gentlegiantafskofvde.blogg.se

"När man tar fram grillen så blir det ju som att även den mest inbitne vegetarian blir sugen".

 

Det dummaste någon sagt denna dag. Jag förstår grejjen och innebörden men WTF?! Varför ska man lägga sig i och värdera vad andra äter. När jag hör sådana saker sägas så vill jag bli vegan! Jag trycker inte ned min matfilosofi i halsen på folk.  Jag dömer inte vad de äter. Jag prackar inte på eller frågar "nämen, äter du kött - det fattar du väl att det inte håller i längden?". Jag anser att det är upp till var och en att besluta sig för vad de äter. Förhoppningsvis äter de saker som de upplever stärker dem och får dem att må bra.

 

Eftersom jag vill vara ärlig mot er så ska jag berätta att det är så att jag tycker kött är vidrigt. Mest för att jag inte har ätit det på så länge att jag inte dras till det. Smaker är vanor och jag tappade den vanan för länge sedan. Jag blir aldrig sugen på kött.  Jag tycker det är otrevligt att hantera kött i samband med matlagning åt min man eftersom han gärna äter det. Inte för att det är kött utan för att det är en speciell doft. Sedan fixar inte min mage att smälta kött ordentligt. Det har den faktiskt aldrig gjort, vilket är skälet till att jag inte äter det. Så ni kan ju tänka er hur länge det ligger och ruttnar inuti mig... Därför blir jag dessutom äcklad av tanken på att äta kött. Men, jag håller käft om det och sitter inte och påpekar för folk att det minsann tar tre dagar för den där kött-tuggan att passera igenom dem.

 

Men, ofta ska jag finna mig i att folk håller långa predikningar om att det är idiotiskt att utesluta kött ur sin kost eller att de ifrågasätter mina val. Och då menar jag verkligen ifrågasätter - inte att de ödmjukt frågar om varför eller ber mig berätta. Jag tycker det är sorgligt att jag äter mejeriprodukter och fisk för att förenkla för mig själv och för att ha något att äta när jag är hemma hos andra, på restaurang eller i jobbsammanhang ber om vegetarisk kost och får en j**la fisk slängd på tallriken. Jag har gett efter. Men, jag funderar alltmer på att inte göra det. Varför inte vara krånglig? Varför inte stå upp för mig själv? Varför inte vara sann mot mig själv. Bara jag förlorar på att ge efter pga andras normer.

 

Hejja valfriheten i att få äta det som vi finner får oss att må bra oavsett om det är en saftig köttbit, rårivna morötter eller kvarg!