gentlegiantafskofvde.blogg.se

Klockan är halv tre när jag vaknar av att jag inte mår bra. En fruktansvärd känsla att vakna av. På ännu inte vakna ben vinglar jag upp och tar hand om mig. Där, mitt i mörkret och den omslutande känslan av illamående, tittar jag ut genom fönstret. Gatulamporna ringlar sig upp för berget, speglar sig i den lilla sjön nära huset, och lyser upp himlen. Dimmorna ligger tjockt över berget och jag påminns om min favoritfilm från när jag var liten. Filmen som, innan jag visste det, gav mig en längtan till Skottland och säkerligen bidragit till att jag trivs så bra i denna härliga bergs-stad. Medan jag dricker kallt vatten andas jag in djupt och känner mig tacksam. Jag andas in tacksamheten djupt och andas ut styrka. Jag bestämmer där och då att det får vara nog nu. Det får vara nog med stress. det får vara nog med att känna att jag kunde gjort saker bättre. Det är nog nu med det dåliga samvetet över att jag inte äter lika bra som jag borde och inte heller tränar lika mycket som jag borde. Vem är det, mer än mig, som egentligen har satt upp de där bordena och de där höga ribborna? Jag vill leva i ömsinthet mot mig själv och min omgivning - både den sociala och naturen och livet. Jag vet och känner att mitt livs mening inte ligger i mitt jobb. Ändå låter jag det ta över, styra och slå ut andra värden. Jag är väldigt tacksam för att jag har ett jobb jag trivs så bra med och som jag känner är rätt för mig och dem jag jobbar med. Men, i slutändan är det ett jobb och jag är helt och hållet utbytbar. Nej! Mer natur, mer sensualitet, mer kroppsrörelse och beröring, mer skratt och tid med min(a) älskade. Mer av intryck som lämnar mig berörd av vackerhet. Mer av spinnande katter och varm hund intill. Mer liv!

 

Efter nattens omgång sjukskrev jag mig. Jag hoppas på att ett par dagar extra till vila kan få mig att må bra så att jag kan starta nästa vecka på topp. Jag har njutit av lugn, av skrivande, av att ha båda katterna här (oförlåtligt soffklösande gjorde att mannens katt inte riktigt var välkommen i hans hem längre) och att betrakta deras interaktion med varandra - vilket ofta leder till skratt. Att gamla kattgubbar kan och orkar hålla på! Jag har dessutom läst min bok planerat mat och träning för någon vecka framåt. Just nu tittar jag på junior masterchef och förundras över hur makalöst duktiga barnen är på att laga mat och baka. Häftigt! Oj! Nu kommer min prinsessa och vill prata. Får passa på att ta en stund med honom...