gentlegiantafskofvde.blogg.se

Det springs till höger och vänster, högt och lågt i vårt avlånga land. Man kan bli superinspirerad eller alldeles utmattad av det! Eftersom jag sprang redan som tonåring och innan dess älskade fotboll så är löpning en 'naturlig' form för mig och 'min' träningsform (blä för att stänga inne sig på gym och stå och trampa på ett och samma ställe) om man nu kan säga sig ha en sådan. Men, sanningen är att det är inte så där superenkelt och superbilligt som man tror. När vi springer (även den långsammaste jogg) så aktiveras så många små muskler (som vi inte trodde vi hade) och även de stora (som vi nog anat att vi hade) samtidigt som vi jobbar med vår egen kropp som tyngdmotstånd. Därmed är det något helt annat än att springa på löpband, cykla eller tugga crosstrainer. Vi kan dock lägga en riktigt god grund med dessa former av träning. Om du är sugen på att testa löpning så gå ut lååååångsamt. Lägg in någon minut på var tiominutersintervall.  Öka sakta sakta allteftersom kroppen hänger med. Det största misstaget man gör är att försöka knäcka den där femkilometarn och sedan hatar man löpningen för resten av livet eftersom det inte bara var superduperjobbigt att springa det gjorde dessutom ont som f**n efteråt (ofta blandning av skoskav, ledbelastning och träningsvärk - möjligen även mjölksyra i samtliga muskelfästen). Så, testa isådana fall långsamt utifrån där du är. Jag har min femkilometersrunda och började med att gå majoriteten av denna sträcka. Allteftersom blev löpsträckorna längre och längre. Jag kunde för en gångs skull ta det lugnt och låta huvudet styra istället för min spralliga kropp (den brukar vara det i fem sekunder innan jag tycker det är jobbigt eftersom jag rusar iväg). För, när man har blivit gammal och vis (i förhållande till ung och dum - inte åldersrelaterat) så inser man att den enda man tävlar emot är sig själv. Om man nu låter som en frustande älg, ser ut som att man när som helst ska få en hjärtattack och löper tyngre än en sumobrottare - who cares?! Du är där och gör jobbet! Hur många gör det? Hur många av dina vänenr och kollegor klarar faktiskt att springa en kilometer? Om andra tittar på en som att man är en dåre så låt det vara så. Det är bara att springa förbi och veta att man troligen aldrig någonsin ser de människorna igen ändå.

 

Gällande kostnader så är det som de flesta säger: du behöver ingen dyr utrustning (här syftas det ofta på tärningsmaskiner och gymkort) för att springa. Du behöevr dig själv och naturen. Detta stämme runder perioden du testar om löpning överhuvudtaget är något för dig (köp ingenting under denna period, ta det du har). Men, om du finner att löpning faktiskt är din grej eller i vart fall en god tärningsform i vardagen - då behöver du utrustning. Du behöver ett par bra skor (ofta 700-1500 kr).  Fortfarande rätt överkomligt. Men, om du dessutom ska hålla igång lite (kanske löpa de där 3 kilometrarna var dag) så kommer strumpor och tröjor göra all skillnad för uplevelsen. Bomullsstrumpor är djävulens påfund! Köp strumpor i syntetmaterial = slipper skav och dessutom hälper de ofta med cirkulationen i fötterna. Nu snackar vi alltså löparstrumpor (I know! Min man såg allvarligt missnöjd ut när han insåg vad vår (egentligen mest min) ekonomi skulle gå till). Det samma gäller tröjor. Bomull = no no! Ull eller syntet is da shit! Kroppen har tillräckligt fullt upp med att kyla ned sig under allt fett, alla muskler (några borde vi ha) och dessutom vår hud uatn att vi måste dra på ett lager med tyg som tynger ned och i värsta fall får oss att frysa eftersom tröjan blir riktigt blöt efter ett tag = system i obalans! Så, go löpartröja! (Yes, det finns även sådana!) Dessa transporterar bort svetten från din kropp och låter dig vara ganska torr under din runda. Ofta är de dessurom sömfria = nada skav! Dessa tröjor finns i alla prisklasser och jag brukar satsa på att gå på de billigare (kör just nu Adidas Climate på både trjor och shorts) eftersom jag inte är märkesfreak och tycker de funkar lika bra. Med andra ord är löpning inte så superbillig som det sägs. Men, om det blir en del av ens livsstil och det verkligen är ens form av tärning så är det värt var krona. Och, i relation till gymkort etc så är det nog billigare... (Sa hon innan hon inhandlat kläderna som krävs inför vintersäsongen ;) )

 

Så, är då löpning så där Askungebalfantastiskt som alla säger? Enkelt svar: Nej! Fast samtidgt ja...  Mina turer fungerar som så att jag går raskt i en kilometer som uppvärmning (här gäller det att svänga på armarna så att cirkulationen kommer igång ordentligt!) och därefter börjar det fantastiska (ironisk). Den första kilometern löpning är avskyvärd. Denna är ren uppvärmning för mig och jag är en kaskad av snor, svett, andningsnöd (ibland), kramp i underben och dessutom måste jag oftast sticka ut i skogen och göra nummer 2 (that's right! good luck not shitting your pants while running - särskilt om du är kvinna, vi har tydligen mer tendens till detta...). AVSKYVÄRD!!!!! Men, när den uppvärmningen är avklarad (oftast avslutad med nummer 2) så är det precis som att kroppen kommit i fas med sig själv och steget och kroppen känns bra. Efter ytterligare ett par kilometer sätter alla härliga kroppsfunktioner igång och jag blir en evighetsmaskin. Det är ungefär vid denna tredje kilometer av springande som löpning faktiskt blir fantastisk!

 

Det intressant är att det är just den där positiva upplevelsen som är det som lockar och motiverar. Efteråt mår man ju så bra! Jag brukar fundera på om det är lite förlossningseffekt på det hela: när det är klart är all smärta och alla negativa upplevelser som bortblåsta och man är kvar i en euforisk känsla (som delvis är hormoninducerad av egna kropp - tricky bastard). Man har just upplevt ett av livets under och jobbat med sin egen kropp! Men, det är vetskapen om den där första kilometern som gör att man gärna vill ligga kvar i sängen istället för att sticka ut i skogen. Hur övervinner man då detta? Jag brukar springa på morgonen och ha kläderna iordning sedan kvällen innan. Direkt väckarklockan ringer, eller jag vaknar till av mig själv, så går jag upp, dricker vatten och  drar på mig kläder och skor. Ut genom dörren fort innan kroppen fattar vad jag håller på med och kan protestera genom att gå in i amöba-mode. För, det är ju oftast att faktiskt komma ut genom den där dörren som är det som innebär motstånd och som kan fälla oss. Så, tänk inte - bara gör! ;)

 

Löpning är i slutändan underbart. Det är en träningsform som aktiverar hela kroppen och som får en att uppleva sig själv på ett helt nytt sätt om man inte har sprungit innan. Man känner sig så stark och oövervinnerlig när man har haft en lyckad runda (även om den innebär att man enbart har sprungit 3 minuter av de 30 man har varit ute). Man är i sin kropp och förstår hur fantastisk och uthållig den är. Vinsterna är således fler än minustecknen. och vad f**n det är bara att proppa fickorna fulla med toapapper (no darlig, it's not for sneezing), ladda med pepp-musiken och andas in världen. Spring gärna dessutom tidigt på morgonen. Det ger en särskild känsla dels av duktighet men även av hur rofylld världen är.

 

Med dessa ord av visdom önskar jag er en fin midsommar! ♥