gentlegiantafskofvde.blogg.se

Vilken galen vecka det har varit! Jag har i stort sett jobbat från innan soluppgång till kväll varje dag. Att jag inte riktigt fattar hur jag hunnit med allt och att jag faktiskt gjort allt tyder å att jag bara körde ned huvudet och ångade på. Mitt arbete har varit tredelat (minst): ta emot nya studenter, starta upp kurs med tvåorna, och skriva avhandling. Avhandlingen skulle skickas in igår (dags för mitt-seminarium) och det har varit en hel del pyssel med det. På två veckor har jag lyckats få ihop de sista tre artiklarna och dessutom skriva 40 sidor på ramverket som ska förklara dem. Puh! Jag har varit supertrött, vilket innebär att jag har varit i utkanterna av mitt smått hysteriska och gråtmilda humör. Jag blir ganska patetisk när jag sover för lite och jobbar för mycket. ;) Dels blir jag en eldsprutande drake för minsta lilla och dels blir jag gråtig och triggas av minsta lilla. Fantastisk att min man står ut och är ett ständigt stöd! Får dock erkänna att det har varit gôtt att ha mitt egna ställe för detta drama. Delar av min tacksamhet handlar om min man, att han ger mig utrymme att bo här och skriva samt att han alltid är ett stöd och hejjar på mig. Helt underbart! Delar av min tacksamhet handlar även om att jag har de bästa handledarna som ger mig stöd. De hjälper mig att utvecklas som forskare och skrivare samt peppar mig att bli lite mer kaxig (de har kommit på att jag har det i mig om man bara lyssnar, bekräftar och putter lite på mig). Med deras hjälp så har jag skickat in en text som jag faktiskt är glad över. Jag tror den kommer växa till något riktigt bra under det kommande halvåret! ♥

 

Jag är även tacksam över att få bo på ett så lugnt och vackert ställe. Det är fullt med träd runt huset där jag bor och på morgnarna njuter jag av att se hur solen går upp och fångas i dem. Det finns även en lite damm/pöl/karpvatten som ger krispighet och skönhet. Dessutom kan jag se mitt underbara berg! Kärlek!!!! Hur tufft det än är så försöker jag stanna upp då och då och andas in naturen och varandet. Det finns så mycket glädje och energi att hämta där för mig. (Nu känner jag att en flummig sida hos mig dök upp som jag inte hade koll på. Är jag egentligen en hippie?!)

 

Ännu ett skäl till tacksamhet är min kropp. Trots sömnbrist och alltför många timmar framför datorn så kämpar den på. Visst, det värker i axlar/nacke och lederna har blivit stela men den står ut i alla fall och återhämtar sig under de få timmar den får sova. Min skada tycks dessutom ha läkt ganska bra. Superkroppen! Tänk allt våra kroppar går igenom, reparerar sig ifrån, förnyar och vilken otrolig potential som finns i dem! Nu ser jag fram emot att snart kunna gå längre och jobbigare promenader och cykla på lite. Dessvärre blir det inget mil-lopp i Borås nästa helg men det får ju helt enkelt vara så. Jag tar det nästa år om jag känner för det då! För att visa tacksamhet till min kropp ska jag försöka ta hand om den föredömligt. Jag vet ju att den gillar bad (får passa på när mannen jobbar natt och jag behöver passa valp - har inget badkar här), massage, att bli insmord, stretch/yoga/meditation, vegansk/vegetarisk mat, regelbundna tider och 7 timmar sömn (gärna mer) om nätterna. Så, det är ju bara att köra!

 

Just nu känner jag mig stark och lite oövervinnerlig efter att ha tagit mig igenom dessa galna dagar. Lite som en she-hulk ;)