Resa
Kategori: Allmänt
Tolv timmar efter att jag gick utanför dörren imorse så var jag hemma igen. Dagen förde mig till Växjö ToR för handledning. Det var riktigt bra, trevligt och givande på alla vis! Dessvärre betyder det tre timmar enkel resväg, eller i SJs tidsmått så blir det fyra...Jag tycker faktiskt väldigt mycke tom att resa fastän det gör mig trött. När jag sitte rpå tåg kan jag vekrligen slappna av. Det är som att jag är i ett ingenstanns. Jag är inte kvar och jag är inte framme. Jag kan inte påverka tiden det tar eller vara konstant tillgänglig. Det är tid bara för mig själv. Jag spenderade tiden med att läsa och att filura. Jag kom att tänka på mitt välbefinnand eprojekt som startade för nästan ett år sedan. Jag är inte en av dem som ni kommer hitta på Aftonbladets löpsedel eller som kommer vara frontfigur för slogans som "så rasar du i vikt". Stundtals tycker jag det är skittråkigt att det inte gått bättre/fortare (eller vad man nu ska kalla det) men jag har lärt mig att ha tålamod. För tio år sedan hade jag säkert knäckt mina trettio kilo på tio veckor (orka!). Jag säge rinte att det hade varit sunt men jag säger att det troligen hade varit möjligt. Idag så tycks de förutsättningarna inte riktigt finnas. Jag har sällan heldagar utan något inbokat, jag har inte längre outsinlig energi och ärligt talat så har jag saknat motivationen de senaste månaderna. Inte på så sätt att jag inte har velat gå ne di vikt, komma i form och må bättre. Men, jag har haft en annan resa att göra. Alla våra resor ser olika ut och jag inser nu att denna första del av min livsstilsförändring har varit av ett psykiskt slag snarare än ett fysiskt slag. Jag har behövt förlåta, acceptera och ändra mina prioriteringar.
Förlåtelsen har handlat både om mig själv och om min omgivning. (Det senare var nog en egenkonstruerad historia för att jag var så arg, men ändå...) Jag behövde börja med att förlåta mig själv för att jag hamnade där jag var för ett år sedan: fet, utmattad, hormonrubbningar = finnar, trött och viljelös. Jag behövde förlåta mgi själv för att jag hamnat där baserat på mina egna handlingar. Det var jättesvårt. Bara ni vet om (tror jag) att jag fick ställa mig framför en spegel (naken) och titta på mig själv. Verkligen titta! Jag såg mig själv i ögonen och sa du ser ut som en fet gris och jag fattar inte hur du kunde göra så här mot dig själv att jag var ok och att jag förlät mig själv för jag hde inte vetat bättre. Jag upprepade det tills jag bröt ihop. Där, naken, inför mig själv. Jag upprepade varje gång jag kände mig själv vackla. Därefter behövde jag förlåta min omgivning. Det innebar inte att jag gick runt till alla och avkrävde dem ett förlåt utan det var ett samtal jag hade med mig själv. Dessvärre vet jag ju (och visste redan då) att de inte hade gjort något fel. Men jag kände mig så besviken. Besviken över att ingen sagt något, att ingen frågat hur jag mådde eller hur det var med mig och att de fokuserat på allt möjligt annat när det fanns något väldigt uppenbart framför dem (aka min fetma). Det var första steget. ur det steget kom acceptans.
Jag accepterade min större storlek. Jag inser nu att jag nog förnekade exakt hur stor jag blivit. Jag accepterade att detta var mitt utgångsläge för min förändring. Jag accepterade att jag prioriterat fel. Jag accepterade att jag hade saker att jobba med som låg till grund för att jag hamnat där jag var. Acceptansen underlättades även av att jag fattade beslutet att göra en livsstilsförändring. Det var som om jag då kunde ta till mig min övervikt och se den som en startpunkt.
Att göra min livsstilsförändring innebar dock att jag behöve prioritera om. Jag behövde jobba med nya värderingar i fokus. Det kan låta lätt men för en person som alltid har låtit allt gå före sina egna behov så är det svårt. Man känner sig egoistisk och rent utav lat om man sätter sina egna behov först och om man tar en dag ledigt (jag gjorde aldrig det tidigare). Det jag insåg var dock att detta skulle vara nyckeln. Dock vreds den inte om ordentligt förrän jag gick ned till deltidsarbete i mitten av februari. Jag jobbar fortfarande bara deltid och kommer göra det i tre veckor till. Genom att ge mig tid till återhämtning och att lyssna på mig själv vad gäller mina behov så får jag så mycket mer energi och glädje. Jag kommer att behöva arbeta med denna omprioritering för alltid ett tag till. Det är lätt att vara vis i efterhand. Med det jag vet nu så hade jag fokuserat på den mentala biten totalt från dag ett. För, det är först nu som jag är riktigt redo för att även jobba på den fysiska biten. Jag har ett mål om 20 veckor- 20 kilo. Och vet ni, det kan hända att det inte alls funkar. Men jag är redo att göra ett försök. Med er vid min sida tror jag att jag kan lyckas! ♥
Dagens resultat:
Vikt: 93 (-3 kg sedan 1/5)
Kaorier: 875
Träning: cykel 30 min
Matrutin: vilken matrutin? Busy day = no eating day... (big no no fortsättningsvis!) Fick i mig bra lunch med kikärtsbiffar, ugnstekta grönsaker i tomatsås och sallad till det.
Det bästa med dagen: SJ var i tid Trots att SJ inte varit i tid så var handledningsmötet i Växjö och resan fram och tillbaka mycket givande!
