Kan och vill och borde
Kategori: Allmänt
Men viss, man kan få för mycket vila. När jag bröt benet för några år sedan och nu när jag skadade fotleden så blev det ofrivilliga vilostunder. När jag vilar pga uttråkning istället för trötthet så får det en negativ inverkan på min kropp. Den blir seg, slö och fylld med vätska (känns det som). Det tar lång tid för mig att komma tillbaka efter sådana perioder. De tycks ge näring åt den enorma latmask som finns inuti mig och som gärna tar chansen att styra och ställa. Jag föreställer mig den ungefär så här:
Men, latmasken ska inte förväxlas med att man medvetet tar en paus, att man medvetet säger:
Att kunna vila och ta det lugnt är en konst i sig. Vi behöver alla sådana dagar och stunder. Jag själv behöver definitivt jobba på att sätta gränser för mig själv och säga att "det är inte min uppgift" eller "nej, jag har andra prioriteringar just nu" eller varför inte "nej, jag har ingen lust". Nu när jag haft det tufft så försökte jag sätta en gräns vad gäller mitt avhandlingsarbete. jag försökte påpeka att en text kanske inte behövde jobbas på till just det seminarium som nu stundar. Jag tycker jag var awesome som satte den gränsen. Jag var inte lika awesome som gav efter för "ja, men det kanske kan vara bra ändå så får vi kommentarer"-argumentet som gjorde att jag fick extraarbete. Jag har nämligen svårt att inse att bara för att jag kan så är det inte jämställt med att jag måste, vill eller borde. Jag är socialt känslig och känner ofta av just detta "borde" och när jag ser att jag faktiskt kan så ger jag gärna efter trots att jag egentligen kanske borde skita i det hela och ge mig utrymme för vila eller fokus på det som jag själv vill och behöver prioritera.
Vet ni vad det jag stör mig mest på är?! Att jag är såå otroligt inkännande och känner så mycket socialt ansvar medan det faktiskt inte är ömsesidigt, Det finns ju väldigt få som skulle göra det där extra för mig så som jag gör för dem. Och, jag ät lite trött på det. Det gäller inte bara i arbetslivet utan även privat. Så, det får bli att sätta ned foten lite mer ordentligt nu i höst. det här året så är det jag, mina mål och mina drömmar som ska stå i fokus. Utan att jag blir en okänslig b**ch så ska jag försöka finna balans. Sanningen är den att det inte finns någon som kommer sätta mig själv först och då behöver faktiskt jag göra det. Starting now! ;)
