gentlegiantafskofvde.blogg.se

Här är våren i antågande och fåglarnas kvitter har förgyllt dagen. Förutom tvätt och kattklappande har dagen fyllts av planering. Undervisningen drar igång imorgon igen och det gäller att ha träningen specificerad så att jag inte går lite på känn och det inte blir av någon träning alls ;) Nu vet jag att jag behöver hålla mig till träningsschemat för att vara redo för VårRuset den 14 maj. Undervisningen håller mig upptagen i tre veckor och till det tillkommer handledning ett par veckor så det kunde vara värre. Dessutom älskar jag att undervisa mina fantastiskt duktiga studenter. Det är väl snarare det som jag måste tänka på eftersom jag blir trött av allt engagemang. Denna period ska jag försöka tänka på mig rygg när jag föreläser. Jag har en tendens att låsa ett ställe i nedre delen av ryggen och den blir öm och svag. Det är samma ställe jag fått ryggskott på ett par gånger och kan det undvikas så yeeaayy!

 

För att hinna med träningen denna vecka blir det gym-morgnar och cykel-kvällar. Jag har känt av mitt knä lite när jag sprungit och därmed kör jag alternativ träning en vecka för att låta det ta igen sig direkt (ofta springer jag på det ändå som om jag kan 'känna efter lite'). Jag måste lära mig att springa med kortare och mindre luftiga steg. Och, ja just det, gå ned lite i vikt för att inte fresta på mina leder så mycket ;) En tjock älg är uppenbarligen en skadad älg... Så, jag ser fram emot att fortsätta komma framåt med min viktnedgång och att i sommar susa fram genom skogen.

 

Min man frågade mig varför jag vill springa och om jag inte blir uttråkad på att göra det i en timma. Det är svårt att förklara. Utan det så känner jag mig inte helt som mig själv och att springa känns som något som är 'min grej'. Det är något jag kan längta till kalla vinterdagar när jag stannar inne med filten och tänker att 'snart är det varmt nog'. Det är en stund då jag tänker en hel del ibland och inte alls ibland. Jag blir ett med naturen och känner luften komma djupt ned i lungorna.  Det är en träningsform jag ägnat mig åt ända sedan jag var ung även om det då var i form av att jag sprang med när nybörjarna red på uteritt och behövde en ledare som följde med. Det fortsatte i tonåren och gymnasieåren på samma vis. Jag ledde uteritter genom att springa med (tänk er känslan av att springa längst fram medan man har tio ponnyer galopperande brevid och bakom). Men, jag började även springa som ren motion i gymnasiet. Jag hade en snabb minuttid och utmanade hela tiden mig själv bara för att jag kunde. Det var även i gymnasiet som jag skadade mig riktigt ordentligt första gången (fotleden). Jag fortatte att skada mig och när jag slutade med hästarna för några år sedan så slutade jag även att springa (det var kort efter första gången jag hamnade i gips pga mina stukningar). Jag slutade stuka mig och  med ledset hjärta insåg jag att det var värt det. Jag måste ju ha mina fotleder... Efter två års rehab efter benbrott (andra gången i gips) prövade jag förra året att springa igen. Och gissa om jag blev lycklig när det visade sig att det gick! Ni vet riktigt så där springa och sätta sig i gräset och gråta av glädje och lättnad och för att man släpper ut all ilska/besvikelse/etc som man burit inom sig alla år man stått på crosstrainer eller cyklat eller sett folk susa förbi en på lätta fötter medan man själv går milen. Jag älskar att springa! Just nu så liknar min springstil mest någon slags joggande tants men sedan mina vänner kommer jag kunna öka på steget och flyga fram. Men, man måste börja i början (inte slutet) och man måste ha tålamod när man förverkligar sina drömmar.

 

Oavsett vad era drömmar är och vad som gör er lyckliga i vardagen samt får er att känna er som mest ni så önskar jag er dem och de ingredienserna i era liv.