Ett litet dilemma
Kategori: Allmänt
På trean är det ett program om träning och vart gränsen går mellan sjuklig tärning och att maxa sig själv. På sjuan är det 'Biggest loser' och del ett av finalen. Just nu växlar jag mellan programmen men inser att det inte riktigt ger mig tillfredsställelse. Träningsprogrammet är helt klart mest intressant medan finalen i BL är så fin. Glädje, framgång, otroliga historier...
Träningsprogrammet vinner då det väcker tankar. Ibland är det svårt för mig att veta vad som är 'normal träning'. Jag har tidigare levt ett liv i ständig rörelse då jag jobbat med hästar och sedan studerade men hade två hästar att ta hand om. Jag mår bra av att vara i rörelse och vet inte om två motionspass per dag är mycket eller lite? Om jag nu inte har annat att göra så varför inte gå en promenad även om jag varit på gymmet eller sprungit på morgonen? Sedan kanske det inte håller var dag om året med mörker, trötthet, stress och långa arbetsdagar. Men, när man kan?
Vad är en hälsosam livsstil i relation till en överplanerad sådan? Om jag i kalendern skriver upp mina träningspass för att vara säker på att jag hinner med dem - är det överdrivet då? Om jag utesluter vissa livsmedel eller planerar mina måltider i detalj - har jag då gått till överdrift?
Som ni förstår väcker programmet om träning många tankar för mig. Jag tror att jag tror på att ha en livsstil som får oss att må bra och som fungerar i vardagen. Ibland får vi mer utrymme för träning och ibland mindre. Om vi då vill ta möjligheten att röra på oss mer för att det skänker oss glädje så varför inte? Jag utför faktiskt ingen träning om jag inte vill. Det är väl där min största styrka och största svaghet ligger. Jag är oförmögen att göra saker jag inte är motiverad till. Låter kanske väldigt barnsligt men jag har tvingat mig själv så mycket i så många år och idag vill jag göra saker för att jag har lust och motivation. I vart fall det som gäller min fritid. På jobbet är det oundvikligen så att det finns måsten och tråkigare uppgifter. Jag förstår även att det tar tid att bygga upp vanor och att det kanske inte är så värst roligt att äta på ett visst sätt eller träna en viss form i början. Men där finns ju det övergripande målet som motivator, som drivkraft.
Vad tror ni?
