Optimism och förebild
Kategori: Allmänt
Här börjar morgonen långsamt. Min man ska ut till skjutbanan för att hålla i en skjuttävling idag så hela 'familjen' var uppe tidigt. Jag och min man kompletterar varandra på väldigt många sätt.Ett av dessa är det faktum att han alltid är inåtvänd, smågrinig, lätt illaluktande och pessimistisk när han vaknar medan jag är social, glad, doftar rosor och är är väldigt optimistisk (ingen har lyckats rain on parade yet). Hmm... Det kanske enbart är ur min optimistiska ståndpunkt som jag finner det som att vi kompletterar varandra? Nu när jag läser det så tror jag faktiskt att jag är ganska annoying! :-) Nåväl, här nynnas det på vårsånger som jag tidigare sjungit i olika körer. Katten går runt och spinner och jag tror det blir en härlig dag! Optimisten har talat!
Idag börjar dagen med en träff med min handledare. Vi jobbar vanligtvis inte på lördagar men det var det som passade oss båda bäst. Jag känner mig så otroligt priviligierad som har så fantastiska handledare! Den handledare som jag ska träffa idag är en otroligt god förebild som forskare, teoretiker och handledare men även som kvinna inom akademien. Hon har kämpat sig fram i en homosocial, heteronormativ och patriarkalt styrd värld och gjort det bra! Vi är väldigt olika i vår kommunikationsstil (hon är mer feminin medan jag är mer maskulin), men jag inspireras ändå av henne och ser akademin ur en annan synvinkel. Jag undrar hur jag kommer att bemötas när det är dags för mig att ta mig fram karriärsmässigt? Jag är ganska naiv när det kommer till maktstrukturer och behöver vakna upp till dne verklighet som faktiskt råder. Allra mest för att kunna navigera mig inom systemen och spela det spel som krävs i vissa sammanhang. Måste säga att jag redan nu dessvärre börjar få ganska goda färdigheter i det. Jag säger dte med lite bitterhet eftersom jag önskar att det inte behövde vara så. Jag önskar att det rådde mer ärlighet, stödjande kultur och positiv anda inom akademien. Värst är de kvinnor som har fått slå sig fram och som vaktar sin position med naglar, tänder och backstabbing. Ungefär som att vi alla måste gå igenom den prövning de gått igenom för att vara värdiga och som om man var ett hot mot dem. Sedan kan jag väl i.o.f.s. tänka mig att det handlar om en positiv identitet, att vara 'en av grabbarna' (vilket de faktiskt sällan är egentligen) och att åtnjuta status och makt. Så, akademien here I come! Om jag kan så ska jag alltid verka för jämställdhet, ärlighet och öppenhet!
Jag och handledaren ska träffas uppe på stan vilket innebär en promenad i det kalla vädret. Märker att snöns återkomst drar ned mitt humör något och jag ska försöka komma på ett sätt att behålla glädjen även när jag går utanför dörren. Kanske det hjälper med min härligt fula mössa, mina underbara tumvantar och en rejäl tröja så att jag är varm och skyddad mot kylan? Helt klart värt att testa! Jag hoppa sni alla har en strålande dag och fin helg på gång!
