just doesn't do it for me. Det som peppar mig är att orka springa längre, orka lyfta mer, orka träna längre stunder, kunna klättra högre och att vandra längre. Viktnedgång och form kommer på köpet. (Påmin mig gärna om detta resonemang om jag deppar över långsam viktnedgång om någon månad...).
Jag tror glöden är nyckeln till framgång. För vissa är viktnedgång tillräckligt. För andra är det hur kroppen kommer att se ut och att man kan ta en riktigt schysst bild på sig själv. För andra är det att vinna sin hälsa och sitt liv för att kunna göra allt det där man vill och längtar efter. Jag tror inte att måsten, piskor, straff och skuldkänslor skapar en hållbar utveckling. Jag tror på att sätta ett mål, sätta delmål och ta ett steg i taget, en dag i taget, ett val i taget. Jag tror på att det handlar om att alltid vara på väg mot sitt mål istället för ifrån det och så länge man är det (hur liten utvecklingen än är) så är man på god väg. Det tar lång tid att ändra en livsstil och jag tror att det oundvikligen måste vara så för att våra själar, tankar och kroppar ska hinna med i svängarna. Tänk hur lång tid som de dåliga vanorna har byggts upp. Om det bara tar hälften av den tiden att ändra vanorna så kommer det vara en god bedrift. Allt annat under är en fantatsisk bedrift!
Sist men inte minst tror jag på kärlek och glädje. Jag tror på att de är de positiva krafterna i livet och vi måste känna dem inför våra liv och inför oss själva. Jag vet att det är extremt mycket lättare sagt än gjort, men om vi hatar vår nya livsstil så kommer vi troligen inte hålla oss till den - särskilt inte om det dessutom är så att vi inte håller den ordentligt och dessutom börjar känna oss misslyckade. Förändringen måste komma inifrån. Ett steg i taget... En dag i taget... Ett val i taget... Och, förlåt er själva om ni halkar för en stund! Det viktiga är att ni kommer på 'rätt' väg igen. Ingen annan kan förstå eller veta varför ni väljer en viss livsstil. Jag menar då den känsla den ger er. Och om ni blir lyckligare och mår bättre av att ändra er livsstil så hejjar jag på er och finns med på er väg!
Ärligt talat så har det funnits stora dippar i vår då min livsstilsförändring inte skänkte annat än plåga. Därmed släppte jag taget något. Jag rörde mig fortfarande i rätt riktning men det gick väldigt långsamt eftersom motivationen inte fanns. Jag var frustrerad för att vågen stod stilla och det kändes som att träning och mat var ytterligare måsten utöver allt annat. Det viktiga är att jag nu i efterhand säger till mig själv att det var ok att det blev så. Att om jag vill så kan jag ta nya tag. Att jag har kommit långt på ett år även om det kanske inte syns utåt.
